Eye of a Fighter - Chapter 11

Publicerad 2013-08-25 12:25:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"That was awesome, Cash!" Ropade han genom allt jubel stolt och hans leende blev större. Vi gick till omklädningsrummet och möttes redan på reportrar som frågade om hur jag gjorde allt på bara 1-2 minuter. Jag skrattade bara och svarade med "There's no secrets". De tittade underligt på mig och jag fortsatte att gå. När vi kom in i omklädningsrummet stannade mitt team upp och jag tittade upp. Jag tittade upp och blev stel. 
"Oh my God." 
Jag vet inte hur jag lät, men jag blev positivt överraskad. Mannen jag hade sett upp till stod mitt framför mig, bakom bänken som var så hög att den nästan nådde hans knän. Jag hade inte sett honom på länge, sedan skiljsmässan. Jag vet inte varför det blev så, men efter jag flyttat till London blev det upp och ned. 
"Dad, what are you doing here?" frågade jag överraskad och nästan sprang fram till honom och han hade öppna armar. 
"I wanted to see my baby doll." Pappas Nashville dialekt fanns fortfarande kvar, som alltid. Så fort jag hörde honom prata, kände jag mig alltid hemma. Han omfamnade mig med en stor, mysig kram och jag ville aldrig släppa. Aldrig. 
"After so many years?" Mumlade jag mot hans bröstkorg. Han skrockade och jag log. 
"Yeah.." Mumlade han med hakan på min hjässa. Vi kunde stå i evigheter, prioritera de åren vi inte fått hålla om varandra. "You were great up there" sa han. "..I'm proud of you" lade han sedan in. Jag log för mig själv. Min pappa var stolt över mig. Det hade jag inte varit med om så många gånger tidigare. 
"Thanks" Jag vände mitt huvud och la min kind på hans bröstkorg och blundade. Jag ville fortfarande inte släppa taget om pappa men jag var tvungen då han gjorde det om mig när han, i alla fall, hörde en harkling bakom oss. Jag suckade djupt och vände mig om. Personalen, till och med Jack, var borta och det stod ett bekant ansikte framför mig. Mitt lugna jag förvandlades snabbt till den surpuppa jag annars brukar vara - enligt många. 
"I'll leave you two alone" sa pappa och pussade min panna och försvann snabbt ur omklädningsrummet. 
"Why didn't you want me to come?" Zayn's var upprörd men visade inte mycket av det. Allt jag gjorde var att stirra på honom. Men någon gång var jag tvungen att slappna av och inte orsaka skada då jag brukar tappa kontrollen. Jag slutade stirra argt på honom och slappnade av för att inte skrämma honom eller göra honom obekväm. 
"Because I never invited you" svarade jag svagt. Han nickade och tog ett steg fram. Jag stod fortfarande stilla med handdskarna i högra handen. 
"Oh.. Well I'm sorry but I wanted to see you. Have a excuse to see you." Hans läppar sprack i ett underbar leende, som jag gillade starkt. Var det nu han ville att jag skulle rodna. Nej, allt jag gjorde var att ge honom ett svagt leende och la armarna i kors - avslappnad. Han fortsatte att gå fram till mig och jag tittade på honom med huvudet på snedden en aning. Till slut stannade han efter 50 centimeter, än kunde jag känna hans andedräkt. Han tittade på mig med sina bruna ögon djupt in i mina gröna. Han började gå igen och jag började få fjärilar i magen. Varför fick jag det? Det brukar aldrig vara så här när jag är runt killar. Nu var han bara 20 centimeter ifrån mig. Han tog mina handskar, la de på bänken och återvände till mig. Jag gjorde ingenting. Ville jag att detta skulle hända? Vad var fel på mig? Han placerade sina händer runt min midja, sedan vandrade de till min svank. Allt vi gjorde var att titta på varandra. Hans bruna mot mina gröna. Han bet sin läpp och det fick mig att tycka att han var ännu mer attraktiv. Men jag vet att jag var bra på att inte rodna, vilket jag inte gjorde nu. Han tittade på mina läppar medan jag hade mina ögon på hans ögon. Han närmade sig mig med hans läppar framåt. När allt skulle hända, blev vi avbrutna. Jag tittade över Zayn's axel och tittade mot dörröppningen och där stod de som störde oss; Harry & Niall. Jag var faktiskt lite lättad över att de kom för att annars skulle min första kyss varit här, i det äckliga omklädningsrummet och jag svettig. Mysigt. 
"Zayn, we gotta go. Paparazzis" suckade Harry och Zayn tittade inte ens åt deras håll. Han tittade på mig med förälskelse i ögonen och jag sneglade på honom. 
"I'm going to ask you out and you're gonna say yes, okay? I'll see you" sa han mjukt och charmigt. Jag fnittrade till och han log stort. Till slut kysste han min känsliga punkt mellan öronsnibben och käken. Jag rös, det hade jag inte gjort på länge. Han släppte mig och gick till killarna. Vad hände nyss? Va inte jag arg på honom nyss? Allt jag kunde komma på var att jag ville ha honom här och kyssa honom. 
I suck. Jag suger. Omg. Jag är så dålig uppdaterare, jag ber sååå mycket om ursäkt! You've no idea..
Men nu har jag fått sååå många mycket bättre idéer till komma kapitlen. 
Så, 5+ kommentarer för nästa! ♥
Kommentarer (5)

