Eye of a Fighter - Chapter 11

Publicerad 2013-08-25 12:25:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"That was awesome, Cash!" Ropade han genom allt jubel stolt och hans leende blev större. Vi gick till omklädningsrummet och möttes redan på reportrar som frågade om hur jag gjorde allt på bara 1-2 minuter. Jag skrattade bara och svarade med "There's no secrets". De tittade underligt på mig och jag fortsatte att gå. När vi kom in i omklädningsrummet stannade mitt team upp och jag tittade upp. Jag tittade upp och blev stel. 
"Oh my God." 
Jag vet inte hur jag lät, men jag blev positivt överraskad. Mannen jag hade sett upp till stod mitt framför mig, bakom bänken som var så hög att den nästan nådde hans knän. Jag hade inte sett honom på länge, sedan skiljsmässan. Jag vet inte varför det blev så, men efter jag flyttat till London blev det upp och ned. 
"Dad, what are you doing here?" frågade jag överraskad och nästan sprang fram till honom och han hade öppna armar. 
"I wanted to see my baby doll." Pappas Nashville dialekt fanns fortfarande kvar, som alltid. Så fort jag hörde honom prata, kände jag mig alltid hemma. Han omfamnade mig med en stor, mysig kram och jag ville aldrig släppa. Aldrig. 
"After so many years?" Mumlade jag mot hans bröstkorg. Han skrockade och jag log. 
"Yeah.." Mumlade han med hakan på min hjässa. Vi kunde stå i evigheter, prioritera de åren vi inte fått hålla om varandra. "You were great up there" sa han. "..I'm proud of you" lade han sedan in. Jag log för mig själv. Min pappa var stolt över mig. Det hade jag inte varit med om så många gånger tidigare. 
"Thanks" Jag vände mitt huvud och la min kind på hans bröstkorg och blundade. Jag ville fortfarande inte släppa taget om pappa men jag var tvungen då han gjorde det om mig när han, i alla fall, hörde en harkling bakom oss. Jag suckade djupt och vände mig om. Personalen, till och med Jack, var borta och det stod ett bekant ansikte framför mig. Mitt lugna jag förvandlades snabbt till den surpuppa jag annars brukar vara - enligt många. 
"I'll leave you two alone" sa pappa och pussade min panna och försvann snabbt ur omklädningsrummet. 
"Why didn't you want me to come?" Zayn's var upprörd men visade inte mycket av det. Allt jag gjorde var att stirra på honom. Men någon gång var jag tvungen att slappna av och inte orsaka skada då jag brukar tappa kontrollen. Jag slutade stirra argt på honom och slappnade av för att inte skrämma honom eller göra honom obekväm. 
"Because I never invited you" svarade jag svagt. Han nickade och tog ett steg fram. Jag stod fortfarande stilla med handdskarna i högra handen. 
"Oh.. Well I'm sorry but I wanted to see you. Have a excuse to see you." Hans läppar sprack i ett underbar leende, som jag gillade starkt. Var det nu han ville att jag skulle rodna. Nej, allt jag gjorde var att ge honom ett svagt leende och la armarna i kors - avslappnad. Han fortsatte att gå fram till mig och jag tittade på honom med huvudet på snedden en aning. Till slut stannade han efter 50 centimeter, än kunde jag känna hans andedräkt. Han tittade på mig med sina bruna ögon djupt in i mina gröna. Han började gå igen och jag började få fjärilar i magen. Varför fick jag det? Det brukar aldrig vara så här när jag är runt killar. Nu var han bara 20 centimeter ifrån mig. Han tog mina handskar, la de på bänken och återvände till mig. Jag gjorde ingenting. Ville jag att detta skulle hända? Vad var fel på mig? Han placerade sina händer runt min midja, sedan vandrade de till min svank. Allt vi gjorde var att titta på varandra. Hans bruna mot mina gröna. Han bet sin läpp och det fick mig att tycka att han var ännu mer attraktiv. Men jag vet att jag var bra på att inte rodna, vilket jag inte gjorde nu. Han tittade på mina läppar medan jag hade mina ögon på hans ögon. Han närmade sig mig med hans läppar framåt. När allt skulle hända, blev vi avbrutna. Jag tittade över Zayn's axel och tittade mot dörröppningen och där stod de som störde oss; Harry & Niall. Jag var faktiskt lite lättad över att de kom för att annars skulle min första kyss varit här, i det äckliga omklädningsrummet och jag svettig. Mysigt. 
"Zayn, we gotta go. Paparazzis" suckade Harry och Zayn tittade inte ens åt deras håll. Han tittade på mig med förälskelse i ögonen och jag sneglade på honom. 
"I'm going to ask you out and you're gonna say yes, okay? I'll see you" sa han mjukt och charmigt. Jag fnittrade till och han log stort. Till slut kysste han min känsliga punkt mellan öronsnibben och käken. Jag rös, det hade jag inte gjort på länge. Han släppte mig och gick till killarna. Vad hände nyss? Va inte jag arg på honom nyss? Allt jag kunde komma på var att jag ville ha honom här och kyssa honom. 

I suck. Jag suger. Omg. Jag är så dålig uppdaterare, jag ber sååå mycket om ursäkt! You've no idea..
Men nu har jag fått sååå många mycket bättre idéer till komma kapitlen. 
Så, 5+ kommentarer för nästa!

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-08-25 16:58:13

Okej nästa nu jag klarar nt av mer vill ha nästa kapitel snälla bby!! xxxx

Postat av: amanda

Publicerad 2013-08-25 20:13:47

JAG ÄLSKAR DIN FANFICTION!

Postat av: Zoé - Hold Me Fanfic

Publicerad 2013-08-25 21:04:45

liiite kort men gryyyymt kapitel! ♥♥

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-08-27 15:12:22

Nästa del snälla

Postat av: Anonym

Publicerad 2013-09-05 21:33:01

Mer!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela