Klockan var snart åtta och jag var redo för dejten med Harry. Jag hade duschat, dragit på mig en vit midjekjol och en svart långärmad tröja och mitt hår lät jag vara platt. Min mobil plingar till på bordet och jag plockar upp den. Det var ett sms från Harry om att han var utanför så jag tog på mig skorna, hade med mig min mobil och gick sedan ut. Eftersom att Kelly var hemma tog jag inte med mig några nyklar. Jag ser Harry sitta i framsätet med armarna över benen. När han tittade på mig lös hela hans leende och han ställde sig upp. Han var klädd i en vit skjorta med vit t-shirt under, svarta jeans och svarta skor. Jag gick fram till honom och så fort jag kommer fram går han fram till mig och kramar om mig. Av ren förvåning lägger jag armarna runt honom, inte hårt, och kramar lite tillbaka. Vi släpper varann och tittar på varandra. 

-You look beautiful, nästan viskar han och jag rodnar en aning. 

-Thanks, so do you. Ler jag och Harry gör samma. Han öppnar dörren till bilen och jag tackar och sätter mig i den lilla men ändå stora bilen. Han ''halvvarvar'' bilen och sätter sig i förar sätet och drar igång motorn. Sedan rullar vi ut på gatan. 

-Where are we going? frågar jag efter en lång tystnad och när jag insett att vi kört långt. 

-It's a surprise, flinar han och tittar på mig. Jag kollar på honom med åh-nej blicken och tittar sedan ut på vägen.

-You and your surprises, mumlar jag och jag hör hur Harry skrattar till. Jag himlar med ögonen med ett leende och fortsätter att titta på vägen. 

 

När Harry helt plötsligt stannade och parkerade kunde jag nästan se vart vi var, men jag hade aldrig varit här. Det var en Drive-In bio. Jag tittar på Harry som kollar på mig med ett flin.

-You remember, mumlar jag med ett leende. "Our first date" fortsätter jag sedan. Han nickar och skrattar. Vi kliver ut, kopplar in högtalarna till filmen och sätter oss på taket. 

-Which movie? frågar jag sedan och han tar upp popcornen som han förmodligen förberett. 

-Breaking Dawn part two. Jag höll nästan på att ramla av bilen när han uttalade den meningen. 

-No freaking way! I haven't seen it yet! Utbrast jag och Harry log stort. "Oh My, I'm gonna die" fortsatte jag sedan och höll handen för hjärtat. Harry skrattade och jag tittade på honom med den allvarliga blicken men misslyckades när jag insåg att jag var nog kanske det största Twilight-fanet någonsin och att jag höll på just så här inför Harry. Vi var tvungna att bli tysta eftersom att filmen började. 

I mitten av filmen hade jag på något sätt lyckats att sätta mig mellan Harry's ben och placerat mitt huvud på hans mage. Hans armar lutade sig på biltaket som stöd och allt jag kunde tänka på att jag äntligen fick se filmen som jag inte ens hade sett, trots att den gick för två år sedan. Vi hade ätit upp popcornen så vi hade inget att tugga på under filmen så allt vi hade var coca cola.

 

Filmen var slut och jag började att sakta resa mig upp. Det kändes som om min rygg skulle knaka sönder och mitt huvud skulle gå av. Vi gick ner från biltaket och satte oss i bilen. Harry kopplade bort högtalarna och vi rullade sedan iväg. 

-Stay awake, we're going to the beach. Harrys leende kunde ingen motstå. Det där charmiga leendet och de underbara gröna ögonen. Men jag blev glad när jag hörde ordet ''beach'' och påminnde mig om Malibu, men det fick mig även att tänka på olyckan. Harry körde mot ett helt annat håll som skulle leda oss till den stora stranden. 

Vi rullade in sakta på parkeringen och vi klev ut ur bilen. Harry gick till bakluckan och kom tillbaka med två fina glas, en ciderflaska och en filt. Han log mot mig och vi började att gå mot det stora havet. Harry ledde oss till en stor klippa som vi förmodligen skulle vara på och när vi kom upp dit så la Harry ner filten på den hårda klippan medans jag höll i glasen och flaskan. När han var klar tog jag av mig skorna, vilket Harry också gjorde, och sedan satte vi oss ner. Dejten hade varit helt okej än så länge, men vem vet - Harry kanske har fler överraskningar. Men just nu ville jag bara vara här. Harry började att luta sig ner och helt plötsligt hade jag hans huvud och nacke liggandes i mitt knä och resten av hans kropp låg ut mot havets håll på klippan. När jag tittade ner på Harry var hans ögon stängda och hans händer vilade på hans mage. 

-You're not sleeping, are you? Harry skrattade och kollade sedan upp på mig. Han skakade sakta på huvudet och jag nickade. 

-Good, sa jag sedan och tog en klunk av min cider som jag knappast hade rört. Min mobil ringde och när jag såg vem det var var jag tvungen att resa på mig. 

-Sorry, viskade jag och tog min mobil och svarade. 

-Where the hell are you? Kelly's röst var orolig och nästan panikslagen.

-Don't worry, I'm with Harry. Skrattade jag och jag kunde höra hur hon pustade ut.

-Moron, suckade Kelly. I just wanted to say that I'm going out with Niall just for a while, again, and do you have keys? 

-Idiot, no I don't. 

-Jesus Ellie! Hm. Fine. I leave the extra keys under the carpet outside our door. Have fun and use protection! Var det sista Kelly sa innan hon la på. 

-Hey...Mumlade jag och tittade ner på min mobil. Jag vände mig om och utan att ens blinka hade jag Harry's mjuka läppar på mina. Hans stora och varma händer var placerade på min kind och en var på min midja. Jag la mina händer snabbt på hans kinder och kysste honom tillbaka.

---

Woop woop! ^^ The kiiiissss! 

5+ kommentarer för nästa, ni äger! ♥

Hans leende lyser upp som en solstråle.Varför ler han? 

-Well hello miss hungover, skämtar han och skrattar. Jag tittar allvarligt på honom och han slutar att skratta. 

-What do you want? frågar jag och korsar armarna över mitt bröst. 

-Why do you always ask that? han suckar och tittar åt ett annat håll. 

-What should I ask then? Han tittar upp på mig och slickar sig om sina fuktiga läppar.

-I don't know. But what I wanna ask you..Han närmar sig och tittar ner på mig med de gröna ögonen som man aldrig slutade att älska. "..Maybe give me a second chance?" avslutar han meningen. Jag funderar ett tag, biter mig i underläppen och tittar sedan upp på honom när jag bestämt mig.

-Fine. Pick me up at eigh o'clock. Jag går förbi honom och han ropar efter mig sedan.

-Is that a date? Jag säger ingeting utan vänder mig om, går sakta baklänges och ler. Jag vänder mig om igen och går sedan iväg. Jag kunde nästan höra hur han stampade av glädje och log. Det gjorde jag med. 

Hennes ögon nästan skrek besvikelse och ilska. Eller var hon bara berusad? Vad vet jag. Men när jag träffade henne i Malibu var hon en helt annan person, och nu? Jag var tvungen att gå ifrån hennes hat. 

-Dude, what happend? Frågar Zayn och klappar mig stöttande på axeln när jag satte mig ner i soffan.

-She totally blew me off. She hates me, suckade jag och tog en klunk av ölen som jag ställt undan innan jag gick till baren. "Where's Niall?" frågar jag sedan och tittar runt. 

-He's looking for Kelly. He knows she's here. Zayn vickade med ögonbrynen två gånger och tog en klunk av sin egen öl. Helt plötsligt vibrerade min mobil i fickan på mina byxor och jag drog upp den. Jag blev genast nyfiken när jag såg namnet som hade skickat. 

Jag sneglade på Zayn som tittade på mig. Vi båda flinade till.

-Go! Utbrast han och jag ställde ifrån mig ölen, ännu en gång. Jag la mobilen ner i fickan och gick sedan ut. 

Det var lugnt och tyst utanför och jag kunde höra hur människor dansade till musiken inomhus. Jag gick ner för den stora trappan och kollade runt.

-Ellie? Ropade jag men fick inget svar. "Ellie!" ropade jag ännu en gång och då hörde jag ett ljud som kom från buskar. Jag gick nämre för att kolla och ut kommer en full Ellie. 

-Well hello, sa hon flummigt och jag suckade.

-You're drunk. 

-No I'm not, protesterade hon och försökte stå rakt men lyckades inte. 

-Why did you want me to come outside? frågade jag och hon tittade på mig. De blåa ögonen avslöjade att hon var berusad, men de var ändå vackra och syntes i mörkret. 

-Be-because, hickade hon till och flinade. 

-El, I don't have time with this. You hate me for not texting you slash calling you for two years, I get it. Hon vinglade fram till mig och la ett finger på mina läppar för att hålla mig tyst, antagligen. Hon putade med läpparna och hyschade. Jag insåg att jag aldrig varit så här nära henne på två år. Jag tog ifrån hennes cider och la den på gräsmattan.

-H-hey, mumlade hon och suckade. Som tur var fanns det en bänk precis vid oss så jag styrde Ellie till bänken och satte mig ner hos henne. Hennes huvud lutade sig mot mitt bröst och hennes arm la sig runt min mage. Det här skulle hon inte göra om hon var nykter. 

-I'm not angry at you. Well, I'm sad. Sa hon plötsligt och jag tittade ner på henne och lät henne fortsätta utan att säga något. "I just thought you didn't want anything with me and when you finally texted I was annoyed, not angry, that it took two damn years to just send me a hi." Hon började att resa på sig och tittade på mig med berusade ögon. Jag kände ångest och skuld. Var det därför hon betedde sig som hon gjorde förut? 

-Why didn't you text me? Frågade jag och hon himlade med ögonen. 

-Because I thought you'd never text me back and that you've changed number, sa hon och la sig på min bröstkorg igen. Jag pussade hennes hjässa och det fick mig att sakna henne - den Ellie jag var tillsammans med. 

-Maybe we could work it out? You know, get to know each other once again, go on a date. To let you know who I am, again. And we'll do it sober. Hennes skratt ljöd så vacker att det fick mitt hjärta att slå mer och mer. Det fick mig även att le. 

-Maybe, maybe not. Hon reste sig upp och kollade på mig med ett flin. Hon gick ifrån vinglandes tillbaka till festen och jag log stort för mig själv. Jag hoppas bara att hon kommer ihåg den här stunden imorn, när hon är nykter.

Dörrklockans ljud ljöd i hela lägenheten och jag reste mig segt upp ur soffan och gick raka vägen mot dörren. När jag öppnar dörren ser jag ett väldigt bekant ansikte. De bruna ögonen som kunde få alla att bli knäsvaga, läpparna som var så fylliga att de kunde få vilken kille som helst att vilja kyssa dem. Mitt hjärta slutade att slå ett tag innan jag insåg vem som stog framför mig.

-No words? Okay. Skämtade hon och ett litet leende smög sig fram på både hennes och mina läppar.

-Kelly, oh my god! Utbrast jag och mitt hjärta klappade igen. Jag gick fram och kramade om henne. 

-Wow, Ellie. Finally, skrattade hon och la sina armar runt mig. Min bästa vän, nej, min syster är äntligen i mina armar. Jag släppte henne och bjöd in henne. Hon steg in i lägenheten och kollade sig runt. 

-Your place is..Smaller than ours, skrattade hon till och där kände jag att jag fick hålla med. Jag fnittrade till och stängde dörren.

-But what are you doing here Kelly? 

-Well, I got a job here in London! Utbrast hon och tittade på mig med stora och förväntansfulla ögon. 

-Wow, uh, as? frågade jag. 

-Party planner! Log hon stort och stolt.

-I didn't know you did that stuff? 

-Well, I actually do. There's much you don't know about me, flinade hon och blinkade med ena ögat. Jag skrattade och vi gick vidare till köket. 

-I was about doing tea, you want some? frågade jag Kelly som inspekterade vardagsrummet.

-Yeah, sure! Svarade hon med sitt vackra leende och fortsatte att titta runt. Jag hällde i vattnet i vattenkannaren och tryckte på den röda knappen som skulle få vattnet att bli kokande varmt. Medans jag väntade på att vattnet skulle bli klart tog jag fram två koppar och två tepåsar med smaken jordgubb. Kelly stod nu i köket med mig och kollade även runt om sig. 

-So, how's everything with Harry? Frågade Kelly plötsligt och jag frös till is inom mig.

-We broke up. I broke up. Sa jag stelt och fortsatte att fixa teet.

-Wait, what? Frågade hon och jag suckade.

-You heard right, he was kind of an ass. Jag vände mig om och gav henne koppen. "How about you and Niall, huh?" 

-Uhm..Hon lekte med skeden i teet och jag himlade med ögonen. 

-Kelly, what's up? I haven't heard anything from you about Niall. Tell me. 

-We haven't broke up, but we haven't talk that much. Hon tittade ner i koppen när hon nämnde de orden. 

-I recognize that. Mumlade jag och nu var det min tur att titta ner.

-Okay, let's not talk about the One Direction members. Okay? Let's talk about..Something else, skrattade hon och klappade stöttande min axel. Jag tittade upp på de glittrande ögonen och log en aning och nickade. Vi gick vidare till vardagsrummet och jag kom på att ställa en fråga som jag inte ställt ända sen hon kom hit.

-But wait, where are you gonna stay? frågar jag efter vi satte oss ner i soffan. Hon flinade till och tittade på mig.

-Here.

-Wait, what? Here? 

-Yeah, is that a problem? Frågade hon med ögonbrynen nästan ända upp i pannan.

-Uh, no. Of course not, but I have school. 

-And I have job, so? 

-I only have one bedroom, suckade jag och hon flinade, ännu en gång. Dammit.

-I can sleep on a matress, that doesn't matter!

-Are you sure? 

-Yup, säkrade hon och nickade. Jag nickade sakta och snuttade på teet. 

-How long will you stay? frågade jag efter ett tag.

-Well this job is first in one year, so yeah. One year! 

Just då höll jag på att spotta ut det varma teet. Ett år? Jag menar, jag har bott med henne i Malibu ända sen studenten men nu när jag har skolan och allt annat? Jag kan inte låta henne bo i min lilla lägenhet i två år. Ja, hon är min bästa vän men jag vet hur hon är och bara när hon ska ''låna'' nåt.. Men jag måste låta henne bo här, hon är trots allt som min syster och jag kan inte svika henne.

-So what do you say? Frågar hon efter ett tag och jag tittar upp på henne efter alla mina tankar som virar runt i mitt huvud.

-Yeah, sure! 

---

Mycket dialog, did you like it? 

 

 

 From "Ellie" 13.19

Jag hade inte sett Harry vara så koncentrerad på..mobilen. Jag vet att Harry inte haft någon bra kontakt med Ellie på ett bra tag men är det på gång nu, ändå? Jag ville verkligen veta men jag ska inte lägga mig i Harry's privatliv eller andras, sån är inte jag men vi är ändå vänner, nästan bröder, och vi brukar berätta mycket för varandra. Men vad har han att dölja den här gången? 

-Oh my god, hi Liam! Utbrast en tjej med blont hår och med handen för munnen. 

-Hi darling, ler jag mot henne och fokuserar på att signera den lilla planchen. Jag ler mot henne ännu en gång innan hon går vidare till Harry som satt bredvid mig. Varje gång han väntade på att få signera kollade han alltid mobilen och varje gång han kollade på den kom den där blicken fram som han brukar få när han aldrig får sms från den personen han vill få ett sms av eller så är det något annat, men jag kände igen den blicken och han skulle inte dölja sin hemlighet länge för mig - för killarna. 

-In two hours we're back in London. Sit back and relax. Med musik i örat och huvudet vilande mot fönstret var jag på väg till London. Jag saknade Paris. Jag saknade mina klass. Jag saknade mina vänner. Jag hade inte svarat på det senaste sms:et från Harry. Jag ville inte göra det. Men ärligt talat visste jag inte heller om han var min pojkvän eller inte. Allt jag ville göra var att komma hem. Jag hade faktiskt saknat Jack, hans oro, hans omtänksamhet. Jag saknade han. 

Det var ungefär två timmar kvar tills planet skulle landa och jag kände hur jag blev mer nervös för varje 10:onde minut som vi närmade oss. Jag lutade tillbaka på stolen och blundade och det tog inte lång tid innan jag föll i en djup sömn..

Två av tre dagar hade passerat och snart var det dags att säga hejdå till alla på skolan. Jag hade haft en otrolig upplevelse i Paris, jag hade fått lära känna nästan alla lärare - en för mycket så att det slutade med att han kysste mig - och alla elever. Jag skulle inte få chansen att se de ta studenten men det var några elever från min klass som skulle skicka bilder vilket jag blev otroligt glad över. Att även tänka på att jag skulle sitta på ett plan på väg till London om bara några timmar. Hur skulle jag hantera stressen? Det jag inte kunde hantera just nu var hur Zac sänkte ner blicken varje gång vi gick förbi varandra och hur han så lätt ignonerade mig. Var det bara för att jag sa till honom att jag hade pojkvän när han kysste mig? Ärligt talat vet jag inte om jag har en pojkvän, just nu i alla fall. Men jag avbröt kyssen för att den kändes så...fel. Jag tyckte inte om honom på det sättet men jag tyckte om hur han var mot mig innan allt detta hände. Jag väcktes upp ur mina tankar tack vare skolklockan. Jag tittade runt om mig och tog mina grejer och gick till det franska klassrummet. När Zac passerade ville jag stanna upp och prata med honom om den kvällen, men han gick för snabbt och jag hann inte ens reagera. Jag suckade ljudlöst för mig själv och gick vidare. Det var endast hälften av klassen som fanns på plats.

-Where is everyone? frågade jag ut över klassrummet och eleverna tittade på mig. Men allt de gjorde var att rycka på axlarna och flinade.  

-Okey.. Mumlade jag och tittade misstänksamt på dem. När jag la ner allt på bordet öppnades dörren i ett hastig öppning och jag tittade förvånat på de som kom in. Alla rusade in, ursäktade sig för att vara sena och satte sig ner. Eftersom att de endast var bara några få minuter sena så gjorde det ingenting. Eleverna började att ta upp sina böcker och jag bläddrade i min. 

-Classe kk, allez à la page 35 et lire silencieusement à vous-même en quelques minutes. Quand vous lisez, vous devriez chercher un partenaire varsinn et pratiquer le dialogue. Eleverna gjorde som jag sa och jag satte mig ner bakom skrivbordet. Åh vad jag kommer att sakna denna klass.. 

 

Dagen passerade och det var dags för den franska klassen, min då, att upptäcka Paris. 

-Alright class, are you ready? Ropade jag över allt snack i klassrummet. De tittade på mig med söta, stora leenden och svarade "Oui!". Jag log och tog min väska. Eleverna gick som dagisbarn bakom mig och vi gick igenom hela skolan, eller det kändes som det. Jag mötte Zac's nyfikna blick och det var nog första gången på två dagar han kollat på mig. Jag kollade på honom snabb med ett flin och steg ut ur skolan.

Vi hade gått ända in till stan och solen sken och jag stannade upp för att kolla om de hann ifatt mig. 

-Is everyone here? ropade jag och de svarade med 'yes' och 'yeah'. "Alright, you go out on your own risk but we meet up at the resturaunt that we talked about, yeah?'' De nickade och när jag släppte iväg dem var de försvunna på bara några sekunder. Jag skrattade tyst för mig själv och när jag märkte att jag stod med ett leende på mina läppar ensam ryckte jag på mig och gick vidare till ställen jag ville gå till. Men när min mobil vibrerade till var jag tvungen att stanna upp och kolla. Jag suckade och himlade med ögonen när jag såg namnet. 

Nu måste jag svara. Nu var det jag som var löjlig som aldrig svarade.

Med mobilen i min hand satte jag mig på¨den närmsta bänk vid en stor staty. 

Mina andetag blev snabbare över hur nervös jag blev. Varför skickade jag ens det där? Vad skulle han svara? Hur skulle han reagera? Mobilen vibrerade ännu en gång och jag kände den tunga klumpen i magen.

Förlåt för att ni har fått väntat så förbannat länge, förlåt! Men som vanligt: skolan låg i vägen och har även inte haft tid att skriva på sportlovet av en speciell anledning. Ska verkligen skärpa mig, men ska fortsätta att skriva och tänker inte avsluta lika tidigt som LGOTP. Ni vet att jag älskar er. ♥

 

Ska vi köra på 8+ kommentarer? Ni äger och om ni lyckas (utan spamm från en person) så får ni så fort ni nått! Love you sooo bad ♥