Twitcam!

Publicerad 2013-08-24 13:12:00 i Allmänt

Kör en liten twitcam klockan 14.00! Jag länkar när det är ungefär 5-10 minuter kvar. Ställ gärna många frågor!
 
snart får ni kapitel 11, I promise! ♥
Kommentarer (0)

Eye of a Fighter - Chapter 10

Publicerad 2013-08-16 18:56:22 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"What the fu..?" mumlade jag för mig själv och låste upp bilen snabbt, la väskan på stolen bredvid och sedan startade jag motorn. Jag körde iväg så snabbt som jag kunde och strax var jag hemma. Vad handlade allt det där om?
 
Den lilla arenan var fullproppad med folk som var tända på matchen. Jag, Harry och Niall försökte att dölja våra ansikten för Cash ifall hon skulle bli rasande, menn egentligen brydde jag mig inte - men jag gjorde det för killarnas skull. Jag hade inte sett Cash på 35 minuter och jag började att fundera på om jag skulle gå till omklädningsrummet eller stanna; jag vågade att satsa och traskade iväg till en av dörrarna där det stod omklädningsrum och jag öppnade dörren. Jag gick en bit och äntligen kom jag fram. Där satt hon; tränaren stod bredvid och peppade henne, två andra personer drog på henne tejp och hennes handskar. Hon ställde sig upp och tittade upp. Hennes gröna ögon blev mörka när hon såg mig. Hon gick rakt fram till mig där jag stod vid dörrkanten.
"What the hell are you doing here?" fräste hon och jag tittade ner på henne. 
"I wanted to see you in this game" erkände jag. Hon himlade med ögonen och log bittert till.
"Really? You're the last person I want to see right now" mumlade hon argt och ansträngde sig för att bli lugn. Hon tittade upp på mig med den blicken hon ofta gav mig; mördarblick. Hon gick förbi mig med en stöt med sin axel mot min arm och jag grimaserade. Jag tittade bak där hon gick med fem personer omkring henne. Igår var hon nästan underbar, men nu hatar hon mig och är tjejen jag träffade för första gången. Vad hade hänt?
Jag gick ut ur rummet och sedan ut till arenan. Jag letade rätt på Harry och Niall och ställde mig med dem utan att säga ett ord. 
Vad i helvete gjorde Zayn här? Jag var frustrerad. Men allt jag kunde tänka på var min match som jag väntat i månader, veckor, dagar på. Jag hade ingen tid att tänka på någon löjlig kille. Mannen bakom mikrofonen som gick ut till högtalarna ropade upp mitt namn och jag kom ut - redo att göra det jag älskar. Folk klappade och jublade över när jag kom in i ringen. Min motståndare såg stark ut, men jag är alltid starkare. Det är vad Jack har lärt mig; tro det bästa om mig när det är match, så att jag inte får dåligt självförtroende särskilt innan matchen. Kvinnan var bara några centimeter ifrån min höjd, hennes hår var uppsatt i en knut och hennes röda handdskar slogs ihop när hennes armar svingades. Hon mötte min blick; den var inte ens hård. Det var nästan så att hon ångrade att hon ens började med boxning när hon mötte mina ögon. Vilket jag inte gjorde. Jag var redo. Personerna runt oss lämnade oss och klockan plingade till. Jag höjde handdskarna framför ansiktet för att skydda det och vi gick fram mot varandra. Min hjälm satt hårt men det var lika bra. Jag tittade djupt henne i ögonen och försökte hitta hennes svaga punkt. Till slut började hon svänga med armen som gest mot att slå till mig men hon lyckades inte utav min duckning. Jag började slå tillbaka, sparka, slå ännu mer. Hennes meningslösa handdskar slog till mig på armarna utan att det ens kändes - för min del - och jag skyddade mitt ansikte. Jag lät henne slå mig ett tag, men det hon inte visste är att hon inte vet vem hon försöker ta ner. Hon såg nästan stolt ut då jag inte slog tillbaka. Jag hittade hennes svaga punkt och sparkade på det lilla avståndet mellan knäskålen och låret. Vänstra sidan av hennes kropp, snart följde högra med, kröktes nästan ihop av mitt plötsliga anfall och snart slog jag i magen och slutade med slå under hakan. Hon föll pladdask på mattan och det plingade till igen. Jag tittade ner på henne då domaren sprang fram och räknade ner sekunderna. Han slog till hårt bredvid henne som tecken i att jag vunnit - trots den korta ronden. Den långa mannen kom fram till mig och höll upp min arm som visade min vinst. Jag tittade runt omkring i arenan, blixtar visades i den stora publiken och jag, faktiskt, tittade efter Zayn; varning om vem som han överraskar nästa gång. Jag hittade Zayn och han stirrade rakt fram. Ögonen som golfbollar, munnen halvöppen och han såg skrämd ut. Jag flinade och tittade sedan på domaren och sedan på mina fötter av en anledning. Jag gick av ringen och möttes av en stolt tränare. Han gav mig min rock och la en arm runt mig. 
"That was awesome, Cash!" Ropade han genom allt jubel stolt och hans leende blev större. Vi gick till omklädningsrummet och möttes redan på reportrar som frågade om hur jag gjorde allt på bara 1-2 minuter. Jag skrattade bara och svarade med "There's no secrets". De tittade underligt på mig och jag fortsatte att gå. När vi kom in i omklädningsrummet stannade mitt team upp och jag tittade upp. Jag tittade upp och blev stel. 
"Oh my God." 
Ååååååååh, va dålig jag är. Fan, jag som lovade.. Och nej; jag vet inte hur man skriver hur en boxningsmatch går meeen at least I tried ? 
5+ kommentarer för nästa ♥ { ni får tidigare så fort de 5 kommentarerna har anlänt.. ;) }
 
xoxo / F. 
Dagens fråga:
Svar: Absolut inte! Ibland tar jag lite 'pauser' bara sådär.. 
 
 
 
Kommentarer (5)

tillbaka

Publicerad 2013-08-10 16:35:21 i Allmänt

asså bläh. hade inte ens skrivit ett inlägg om att jag skulle bort i fem dagar, sorry.
har varit på militärläger i fem dagar och inte haft tillgång till något tekniskt, så nu är jag tillbaka.
Ska försöka vila lite och sedan försöka att skriva ett kapitel, lite till.
 
xoxo / F.
Kommentarer (14)

