From "Harry" 12.30

Seriöst? Är det jag som borde ha hört av mig? Jag visste inte om jag ville smsa något tillbaka men det var trots alls tre dagar innan jag skulle åka hem till London. Vad skulle jag ens skriva? 

-Miss Jackson? hör jag en ljus stämma låta över rummet. Jag tittade upp från mobilen och såg att elevernas blickar på mig. Jag insåg att jag hade stått med blicken ner på min mobil ett bra tag. Jag lägger ifrån mig mobilen snabbt som möjligt och rodnar en hel del. Jag sätter mig på stolen och placerar armbågen på bordet och stöder mig på handen.

-I'm so sorry guys, so much going on. What were we talking about? 

-Something to do before we say goodbye to you, säger Charles med de choklad bruna ögonen på mig. 

-Oh.. Any ideas? Frågar jag och kollar ut över klassen. En hel del armar flög upp i luften och jag pekade på Zarah som började att prata på. 

 

Håltimmen hade kommit och jag skulle fundera över de förslagen som mina elever hade gett mig. Jag satt med pennan fast i tänderna i min mun, ögonen på pappret och handen på pannan. Det var massa bra förslag men jag kunde inte välja. Bland annat var det att åka och 'utforska' Paris och kolla på Eiffeltornet, eller gå på bio eller nåt sånt. Det fanns massa bra men jag kunde inte välja. 

-Need some help with what you're doing? hör jag en mörk, men ändå ljus röst fråga mig. Jag tittade upp och bemötte de vackra ögonen och det vackra leendet. Zac tittade ner på mig med höjda ögonbryn. 

-Ha-ha, very funny. But I actually need some help with this. 

-What is it? Zac sätter sig på mitt skrivbord och tar upp pappret. 

-It's some ideas the students have gave me for these last three days and we all want to do something before I go home but we don't know what and it's my decision to decide what we're gonna do and I totally hate that. Förklarar jag och Zac nickar. 

-I think you should go on a trip in Paris. It's a beautiful city, föreslår Zac och ger mig pappret. Jag lägger ner pappret och ringar in förslaget och ler över att jag äntligen bestämt, eller tack vare Zac. 

-Wanna grab some lunch? At my place? frågar han och jag tittar på honom. 

-But we have work to do?

-Not me, but you can do a little work at my place then some more here. We have a whole hour, babe. Jag ler åt tanken och går med på det.

-Okay, sounds good. 

Varför svarade hon inte? Var det fel att skriva att hon inte hade hört av sig på ett tag? Damn it, Harry. Idag var det mest slappar dag för att om några veckor skulle vi på turné och vi hade endast en till tre dagar att få en fri dag och sedan skulle vi träna dag in och dag ut. Med ölen i vänstra handen och mobilen i den ena satt jag rätt så bra i soffan och CSI på tv. Ska jag försöka smsa henne igen? Jag tar chansen. Jag tar upp mobilen och håller den upp framför mig samt som jag letar efter hennes namn och knappar in bokstäverna.

Jag skickade sms:et och mina ögon blev till fotbollar när jag såg vad jag hade skickat. Åh herre gud. Vad kommer hon att svara? Kommer hon ens att svara?

Jag orkar inte längre. Jag orkar inte vänta på henne något mer. Jag vill ha henne. Jag saknar henne.

-No way you did that! Skrattade Ellie när jag berättat min histora om när jag råkat tagit fel hand på en stor mässa när jag var mindre. 

-Yes I did! It was the most embarrasing I've ever done, skrattade jag och tog en klunk av colan. Jag kunde inte sluta titta på Ellie. Hon var så...Vacker. Jag kunde inte förstå varför hon var singel och varför ingen vill ha henne. Jag slår vad om att till och med en kändis hade velat ha henne, en kille alltså. Det var ungefär tre dagar kvar tills hon skulle försvinna, till London, från mig. Föralltid. Och jag hade inte ens fått smaka hennes läppar, än. Ska jag satsa? Jag gör det. Jag tar chansen som jag absolut inte får missa. 

 'Hi'? Är det allt han har att skriva efter två år? När jag tittar upp och ser Zac med ögonen på mig bestämmer jag mig för att inte svara. Inte nu. Jag lägger i mobilen igen i väskan och hänger den på stolen. 

Hej luvah's! Som ni ser har en heeel del förändrats, do you like it? En annan bra sak - nu kan ni även fråga mig på blogresponse! I menyn ser ni rutan på en gång och ställ frågor om allt mellan himmel & jord. Jag älskar att ni ställer frågor och det skulle vara kul om ni ställde några. Vad har ni i tankarna? Hur kom jag på hela 'Summer Paradise', kanske? Ställ frågor, våga! Men vad tycker ni annars om allt nytt? ♥ Kapitel 8 kommer upp snart! 

 

Redan två dagar, eller endast, hade gått och jag hade tydligen fått bra inflyt på eleverna. På bara två dagar hade jag fått eleverna att gilla mig, vilket som inte var mitt mål men det var ändå rätt skönt & roligt särskilt för mig och de hade vågat komma upp och prata med mig och löjla sig lite när jag väl var på det humöret. Ibland kunde de få mig att skratta, få mig att höja rösten men varje gång jag ser de tänker jag på mig som elev - även jag var jobbig och jag har ju själv varit tonåring. Eleverna satt tysta i klassrummet när de hade ögonen nere på sina texter och läste. Jag rättade några glosor så länge tills de blev klara. Helt plötsligt hörs tre knackningar och dörren öppnas. In kommer det en väldigt...Ung man med vit skjorta och någon slags nattblå väst som satt väldigt stiligt och perfekt på honom. Hans mörka hår var inte fixat, luggen låg på snedden och lite skäggstubb var runt hans smala men ändå fylliga läppar ner till hakan och käklinjen. 

-Miss Jackson? hör jag hans mörka röst säga mitt namn perfekt och jag skakar på huvudet för att inte visa att jag stirrade på honom och sedan sneglade över min klass som inte hade lyft en blick - tur.

-Yes? 

-Hi, I'm Zac Jefferson. Säger han med ett vackert leende samtidigt som han går fram till mig med handen framme. Jag tar tag i den och skakar. 

-Hello, hälsar jag tillbaka. "Can I help you?"

-Oh, no. I just wanted to say hi and check if it was really you because I'm new here as you, informerar han mig med ett leende och går sedan. Han vinkar ett hejdå och jag ger honom ett snett leende. När dörren stängs andas jag ut och drar mig tillbaka till verkligheten. Vem var det där? Verkligen good looking i alla fall.

Tycker att ni ska ta & läsa Amanda's novell(er)! ( http://onerightdirection.blo.gg/ )Tycker att hon är en grym skrivare och har bra fantasi :). Hon är även grym på att göra trailers och hon kan få en att falla av stolen. Hon har gjort 3 noveller hittills och är på sin fjärde. 

Handling till Speak: Isabella Grahm är en vanlig tonåring med vanliga tonårsproblem. Hon festar, hänger med kompisar och lever livet till fullo. En kväll då hennes halvfulla kompis kör hem från den senaste festen kör dom alldeles för fort och bilen kör in i bilen som kommer på motsatt sida och alla dör. Förutom Isabella som överlevde mot alla odds men hon går där ifrån med en egenskap mindre... Att tala. Vilket gör det svårt för Isabella att ta sig ut i riktiga världen igen och börja leva sitt liv som förut. När hon träffar den där killen som inte bryr sig om att hon inte kan prata, och dom kanske kan leva lyckliga i alla sina dagar trots att hon kanske aldrig kan säga hans namn... Det är bara det att hon inte träffar honom på det sättet hon hoppats på.

Kapitel 06 kommer upp snart, so stay tune! x

Snälla sluta spamma med kommentarer från en person. Har varit med om det ett tag nu och jag börjar faktiskt att tröttna rejält. Det är en person som låtsas att vara många andra och kommenterar, då känner jag att det är inte många som tycker att jag skriver bra fanfics eller så finns det personer som är för lata för att kommentera. 

Jag börjar faktiskt att tröttna, men jag förstår er - ni vill ha ett till kapitel och ni vill det snart som möjligt bara för att jag 'kräver' endast 5 kommentarer per kapitel, hur mycket är egentligen en kommentar från fem personer för er? Så snälla, sluta spamma. Jag älskar er för att ni läser och kommenterar, men snälla - sluta spamma med kommentarer som bara kommer från en person. Tack för att ni tog er tid att läsa. I love you. ♥ 

Nästa kapitel kommer under veckan, har varit sjuk i helgen och inte kunnat skriva något försn't nu. 

Mobilen vibrerade och lät vildt när alarmet var igång. Med en trött och seg arm tar jag upp den och stänger av det hemska ljudet. Klockan var åtta och jag började om en timma. Great. Jag steg segt upp ur sängen mot min vilja och gick vidare till köket. Ja, jag hade ett eget kök i mitt hotellrum för att jag ska bo här i två veckor och jag har bokat detta rum som hade det. Jag kommer på att jag inte har köpt något, smart, så jag klär på mig ett bar mjukisar och t-shirten som jag hade igår och tar sedan hissen ner till matsalen. Som tur är hade jag 'all inclusive' grejsimojs så jag slapp betala för frukosten och maten när jag väl var där, för jag hade redan betalat när jag bokade resan. Duh. Jag tar ett par rostade bröd samt pålägg, te med jordgubbssmak och flingor med mjölk. Jag sätter mig vid ett bord längst inne i ett hörn med ett fönster och häller i mig frukosten. 

När jag mosat i mig frukosten åker jag upp till mitt rum igen för att göra mig i ordning. Jag sneglar på klockan som satt uppe i hissen som visade 8.30. Trettio minuter kvar alltså tills jag började. Jag kommer upp till min våning och svänger in till dörren som skulle gå till mitt rum. Jag går in och går och duschar, borstar tänderna, drar på mig kläderna och drar sedan ner till lobbyn och sedan ut. Jag väntar in en taxi och som tur är får jag en på bara någon minut. Jag säger adressen och chaffören kör iväg. Klockan var tio minuter i nio och jag hade ungefär tio minuter på mig då. Jag åker förbi fina statyer, bostäder och ångrar genast att jag inte gick på stan igår, bara en sväng liksom? Chaffören stannar utanför ett stort vit hus, jag betalar och kliver sedan ut. Jag undrar vad det är för hus och när jag ser den engelska flaggan blir jag bara mer nervös - jag var framme. 

 

Jag går in i den stora byggnaden och kollar mig runt om. Jag såg på klockan att den var en minut över och jag fick panik. Jag gick till receptionen och den gamla damen som såg trevligt ut kollade först på mig och sedan log hon brett.

-Welcome ms. Jackson! Hälsar hon glatt med sin brittiska accent, ställer sig upp och skakar hand med mig. Jag tackar och hon börjar att prata igen.

-I'm gonna show you around and then you're having you first class, French. Babblar hon på och jag följer efter henne. Jag har alltid älskat franska och ville få människor att älska det lika mycket som jag gjorde, därför tog jag platsen som franskalärare, eller vikarie i två veckor. Jag nickar, 'hm':ar och när hon visat mig till det klassrummet jag skulle ha lektionen blev jag allt nervösare än någonsin. Jag tackar för rundturen och tar en djupt andetag innan jag kliver in i klassrummet. Jag öppnar dörren och hör massa snack och skratt. När jag kliver in blev det alldeles tyst och jag gick fram till karteden. Allas blickar var på mig. Jag ställer väskan på golvet bakom det stora bordet och vänder mig till klassen.

-Hello everyone, I'm your new teacher, Ms. Jackson but just call me Ellie,  for these two weeks. Informerar jag de men inga svar."No questions?" frågar jag sedan men fortfarande inget. Jag mumlar ett 'okey' och ställer mig framför bordet. När jag kollade över klassen såg jag en del flirtiga blickar från killarna och hur tjejerna tittade på mig - blickarna kunde jag inte analysera. En kille räcker upp handen och jag pekar på honom så att han skulle kunna få prata.

-How old are you, Ellie? 

-I'm 22 years old, svarar jag glatt på frågan och hans blick ändras.

-So, you're only four years older than us yeah? frågar han flirtigt och jag himlar med ögonen.

-Stop that, skrattar jag och ställer mig bakom bordet. 

-Why are you here? frågar en tjej med kaxig attityd rätt ut, vilket jag inte tyckte om.

-I'm here to teach. 

-Why? You're so...young.

-Well, I'm just here for two weeks and I'm still studying to teacher in London and-

-Oh my God. Then you must have seen One Direction because they live in London, right?! Avbryter hon mig och all flashback kom tillbaka i minnet. Var hon tvungen att ställa frågan. Jag flinar och svarar på hennes fråga;

-No, I haven't. 

---

5+ kommentarer för nästa, ni är bäst. ♥♥

Planet hade landat i vackra, varma Paris och jag ville av snart som möjligt. Kaptenen informerade om att man kunde ta sina grejer och gå ut ur planet vilket fick alla passagerare vara uppe på sina fötter och dra ner sina handbagage ur de stora hyllorna. Jag drog ner min och som smidig och snabb jag var tog jag mig ut utan att ge någon av flygvärdinnorna eller killarna en blick. Frankrikes varma luft slog mig när jag klev ut och jag andades in luften och fortsatte in till flygplatsen och sedan vidare till väskbandet där alla våra resväskor skulle komma rullandes ut. Min resväska kom ut efter tre eller fyra andra och jag tog den, ut från flyplatsen fort som möjligt för att undvika träffa på killarna och ut till där man kunde ta taxin. Jag hittar en gul, typiskt Paris-taxi och går till bilen. Jag sätter mig i bilen och säger till honom vart jag ska. 

-Il sera, mademoisell, säger han med sitt vackra språk och jag ler mot honom i backspegeln när han tittar på mig med vänliga ögon och kör sedan. Resväskan hade jag lagt i bakluckan och handbagaget hade jag med mig. 

När vi hade kommit fram betalar jag, tackar för resan och kliver ut och tar mina grejor. Det stora hotellet står rakt framför mig och det såg ut som ett ställe där alla världens kändisar bodde. Jag går in genom de stora glasdörrarna och en lustig doft träffar mig - hotell, fancy. Jag går till receptionen och säger vem jag är samt hur länge jag ska stanna här. Hon knappar in något på datorn och säger priset för två veckor. Jag betalar, tar emot kortet som går till rummet och tar hissen upp. När jag kommer upp till den näst sista våningen går jag till rum nummer 2018, drar kortet i kortdragningen och kliver in. Rummet var stort och när jag kom in kunde jag se Eiffeltornet på direkten. Jag stängde igen dörren efter mig, slängde av mig skorna, släpade med väskorna in till sovrummet och slängde mig i sängen.

-Finally here, säger jag för mig själv och suckar lättat. I morgon var alltså första dagen på jobbet. Eller; ''test-jobbet''. 

Jag ville inte att Ellie skulle åka, men det var för hennes egna och hon ville så gärna åka för att både lära och för att det var Paris. Vad skulle jag göra utan henne nu? Jag hade ingen annan att vara med här i London och allt jag kunde göra var och plugga. Jag kände ingen på skolan heller förutom lärarna och Ellie, såklart. Jag hade sett då och då att några tjejer hade gett mig flirt-blickar men jag hade ignonerat det vilket var bra - jag faller inte för sånna tjejer. Bara sånna tjejer som Ellie. Borde jag ringa henne och säga vad jag tycker om henne? Eller ska jag låta bli och vänta tills hon kommer hem? Jag väntar.. Mina tankar avbröts när Nadia sa mitt namn ett tusen gånger för att jag antagligen inte lyssnade.

-What? fräser jag och blänger på henne. 

-Did you even listen to me? frågar hon med den bitchiga attityden som jag inte klarade av. 

-Nope, sorry. I'm allergic to bullshit, skojar jag till men hon blir rena bitchen och klagar på mig att jag inte borde säga så för att 'tjejer har faktiskt känslor'. Pft. Vi killar då? Har inte vi också känslor? 

-Uuugh, suckar jag och lägger armarna runt mitt huvud och lägger huvudet på bordet. Please come home soon, Ellie. 

Kvällen svepte över Paris och eiffeltornet lös starkt. Klockan hade slagit åtta bara och jag vad dödstrött så jag bestämde mig för att lägga mig, äntligen. Jag gjorde i ordning mig för sängen och satte larmet på 8.00 eftersom att jag började 9.00 och det sägs att det tog ungefär 10 minuter att ta bilen dit så då skulle jag kunna hinna duscha och ta det lugnt. Jag bäddar ner mig själv i sängen och tar upp på mobilen för att kolla om jag hade fått några sms, vilket jag hade fått. Två. 

Jag la ner mobilen på nattduksbordet och suckade för mig själv. I morgon skulle det bli min första dag på jobbet.. Nervös. 

---

Ojoj, right after! Hur tror ni att det kommer gå till imorn då på hennes första dag? Kommer eleverna att gilla henne? Ska vi göra 5+ kommentarer för nästa? Klart vi gör, ni fixar allt! x 

-Niall, do you wanna talk in the speaker? frågade en av flygvärdinnerna mig och jag log brett och nickade. Jag tog tag i telefonen som skulle kopplas till hörlurarna och öppnade munnen.

-Hello people! I'm Niall Horan from One Direction and we're happy you're flying with us today. We're gonna serve you the whole trip and we hope we can get to know you too! Enjoy the trip and we'll be out any minute! Säger jag glatt i telefonen och kopplar tillbaka den. Bakom skynket kunde jag höra några av passagerarna säga 'oh my  god' eller liknande, och det lät mer som tjejer i tonåren. Jag kollade på Harry som höll på med mobilen. Han mötte min blick och han gjorde what-blicken med ett leende som inte ens nådde ögonen. Jag skakade lätt på huvudet och gjorde mig i ordning för att servera. Klockan slog 14.00 och vi rusade ut men försiktigt med vagnarna. Louis och Zayn var på andra sidan av planet och jag var med de andra två. När jag kom ut började jag prata med passagerarna som var både från 16 och uppåt. 

-Do you need anything, miss? Frågar jag den gamla damen men hon skakar på huvudet med ett trevligt leende. 

-Okey, ler jag mot henne och fortsätter. När jag kommit bort en bit kommer jag till en tjej som satt med huvudet vänt mot fönstret. Jag kände igen profilen men det bruna håret hängde över hennes profil så jag kunde inte se. När hon vänder sig om för att antingen kolla vem som stog vid henne kände jag genast igen henne, men jag kunde inte peka ut vem hon var. Jag kände igen hennes grönblåa ögon och de hjärtformade läpparna, men jag visste inte om det var hon. Om det var hon hade hon verkligen förändrats - brunt hår, lite kortare och mer rakt. Hon harklade sig och jag märkte att jag stog och stirrade.

-Umm, do you want anything? frågar jag och hon skakar.

-No, thanks. Jag känner igen den rösten. Det måste vara hon. Det måste vara Ellie Jackson - Harry's flickvän. Två år sedan.. Helt otroligt. 

Mobilen vibrerade våldsamt i fickan och jag fiskade upp den. 

-I'm almost there, säger jag i luren och jag hör ett suck i andra luren.

-The coffee is getting cold and I'm hungry, El. Hurry hurry, klagar Jack och nu var det min tur att sucka. 

-Fine, I'm there in ten minutes. Don't worry, bye. Säger jag och lägger på. Ända sen jag hade flyttat till London och träffat på Jack har jag själv förändrats. Jag hade färgat mitt hår till mörkbrunt för att jag hade tröttnat på mitt blonda och det påminnde mig om både olyckan och Harry. Jag hade inte träffat Harry på nästan två år och för att vara ärlig är jag osäker om han tänker eller saknar mig också. Han kanske har skaffat en ny, eller glömt bort mig helt. Vad vet jag? Vi har inte snackat på två år och jag vet inte varför. Jag kommer fram till Starbucks och kliver in i det stora cafeét. Jag tittar runt och kollar efter Jack, och honom ser jag. Han sitter med mobilen i handen, armbågen mot bordet samtidigt som han har handen i sitt bruna, slitna hår och med två kaffemuggar framför sig. Ett leende sprider sig på mina läppar och jag går fram till honom. Jag sitter mig på stolen mitt emot honom och han tittar på mig med äntligen-blicken. 

-What? flinar jag. 

-Finally, suckar han och lägger sig ifrån mobilen. 

-Sorry, fnissar jag och han himlar med ögonen. Jag älskade att irritera honom för att blev som värsta bitchen om man kom sent, men han blir alltid så lugn efteråt. 

-So, what's up? frågar han med den snälla blicken. 

-Well, school tomorrow and I'm going to Paris in two weeks next week. Svarar jag med ett stort leende efter den sista meningen. Han gör how-great-blicken och ler. Hans leende kunde verkligen få en flicka att bli knäsvag, men jag hade pojkvän - tror jag. Jack har inte haft en flickvän på ett och ett halvt år sen vi träffades och det enda han har sagt är att 'han inte hittat den rätta än' när jag frågar honom. 

-And you? frågar jag efteråt och han rycker till. 

-Same as you but I'm staying here in London, säger han med en gullig ledsam blick och jag skrattar. Jag tar mitt kaffe och tar en klunk. 

-What are you doing in Paris by the way? frågar han sedan och jag sväljer det svala kaffet och ställer ner muggen.

-I'm going to test-work as a teacher for teenagers, ler jag stolt och han gör en konstig blick. 

-But why in Paris?

-It's nice there and it's an english school there so no worrys. 

-Oh..

-Yeah, nickar jag. 

 

Efter en stund sittande och pratande bestämde vi oss för att gå. 

-You miss Harry? frågar Jack helt plötsligt när vi går på Londons gator. Jag stelnar till inom mig men jag forsätter att gå.

-Mhm, mumlar jag och tittade ner.

-I'm sorry that I asked, I shouldn't have done that. 

-It's okey. Hans arm lägger sig runt mina axlar ursäktande och jag lägger min arm runt hans rygg. Vi gick fram till busshållplatsen för att ta bussen till parken. Som tur var behövde vi bara vänta endast tre minuter så vi satte oss ner på bänken och väntade. Jag fiskade upp min mobil ur mina turkosa shorts fickan och kollade om jag hade fått sms, vilket jag hade. Från Kelly. 

Ett leende smög sig fram på mina lappar och jag knappade ett sms tillbaka.

Jag la ner mobilen igen och kollade efter bussen och sedan på Jack som också höll på med mobilen.

-What are you doing? frågar jag och kollar över hans axel för att titta på mobilen.

-Twitter.

-Oh, who's tweets are you reading? 

-Miley Cyrus, One Direction, Rock Mafia, yours and random people's. One Direction? Varför då? 

-Oh, får jag ur mig och lutade mig tillbaka och jag hörde hur motorljud närmade vår plats. Bussen rullade in på busshållplatsen och vi reste på oss för att sedan gå in. Den stora röda bussen påminnde mig om musikvideon 'One Thing' med One Direction och hur Louis sa 'I love big red busses' i någon annan video, vilket fick mig att fnittra till varje gång. Vi satte oss längst in i bussen och bussen körde iväg. Jag tittade ut genom fönstret och mimade för mig själv; Where are you?

---

OMG, kapitel 1! Vad tyckte ni? Är det värt att fortsätta? 

3+ kommentarer för nästa, I love you guyss ♥

 

Ellie Jackson är den 20 åriga amerikanska tjejen och är då tillsammans med Harry Styles sedan två år tillbaka. Året är 2014 och Ellie har börjat på college för cirka ett år sedan eftersom att hennes rygg aldrig blev bra efter olyckan i vattnet. Ellie är den typiska tjejen som många killar vill ha, men enligt henne tycker hon att killarna bara är ute efter sex och hennes kropp - inte självaste vem hon är - förutom när det gäller Harry, självklart. Ellie har varit kompis Jack Allen sedan när hon krockade med honom. Hon fick reda på att han också var amerikansk och på ett viss sätt blev de bra vänner efter bara några veckor. Hon hade ingen aning om att Jack har varit hemligt förälskad i henne men hon började snart att ana något eftersom att Jack ville nästan varsomhelst där Ellie skulle, men ville inte säga något än för att det skulle bli rena dramat i allting. När det inte gäller skolan så är Ellie en hemma typ - hon tillbringar helger hemma eller någon annan stans än att festa med kompisar. Att bropå kompisar; när hon flyttade från Malibu till England för att plugga till en grundskollärare som hennes andra dröm var ifall om hon inte skulle få surfa något mer vilket hon inte får. Hon älskade väldigt mycket att lära ut och gillade även barn och bland annat ungdomar. Det visste inte ens hennes föräldrar, Harry eller Jack om men den enda som visste om det var Kelly men nu är inte hon med Ellie så att hon kan ge henne stöd, så Ellie får klara sig själv och plugga i cirka fyra år till. Ellie letar fortfarande efter en lägenhet men just nu bor hon hemma hos pojkvännen Harry Styles som hon finner sig väldigt bra och roligt så att hon vet att hon inte förlorar honom. För några månader senare träffades Ellie och Harry igen efter att inte ha setts på över två år och det blev som en stor överraskning för de båda. Just nu lever då Ellie livet med pojkvännen och vännerna i England.. 

 

 

Jack Allen är den 23 åriga amerikanska killen. Jack är en typiskt kille som många tjejer kan falla för, men inte Ellie. Sedan när han flyttade från Los Angeles till England för att studera till skådespelare så fick han lära känna Ellie, som han tyckte att hon var väldigt intresserande. Han började hänga med henne sen ett år tillbaka men när han fick reda på att hon var tillsammans med den stora bandmedlemmen Harry Styles blev Jack förkrossad och visste att hans chanser med Ellie var hopplösa, men Jack låter det inte förstöra deras så pass bra vänskap mellan dessa ungdomar. Jack är en rolig, smart, romantisk, en kille man kan vara med, snäll, ställer upp mycket och är en väldigt bra vän, särskilt till Ellie. När det inte gäller skolan är Jack en festkille och älskar själv att spela musik men skulle aldrig kunna inför en publik så därför har han aldrig berättat det för någon av sina kompisar för han vet att de skulle pusha honom till något dumt. 

 

Detta är alltså Jack Allen - den förälskade killen med hemligheten.

 

 

 

Varning för av lite vuxeninnehåll.

De sista dagarna i Madrid tillbringades på stranden och havet. Om två dagar skulle vi åka och vi var tvungna att njuta och koppla av innan vi började stressa över allt igen. Jag och Niall låg just nu på en klippa och solade. Niall höll på med mobilen och när jag såg att han riktade den mot mig, jag anade att han skulle ta kort på mig så jag lipade barnsligt mot kameran och skrattade när jag såg Nialls besvikna min men ett leende smög sig på hans läppar också. 

-No, I want a serious and beautiful picture of you. Säger han och riktar kameran mot mig igen. Jag ler bakom solglasögonen och när han tar ner mobilen vänder jag på huvudet och tittar över havet. Jag fick en idé, bet mig busigt underläppen och tittade på Niall. Han märkte mig och flinade.

-What? frågade han och jag slutade bita min underläpp och kröp upp till honom.

-Let's take a swim. Naked, viskar jag i hans öra och hans ljudlösa fniss var urgulligt. Jag visste att jag kunde få Niall att bli tänd på det, särskilt när han fnissar så där så vet jag att jag 'lyckats'. Vi kollar oss runt, inga personer. Vi går försiktigt ner till vattnet och dyker ner tillsammans och sedan for vi upp till varandra. Utan att säga något slänger vi av oss badkläderna och Niall omfamnar mig. Jag lindrar mina ben runt hans midja och jag kunde känna hur hans nedre region stötte till mig och han flinade. Han rykte till med ögonbrynen två gånger flirtigt och jag visste exakt vad han menade. Vi rättade på oss försiktigt i vattnet och medans han 'skötte' det kollade jag runt om och kollade om ingen var här, som tur var - ingen var där. Mina ben lindrade runt hans höft igen och jag kunde känna att han var inne i mig. Ett ljud kom ur mig av njutning och en liten del av överraskning. Jag tryckte mig själv både upp och ner och jag njöt. Niall kysste mig från nyckelbenen till mellan brösten och sedan mina läppar. Ett stön kom ur honom mot mina läppar och jag flinade. 

Efter några minuters kärlek tog vi våra badkläder igen och gick upp och la oss på klippan igen. Vi båda brast ut i skratt av vad som nyss har hänt och vi slutade inte. Två dagar kvar och vi är tillbaka i kalla London.. 

 

Killarna var över hos mig och skulle tillbringa den sista veckan innan de åkte på deras turné. Vi alla var klistrade framför tv:n för att en bra serie enligt Liam var på tv som jag inte vet namnet på. Danielle och Eleanor var med oss också och för att bara träffat de tre-fem gånger är de verkligen trevliga. 

-Oh my God, look outside! Utbrast Danielle och alla blickar for mot fönstret. Ljud kommer från oss alla och vi rusar mott fönstret. Vackra snöflingor föll ner sakta och många leende syntes på många ansikten. Vi alla bestämde oss för att strunta i tv:serien och rusade ut och killarna betedde sig som små pojkar i snön, men det var meningen. Vi tjejer drog på oss skorna och gick sedan ut vi också. Danielle och El sprang ut fort mot killarna och ställde sig i en ring. Jag kom efter och när jag kom in emellan de såg jag en Niall i mitten. Danielle puttade löst på mig och jag gick mot Niall med sakta steg. 

-Ni, what's all this? frågar jag honom och han säger ingenting. Han börjar rota i sin ficka och när han tar tag i saken i fickan sätter han sig ner på ett ben och tar ut saken som visar sig vara en röd ask och när han öppnar den med andra handen for mina händer upp för munnen.

-Kim, since the first day I met you I knew already it was you I wanted to live with for the rest of my life and you're  the love of my life. I love you with all my heart and I just have one question to ask you, will you marry me? frågar han och tårarna rinner ner för mina kinder. Jag får inte ut något ur mig så jag nickar hastigt och Niall lyser upp i ett stort,vackert leende. Hans kalla, skakande hand tar tag i min högra och sätter på ringen. Han ställer sig upp och jag hoppar upp i hans famn. Applåder och jubel hörs bakom oss och vi möts i en hård men passionerad kyss. 

-I'm the luckiest girl on the planet, ler jag och han tittar på mig med kärleksfulla ögon. Han kysser mig igen och släpper ner mig. Vi träffas på av de andra och kramar, kindpussar och glada gratulationer får vi. Jag tittar på Niall i smyg och kollar på honom när han får kärlek av killarna och gratulationer. Han tittar på mig och ler stort, jag ler tillbaka och det är nu jag vet - Han är den jag vill leva med resten av mitt liv. Jag älskar Niall. 

---

THE END! Blehhh, denna fanfic sög och därför var jag nästan tvungen att avsluta denna så tidigt. 

BUT GUESS WHAT?! Summer Paradise 2 kommer ju upp snart inom några dagar! Är ni glada för det? Vad tyckte ni om den första delen om Summer Paradise och vad tyckte ni om LGOTP? (luckiest girl on the planet).

En annan sak; jag kommer att fixa lite med bloggdesignen snart och därför kommer bloggen att bli lite ful men bara så att ni vet. Dessutom så ska jag snart avslöja vem som är den nya karaktärspersonen i SP 2!

Tack för att ni har följt och stay tune, snart kommer Summer Paradise del tvååååååå! xxx