Eye of a Fighter - Chapter 9

Publicerad 2013-08-03 18:05:18 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"You can drop me by the studio."
"Alright" sa hon och körde vägen mot studion. När vi var framme tackade jag för denna stund och klev ut ur bilen. Den vita Range Over:n försvann och jag log för mig själv för den stunden vi precis haft. Det kanske inte var något speciellt för henne, men det var det för mig. 
"You're late." Var det första Jack sa. Jag suckade.
"Yes, I know. Sorry". Jag gick fram till bänken där han var och ställde ner väskan. 
"It's a big game this weekend and you need to focus." påminde han mig och jag nickade. "What is more important that this to make you come late?" Jag tittade trött upp på honom och svarade kort; 
"Nothing." Jag gick till omklädningsrummet och bytte om snabbt till mina träningskläder och gick sedan ut igen. Jag tog på min handskarna och Jack ställde sig där han brukade stå; bakom mig åt sidan. Jag började sparka hårt på kudden för att bli starkare i benen, jag slog hårt för att nästan kunna få den hårda kudden att luta bakåt. 
"Good" mumlade Jack och jag ignonerade, faktiskt. Jag forsatte att slå & sparka tills Jack sa till att jag skulle sluta - som vanligt. Allt som stog på spel var matchen; jag visste inte vem min motståndare var, vilket jag skulle få veta efter denna träning eller under min träning. Jag hade ingen tid för vänner, bara träning. Definivt inte för Zayn. 
Efter Zayn's val att gå till Cash's stora match började vi att tveka på att följa med efter att han ställt frågan. 
"Come on, Niall." Zayn tittade på mig där vi satt hemma hos Harry i soffan. Jag ryckte på axlarna och tittade ner på mattan. Han suckade och tittade sedan på de andra killarna. De tvekade till förutom Harry. Han hade alltid gillar att gå på matcher, särskilt "udda" matchen så som han kallade dem. Vad vi visste ville han bara se halvnakna tjejer som slogs och sparkades; "catfight" säger han att det är. Vi suckade åt hans sätt att tolka boxning som och Harry öppnade munnen.
"Fine, I'll go with you." Ett ljust leende sprack upp från Zayn och sedan tittade han på mig. 
"Come on, it'll be a surprise-"
"If she likes surprises" avbröt jag honom. Efter allt jag hört om denna tjej visste jag inte om jag ville träffa henne. Så varför gå på match? 
"Come on, mate! You don't know how she is, maybe she'll get happy if we are there." Hans desperata röst i att övertala hördes tillräckligt och jag skakade på huvudet och kunde själv fatta att jag ens svarade.
"Fine, but just once." sa jag och lyfte upp pekfingret. Han nickade och log stort. 
"It's this Saturday at 6 pm" informerade han oss och vi nickade som en gest att vi hade tagit in informationen. 
Jag sneglade på Harry som hade gjort samma sak åt mitt håll. Vi grimaserade och jag bestämde mig för att röra mig hemåt. "I'll see you tomorrow" sa jag och killarna sa hejdå innan jag hann ut ur lägenheten. 
Lördag. Den stora dagen hade kommit. Enligt min tränare för två dagar sedan skulle jag möta en boxare som bara vunnit 2 priser då jag vunnit 3 eller 4. Jag blev mer avslappnad och idag skulle jag träna en gång innan den stora matchen. Jag visste inte om några skulle komma, vilket jag inte ville. Jag skulle bara få klagomål om varför jag ens gör detta eller hur jag ens slåss och sparkar. Jag förväntade mig inte att någon skulle komma, förutom min tränare. Men om jag ska vara ärlig, ville jag att min pappa skulle komma eftersom att det var honom jag började med. Sista gången i gymmet med tränaren innan den stora matchen fick mig att tänka på vad som skulle hända ikväll. Jag visste inte om jag skulle vara nervös eller exhalterad. Vilket jag är, men jag har aldrig kommit så här långt, det är enda gången och jag får inte sumpa den.
"And when you meet her, try to find out what her weakest spot is. Alright?" kontrollerade Jack mig och jag nickade som ett svar om att jag förstod vad han sa. Jag slog och sparkade så hårt jag kunde på den hårda kudden och såg kudden som min motståndare. "Okay Cash, that's enough" sa Jack och jag slutade. Jag hämtade andan och tog av mig handskarna. "Great job, see you tonight." Sa Jack stöttande och klappade på min högra axel då han gick ifrån gymmet. Jag stoppade i boxningshandskarna i den stora väskan och gick vidare till omklädningsrummet. Som vanligt duschade jag, bytte om och strax befann jag mig vid min bil. Helt plötsligt hör jag hur kameror knäpps och jag tittade upp från mina händer som höll i nycklarna. Blixtar till kamerorna var strax bara några centimeter ifrån mig och jag höjde armen för att inte bli blind. 
"What the fu..?" mumlade jag för mig själv och låste upp bilen snabbt, la väskan på stolen bredvid och sedan startade jag motorn. Jag körde iväg så snabbt som jag kunde och strax var jag hemma. Vad handlade allt det där om?
Whah, jag försvann ett tag. Sorry. ): 
3+ kommentarer för nästa! ♥
 
 
Kommentarer (4)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela