Eye of a Fighter - Chapter 11

Publicerad 2013-08-25 12:25:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"That was awesome, Cash!" Ropade han genom allt jubel stolt och hans leende blev större. Vi gick till omklädningsrummet och möttes redan på reportrar som frågade om hur jag gjorde allt på bara 1-2 minuter. Jag skrattade bara och svarade med "There's no secrets". De tittade underligt på mig och jag fortsatte att gå. När vi kom in i omklädningsrummet stannade mitt team upp och jag tittade upp. Jag tittade upp och blev stel. 
"Oh my God." 
Jag vet inte hur jag lät, men jag blev positivt överraskad. Mannen jag hade sett upp till stod mitt framför mig, bakom bänken som var så hög att den nästan nådde hans knän. Jag hade inte sett honom på länge, sedan skiljsmässan. Jag vet inte varför det blev så, men efter jag flyttat till London blev det upp och ned. 
"Dad, what are you doing here?" frågade jag överraskad och nästan sprang fram till honom och han hade öppna armar. 
"I wanted to see my baby doll." Pappas Nashville dialekt fanns fortfarande kvar, som alltid. Så fort jag hörde honom prata, kände jag mig alltid hemma. Han omfamnade mig med en stor, mysig kram och jag ville aldrig släppa. Aldrig. 
"After so many years?" Mumlade jag mot hans bröstkorg. Han skrockade och jag log. 
"Yeah.." Mumlade han med hakan på min hjässa. Vi kunde stå i evigheter, prioritera de åren vi inte fått hålla om varandra. "You were great up there" sa han. "..I'm proud of you" lade han sedan in. Jag log för mig själv. Min pappa var stolt över mig. Det hade jag inte varit med om så många gånger tidigare. 
"Thanks" Jag vände mitt huvud och la min kind på hans bröstkorg och blundade. Jag ville fortfarande inte släppa taget om pappa men jag var tvungen då han gjorde det om mig när han, i alla fall, hörde en harkling bakom oss. Jag suckade djupt och vände mig om. Personalen, till och med Jack, var borta och det stod ett bekant ansikte framför mig. Mitt lugna jag förvandlades snabbt till den surpuppa jag annars brukar vara - enligt många. 
"I'll leave you two alone" sa pappa och pussade min panna och försvann snabbt ur omklädningsrummet. 
"Why didn't you want me to come?" Zayn's var upprörd men visade inte mycket av det. Allt jag gjorde var att stirra på honom. Men någon gång var jag tvungen att slappna av och inte orsaka skada då jag brukar tappa kontrollen. Jag slutade stirra argt på honom och slappnade av för att inte skrämma honom eller göra honom obekväm. 
"Because I never invited you" svarade jag svagt. Han nickade och tog ett steg fram. Jag stod fortfarande stilla med handdskarna i högra handen. 
"Oh.. Well I'm sorry but I wanted to see you. Have a excuse to see you." Hans läppar sprack i ett underbar leende, som jag gillade starkt. Var det nu han ville att jag skulle rodna. Nej, allt jag gjorde var att ge honom ett svagt leende och la armarna i kors - avslappnad. Han fortsatte att gå fram till mig och jag tittade på honom med huvudet på snedden en aning. Till slut stannade han efter 50 centimeter, än kunde jag känna hans andedräkt. Han tittade på mig med sina bruna ögon djupt in i mina gröna. Han började gå igen och jag började få fjärilar i magen. Varför fick jag det? Det brukar aldrig vara så här när jag är runt killar. Nu var han bara 20 centimeter ifrån mig. Han tog mina handskar, la de på bänken och återvände till mig. Jag gjorde ingenting. Ville jag att detta skulle hända? Vad var fel på mig? Han placerade sina händer runt min midja, sedan vandrade de till min svank. Allt vi gjorde var att titta på varandra. Hans bruna mot mina gröna. Han bet sin läpp och det fick mig att tycka att han var ännu mer attraktiv. Men jag vet att jag var bra på att inte rodna, vilket jag inte gjorde nu. Han tittade på mina läppar medan jag hade mina ögon på hans ögon. Han närmade sig mig med hans läppar framåt. När allt skulle hända, blev vi avbrutna. Jag tittade över Zayn's axel och tittade mot dörröppningen och där stod de som störde oss; Harry & Niall. Jag var faktiskt lite lättad över att de kom för att annars skulle min första kyss varit här, i det äckliga omklädningsrummet och jag svettig. Mysigt. 
"Zayn, we gotta go. Paparazzis" suckade Harry och Zayn tittade inte ens åt deras håll. Han tittade på mig med förälskelse i ögonen och jag sneglade på honom. 
"I'm going to ask you out and you're gonna say yes, okay? I'll see you" sa han mjukt och charmigt. Jag fnittrade till och han log stort. Till slut kysste han min känsliga punkt mellan öronsnibben och käken. Jag rös, det hade jag inte gjort på länge. Han släppte mig och gick till killarna. Vad hände nyss? Va inte jag arg på honom nyss? Allt jag kunde komma på var att jag ville ha honom här och kyssa honom. 
I suck. Jag suger. Omg. Jag är så dålig uppdaterare, jag ber sååå mycket om ursäkt! You've no idea..
Men nu har jag fått sååå många mycket bättre idéer till komma kapitlen. 
Så, 5+ kommentarer för nästa! ♥
Kommentarer (5)

Eye of a Fighter - Chapter 10

Publicerad 2013-08-16 18:56:22 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"What the fu..?" mumlade jag för mig själv och låste upp bilen snabbt, la väskan på stolen bredvid och sedan startade jag motorn. Jag körde iväg så snabbt som jag kunde och strax var jag hemma. Vad handlade allt det där om?
 
Den lilla arenan var fullproppad med folk som var tända på matchen. Jag, Harry och Niall försökte att dölja våra ansikten för Cash ifall hon skulle bli rasande, menn egentligen brydde jag mig inte - men jag gjorde det för killarnas skull. Jag hade inte sett Cash på 35 minuter och jag började att fundera på om jag skulle gå till omklädningsrummet eller stanna; jag vågade att satsa och traskade iväg till en av dörrarna där det stod omklädningsrum och jag öppnade dörren. Jag gick en bit och äntligen kom jag fram. Där satt hon; tränaren stod bredvid och peppade henne, två andra personer drog på henne tejp och hennes handskar. Hon ställde sig upp och tittade upp. Hennes gröna ögon blev mörka när hon såg mig. Hon gick rakt fram till mig där jag stod vid dörrkanten.
"What the hell are you doing here?" fräste hon och jag tittade ner på henne. 
"I wanted to see you in this game" erkände jag. Hon himlade med ögonen och log bittert till.
"Really? You're the last person I want to see right now" mumlade hon argt och ansträngde sig för att bli lugn. Hon tittade upp på mig med den blicken hon ofta gav mig; mördarblick. Hon gick förbi mig med en stöt med sin axel mot min arm och jag grimaserade. Jag tittade bak där hon gick med fem personer omkring henne. Igår var hon nästan underbar, men nu hatar hon mig och är tjejen jag träffade för första gången. Vad hade hänt?
Jag gick ut ur rummet och sedan ut till arenan. Jag letade rätt på Harry och Niall och ställde mig med dem utan att säga ett ord. 
Vad i helvete gjorde Zayn här? Jag var frustrerad. Men allt jag kunde tänka på var min match som jag väntat i månader, veckor, dagar på. Jag hade ingen tid att tänka på någon löjlig kille. Mannen bakom mikrofonen som gick ut till högtalarna ropade upp mitt namn och jag kom ut - redo att göra det jag älskar. Folk klappade och jublade över när jag kom in i ringen. Min motståndare såg stark ut, men jag är alltid starkare. Det är vad Jack har lärt mig; tro det bästa om mig när det är match, så att jag inte får dåligt självförtroende särskilt innan matchen. Kvinnan var bara några centimeter ifrån min höjd, hennes hår var uppsatt i en knut och hennes röda handdskar slogs ihop när hennes armar svingades. Hon mötte min blick; den var inte ens hård. Det var nästan så att hon ångrade att hon ens började med boxning när hon mötte mina ögon. Vilket jag inte gjorde. Jag var redo. Personerna runt oss lämnade oss och klockan plingade till. Jag höjde handdskarna framför ansiktet för att skydda det och vi gick fram mot varandra. Min hjälm satt hårt men det var lika bra. Jag tittade djupt henne i ögonen och försökte hitta hennes svaga punkt. Till slut började hon svänga med armen som gest mot att slå till mig men hon lyckades inte utav min duckning. Jag började slå tillbaka, sparka, slå ännu mer. Hennes meningslösa handdskar slog till mig på armarna utan att det ens kändes - för min del - och jag skyddade mitt ansikte. Jag lät henne slå mig ett tag, men det hon inte visste är att hon inte vet vem hon försöker ta ner. Hon såg nästan stolt ut då jag inte slog tillbaka. Jag hittade hennes svaga punkt och sparkade på det lilla avståndet mellan knäskålen och låret. Vänstra sidan av hennes kropp, snart följde högra med, kröktes nästan ihop av mitt plötsliga anfall och snart slog jag i magen och slutade med slå under hakan. Hon föll pladdask på mattan och det plingade till igen. Jag tittade ner på henne då domaren sprang fram och räknade ner sekunderna. Han slog till hårt bredvid henne som tecken i att jag vunnit - trots den korta ronden. Den långa mannen kom fram till mig och höll upp min arm som visade min vinst. Jag tittade runt omkring i arenan, blixtar visades i den stora publiken och jag, faktiskt, tittade efter Zayn; varning om vem som han överraskar nästa gång. Jag hittade Zayn och han stirrade rakt fram. Ögonen som golfbollar, munnen halvöppen och han såg skrämd ut. Jag flinade och tittade sedan på domaren och sedan på mina fötter av en anledning. Jag gick av ringen och möttes av en stolt tränare. Han gav mig min rock och la en arm runt mig. 
"That was awesome, Cash!" Ropade han genom allt jubel stolt och hans leende blev större. Vi gick till omklädningsrummet och möttes redan på reportrar som frågade om hur jag gjorde allt på bara 1-2 minuter. Jag skrattade bara och svarade med "There's no secrets". De tittade underligt på mig och jag fortsatte att gå. När vi kom in i omklädningsrummet stannade mitt team upp och jag tittade upp. Jag tittade upp och blev stel. 
"Oh my God." 
Ååååååååh, va dålig jag är. Fan, jag som lovade.. Och nej; jag vet inte hur man skriver hur en boxningsmatch går meeen at least I tried ? 
5+ kommentarer för nästa ♥ { ni får tidigare så fort de 5 kommentarerna har anlänt.. ;) }
 
xoxo / F. 
Dagens fråga:
Svar: Absolut inte! Ibland tar jag lite 'pauser' bara sådär.. 
 
 
 
Kommentarer (5)

Eye of a Fighter - Chapter 9

Publicerad 2013-08-03 18:05:18 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"You can drop me by the studio."
"Alright" sa hon och körde vägen mot studion. När vi var framme tackade jag för denna stund och klev ut ur bilen. Den vita Range Over:n försvann och jag log för mig själv för den stunden vi precis haft. Det kanske inte var något speciellt för henne, men det var det för mig. 
"You're late." Var det första Jack sa. Jag suckade.
"Yes, I know. Sorry". Jag gick fram till bänken där han var och ställde ner väskan. 
"It's a big game this weekend and you need to focus." påminde han mig och jag nickade. "What is more important that this to make you come late?" Jag tittade trött upp på honom och svarade kort; 
"Nothing." Jag gick till omklädningsrummet och bytte om snabbt till mina träningskläder och gick sedan ut igen. Jag tog på min handskarna och Jack ställde sig där han brukade stå; bakom mig åt sidan. Jag började sparka hårt på kudden för att bli starkare i benen, jag slog hårt för att nästan kunna få den hårda kudden att luta bakåt. 
"Good" mumlade Jack och jag ignonerade, faktiskt. Jag forsatte att slå & sparka tills Jack sa till att jag skulle sluta - som vanligt. Allt som stog på spel var matchen; jag visste inte vem min motståndare var, vilket jag skulle få veta efter denna träning eller under min träning. Jag hade ingen tid för vänner, bara träning. Definivt inte för Zayn. 
Efter Zayn's val att gå till Cash's stora match började vi att tveka på att följa med efter att han ställt frågan. 
"Come on, Niall." Zayn tittade på mig där vi satt hemma hos Harry i soffan. Jag ryckte på axlarna och tittade ner på mattan. Han suckade och tittade sedan på de andra killarna. De tvekade till förutom Harry. Han hade alltid gillar att gå på matcher, särskilt "udda" matchen så som han kallade dem. Vad vi visste ville han bara se halvnakna tjejer som slogs och sparkades; "catfight" säger han att det är. Vi suckade åt hans sätt att tolka boxning som och Harry öppnade munnen.
"Fine, I'll go with you." Ett ljust leende sprack upp från Zayn och sedan tittade han på mig. 
"Come on, it'll be a surprise-"
"If she likes surprises" avbröt jag honom. Efter allt jag hört om denna tjej visste jag inte om jag ville träffa henne. Så varför gå på match? 
"Come on, mate! You don't know how she is, maybe she'll get happy if we are there." Hans desperata röst i att övertala hördes tillräckligt och jag skakade på huvudet och kunde själv fatta att jag ens svarade.
"Fine, but just once." sa jag och lyfte upp pekfingret. Han nickade och log stort. 
"It's this Saturday at 6 pm" informerade han oss och vi nickade som en gest att vi hade tagit in informationen. 
Jag sneglade på Harry som hade gjort samma sak åt mitt håll. Vi grimaserade och jag bestämde mig för att röra mig hemåt. "I'll see you tomorrow" sa jag och killarna sa hejdå innan jag hann ut ur lägenheten. 
Lördag. Den stora dagen hade kommit. Enligt min tränare för två dagar sedan skulle jag möta en boxare som bara vunnit 2 priser då jag vunnit 3 eller 4. Jag blev mer avslappnad och idag skulle jag träna en gång innan den stora matchen. Jag visste inte om några skulle komma, vilket jag inte ville. Jag skulle bara få klagomål om varför jag ens gör detta eller hur jag ens slåss och sparkar. Jag förväntade mig inte att någon skulle komma, förutom min tränare. Men om jag ska vara ärlig, ville jag att min pappa skulle komma eftersom att det var honom jag började med. Sista gången i gymmet med tränaren innan den stora matchen fick mig att tänka på vad som skulle hända ikväll. Jag visste inte om jag skulle vara nervös eller exhalterad. Vilket jag är, men jag har aldrig kommit så här långt, det är enda gången och jag får inte sumpa den.
"And when you meet her, try to find out what her weakest spot is. Alright?" kontrollerade Jack mig och jag nickade som ett svar om att jag förstod vad han sa. Jag slog och sparkade så hårt jag kunde på den hårda kudden och såg kudden som min motståndare. "Okay Cash, that's enough" sa Jack och jag slutade. Jag hämtade andan och tog av mig handskarna. "Great job, see you tonight." Sa Jack stöttande och klappade på min högra axel då han gick ifrån gymmet. Jag stoppade i boxningshandskarna i den stora väskan och gick vidare till omklädningsrummet. Som vanligt duschade jag, bytte om och strax befann jag mig vid min bil. Helt plötsligt hör jag hur kameror knäpps och jag tittade upp från mina händer som höll i nycklarna. Blixtar till kamerorna var strax bara några centimeter ifrån mig och jag höjde armen för att inte bli blind. 
"What the fu..?" mumlade jag för mig själv och låste upp bilen snabbt, la väskan på stolen bredvid och sedan startade jag motorn. Jag körde iväg så snabbt som jag kunde och strax var jag hemma. Vad handlade allt det där om?
Whah, jag försvann ett tag. Sorry. ): 
3+ kommentarer för nästa! ♥
 
 
Kommentarer (4)

Eye of a Fighter - Chapter 8

Publicerad 2013-07-22 13:25:00 i Eye of a Fighter

Preivously on Eye of a Fighter: 
"Where are we going?" frågade han, nästan oroligt. Jag log för mig själv. 
"A place where I'm the calmest person on earth. Now it's up to you; don't make me uncolm" sa jag och flinade mot honom. Han tittade på mig och jag skrattade. "I'm joking. Jeez, don't worry. But we are going to a place where no one of my friend or in my family knows about, and it's where I'm the calmest person on earth". 
Cash hade tagit oss till en strand med stora klippor. Till min förvåning hade hon bikini under och hade dragit av sig sin tröja och lagt det i bilen. Det skrämde mig att hon inte skämdes för vad hon än gjorde, eller rodnade, men det var en av sakerna jag gillade hos henne. Hon ledde mig till en stor klippa och hon satte sig där och andades in. Jag gjorde samma sak och satte mig bredvid henne på kanten av klippan. Utsikten var vacker; havet var stilla, det var inte lång tid kvar tills det skulle bli solnedgång och det var bara..Tyst. Allt som hördes var vattnets stilla vågor. Cash satt stilla och var väldigt lugn. Hon hade verkligen rätt; på det här stället är hon verkligen den lugnaste personen. Men vad vet jag? Tills hon eller jag börjar prata kanske det ändras.
"So, what do you mean by 'get to know you' thing?" frågade hon lugnt efter en lång tystnad. 
"I want to know your story. Why you became a boxer, or your family. You know, your story." Jag ville inte låta för exhalterad eller för 'olugn', så därför försökte jag att ställa den frågan sakta och lugnt. 
"Well.." började hon och jag kunde nästan höra att hon svalde. Var hon nervös över att berätta sin historia? ".. When I was a little kid dad took me to boxing game because mom couldn't take me to Spain where she worked so back in USA dad took me to the game. I don't know how, but I fell in love with the game and the passion. So dad took me to my first training and look at me now; I'm almost a world champion." skrattade hon till och tittade ut mot havet igen. 
"Wow" viskade jag och hon log. Det var första gången jag hade sett henne le på hela denna träff. Och det var inte ett hån leende, bitterleende - åh nej, det var ett riktigt leende. Med känslor. "What about your family? I know you have a brother though". 
"My parents are divorced, dad got a new girlfriend who's now his fiance. Mom is still single and yes, you have met my caring brother but not my other brother who doesn't care about us anymore right after he moved to his own." suckade hon och tittade ut ännu en gång på havet. 
"Is it hard?"
"What?" 
"To have a brother who doesn't care about you at all?" 
"Well yeah, but I can live with it. I've done that in 5 years so." Jag nickade och tittade nu också ut mot havet. "What about your story then?" frågade hon mig och tittade på mig med sina otroligt vackra gröna ögon.
"Well, I'm from Great Britain, as you maybe can hear.." sa jag och gjorde en gest som visade min dialekt. "..I'm born in Bradford, I have three sisters, parents are still married. Uhm, I'm in a boyband. Maybe you have heard of it?" Sa jag och tittade frågande på henne. Hon skakade och skrattade. "Oh, well that's probably better" skrattade jag till en aning och kliade mig i bakhuvudet. Cash tittade helt plötsligt på sin klocka som satt lindad runt hennes vänstra arm och hennes ögon blev nästan som golfbollar. 
"Shit" sa hon och reste sig upp igen. 
"What's wrong?" Jag reste nu också på mig och gick efter henne då hon gick väldigt snabbt ner från klippan.
"Come on! I'm late for my work-out!" utbrast hon och jag försökte att hinna med henne. Jag ville inte ställa några fler frågor då något otäckt skulle kunna hända medan vi sprang ner för klippan. Vi kom fram till hennes bil och vi satte oss i den fort. Hon startade motorn och vi satte på oss säkerhetsbälterna. 
"I thought you already worked-out?" frågade jag efter att hon kört ut på vägen. 
"How do you think I'll be a worldchampion, huh?" 
"Oh." 
"Yeah, at least three boxing passes a day and then I'm ready."
"Ready for?"
"This weekends big boxing game." Sa hon, nästan stolt och exhalterad. 
"Oh right" sa jag utan att ens ha någon aning om att det skulle vara en match om tre dagar. "You nervous?"
"Hell no, I'm really excited." 
"Wow". Sa jag förvånat och hon himlade med ögonen. 
"Where can I drop you?" sa hon när vi kommit in i stan. 
"You can drop me by the studio."
"Alright" sa hon och körde vägen mot studion. När vi var framme tackade jag för denna stund och klev ut ur bilen. Den vita Range Over:n försvann och jag log för mig själv för den stunden vi precis haft. Det kanske inte var något speciellt för henne, men det var det för mig. 
rätt så tråkigt kapitel, sorry! 
3+ kommentarer för nästa! :) 
 
Dagens fråga:
Svar: Självklart, måste bara ha lite tålamod med redigering & hitta rätt videor! ;) xoxo
 
PS: För er som undrar hur bilen såg ut: 
 
 

Kommentarer (7)

eye of a fighter - chapter 7

Publicerad 2013-07-21 14:43:35 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"Be careful" skämtade han. Vi fortsatte med vad vi gjorde innan Cash hade rusat in och skällt ut mig. Jag hoppas verkligen, faktiskt, på att få träffa henne igen. Men nu var jag väldigt osäker på om hon ville träffa mig. Jag tog upp mobilen och skrev snabbt ett sms. 
To: Cash
I want to get to know you. x
From: Zayn 
I want to get to know you. x 
 
Jag stannade upp mitt i mitt gående och läste orden. Jag himlade med ögonen och svarade kaxigt tillbaka.
To: Zayn 
Yeah right, by marking me? never in your dreams.
 
Jag la ner mobilen snabbt i byxfickan och gick till bilen. Jag satte mig framför ratten och körde nu hem. 
Hela vägen hem hade min mobil fortsatt att plinga till flera gånger utan att jag hade tagit upp den. Jag rullade in bilen i det stora garaget där alla andra bilar befann sig och sedan gick jag till bakluckan där min väska skulle befinna sig. Jag bar upp den på min högra axel, låste bilen och tog hissen upp till min lägenhet. Jag vred om nyckeln i nyckellåset och steg in. Den ljumma värmen slog till mig och jag andades djupt. Mitt hem är det enda stället jag kan slappna av. Vara helt själv. Jag hade helt glömt bort att jag hade fått sms tills mobilen pep till igen. Jag fiskade upp mobilen ur fickan och såg att jag hade fått två nya sms från Zayn, en från pappa & en från mamma. Jag kollade först mammas där det stod att hon saknade mig och undrade om jag skulle ha fest när jag fyller år. Från pappa var det bara att han ville träffa mig & hur mycket han tänkte på sin "ängel". Jag himlade med ögonen och öppnade de två meddelanden från Zayn. 
 
From: Zayn 
well, sorry. We both were drunk? Come on
From: Zayn 
Come on Cash. I were by your bed at the hospital, remember? Give me a chance, come on. x
 
Om jag skulle få han att sluta tjata, skulle jag vara tvungen att svara ja. Men han hade rätt; han var ju vid min säng på sjukhuset den dagen, flera veckor sedan. Om jag ska vara ärlig var han en aning attraktiv, men jag hade sagt till mig själv att inte ägna min tid åt killar och istället för boxningen. Men vad skulle jag ta mig till? 
 
To: Zayn 
Fine. 
From: Zayn 
Awesome :) 
To: Zayn 
Yeah yeah whatevr. Starbucks, 16. 
 
Jag bestämde mig för att inte klä upp mig & ha det jag hade på mig nu istället; ett kort mag linne, jeansshorts och en rutig "fejk" skjorta. Jag la ner mobilen på köksön och började att packa upp de smutsiga träningskläderna och la dem i tvätten. Jag tog sköljmedlet, hällde i det försiktigt och sedan tvättmedlet och gjorde samma sak. Jag startade igång tvättmaskinen och sedan tog jag en lång, varm dusch. När jag blev klar tog jag på mig rena underkläder och de kläderna jag hade på mig innan. Jag torkade håret med handduken och sedan hårtorkaren. Jag gick ut ur badrummet och gick sedan till vardagsrummet där min laptop stog. Jag satte igång TV:n och brydde mig inte om vilken kanal det var och sedan tog jag upp datorn till mina lår och placerade den där. Mina ben placerade jag på soffbordet. Jag slog upp facebook, inget nytt. Jag följde inte så många sidor eller kändisar, de enda jag följde var boxningsstjärnor. 
 
Klockan hade slagit fem i fyra och jag traskade iväg till hallen för att ta på mig mina svarta låga converse, ta med mig mobilen och bilnycklarna. Jag låste efter mig och tog sedan hissen ner till parkeringen. Jag gick rakt fram till min bil, eftersom att jag visste vart den stog, och låste upp den. Jag satte mig framför ratten och motorn brummade på högt och det ekade. Jag stängde dörren och körde iväg. Jag suckade tröttsamt när jag insåg vart och vem jag var på väg till. Jag kom äntligen fram till Starbucks parkering, som låg bakom självaste Starbucks-cafeét, och klev ut. Jag stampade iväg till cafeét och det plingade till när jag öppnade dörren. Jag kollade efter Zayn och hittade honom snabbt sittandes vid en fönsterhörna vid ett bord för två. Jag traskade iväg till bordet och när han såg mig sken han upp. Nej, fall inte för det där löjliga leendet, Cash! hördes det en röst inom mig och jag satte mig istället. 
"I've already ordered coffee, I'm just gonna go out for a smoke. I'll be right back" sa han och jag tittade på honom. Helt plötsligt blev jag till mig. 
"I go with you." Jag reste mig upp och exakt när kaffekillen kom med våra kaffen tog Zayn kopparna och gav mig en. Jag tog emot den, tacksamt faktiskt, och följde med honom ut. Vi ställde oss i en hörna av cafeét och han tog upp ett cigarettpaket. 
"You don't mind, then?" sa han och tittade på sin cigarett. 
"No, give me one." Sa jag och han tittade förvånat på mig. "What? Oh, you didn't think I was smoking" sa jag ironiskt, vilket var sant. Han skakade på huvudet och tog upp en cigarett till. Jag tackade när jag tog emot den. Jag förde den mellan mina läppar och väntade på att Zayn skulle ge mig tändaren, men han tände cigaretten åt mig istället. Jag tog ett bloss, placerade cigaretten mellan pekfingret och långfringet och blåste ut. 
"I just thought that you were a boxer and weren't allowed by your trainer not to smoke?" sa Zayn efter en lång tystnad. Jag granskade honom diskret när han förde cigaretten upp till munnen, hur hans kinder drogs ihop varje gång han tog ett bloss och sedan hur de mjuknade upp när han blåste ut det. 
"He's my trainer, but not my dad or babysitter. I'm twentytwo years old, I'm not a kid anymore" svarade jag och drog ett bloss och när min cigarett började ta slut tog jag ett sista bloss och slängde sedan ner cigaretten och stampade på den. Han gjorde samma sak och sedan gick vi iväg med våra kaffe i handen. Vi gick till min bil och satte oss där inne. Jag slängde koppen innan, när kaffet var slut, och jag körde till ett ställe där ingen av mina vänner visste om. 
"Where are we going?" frågade han, nästan oroligt. Jag log för mig själv. 
"A place where I'm the calmest person on earth. Now it's up to you; don't make me uncolm" sa jag och flinade mot honom. Han tittade på mig och jag skrattade. "I'm joking. Jeez, don't worry. But we are going to a place where no one of my friend or in my family knows about, and it's where I'm the calmest person on earth". 
Jeez, långt kapitel. Vet ni hur glad ni gör mig med era kommentarer? Very happy. ♥
4+ kommentarer för nästa! :) 
 
 
Kommentarer (5)

eye of a fighter - chapter 6

Publicerad 2013-07-20 13:52:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter:
"No, no no no no. Fuck no!" utbrast jag för mig själv då jag faktiskt kom ihåg vem det var som gjorde sugmärket. Vattnet droppade från mitt nytvättade ansikte och jag tittade på mig själv i spegeln. "Zayn fucking Malik". 
"What the hell is that?" frågade Jack strängt när han såg märket. Jag suckade och slog till den hårda hängande kudden. 
"Stupid guy" sa jag och slog till ett hårdare slag då jag tänkte på honom. Jack beordrade mig att sluta men jag fortsatte, vad som hade hänt i helgen ville jag glömma och särskilt Zayn. Ugh, bara hans namn får mig att spy och slå ännu hårdare. 
"Tyler!" Utbrast han och jag slutade och tittade på honom. 
"What?" 
"Go and hit the shower" muttrade han och jag suckade och försökte hämta andan. Jag la ifrån mig handskarna och gick till omklädningsrummet och duschade av mig all svett. När jag var klar tog jag på mig rena kläder och la allt i min väska och sedan gick jag ifrån byggnaden. Min bil stog precis utanför portarna, på vägen då, så jag la ner väskan i baksätet och gick sedan fram till förarsätet och satte mig framför ratten. Trots alla dessa år jag bott i England hade jag fortfarande inte vant mig vid att ratten satt på höger och inte vänster. Jag tittade på mig själv i backspegeln och tittade sedan på mitt hår. 
"Haircut" sa jag för mig själv och tog tag i det slitna håret. Jag skakade av mig tanken och satte igång motorn till bilen. Innan jag ens hade kört ut på gatan plingade det till i min ficka, vilket var från mig mobil. Jag fiskade upp mobilen och kollade på den lagom stora plattskärmen. Jag suckade och himlade med ögonen när jag såg hans namn. Jag kom sedan på att han hade gett sitt nummer till mig när jag var full och på något sätt hade han fått mitt utan att jag ens hade sms:at honom. 
 
From: Zayn
Vas happenin?? ;) 
 
Jag valde att först inte svara, men sedan valde jag att göra det. Jag ville verkligen skälla ut honom över märket. 
 
To: Zayn 
Where r u? 
 
From: Zayn 
Studio with the boys. U know whr it is
 
Jag nickade för mig själv och bestämde mig snabbt för att åka dit, men jag ville verkligen inte stanna länge. 
När jag kom fram rullade jag upp till trottoaren, eller bredvid, och parkerade bilen där. Med snabba och hårda kliv öppnade jag dörren till studion och rusade in. Jag hörde sjungandes och jag visste direkt vart jag skulle. Jag slängde upp dörren och fick 10 ögon stirrandes på mig. 
"Oh, hello Ca-"
"You did this, you jerk!" utbrast jag och pekade på märket. Zayn tittade ner på golvet och flinade. "Do you know how much trouble I get for this shit you've done?! My boxingtrainer is pissed for even going out to party and now this! Thanks alot, Zayn. Thank you!" Zayn tittade på mig med ögon som log. Min blick gick bort från honom och tittade på de andra. Jag kände igen Harry men inte de andra. Jag började inte rodna, men det var lite pinsamt. Mest för Zayn, vilket jag gillade en aning. "Hello. I'm Cash" presenterade jag mig kort för killarna och rusade sedan ut ur rummet. 
Efter Cash's utbrott tittade jag på killarna som fortfarande stirrade på dörren efter att hon lämnat rummet. 
"Guys..?" 
"What that the girl?" frågade Niall och jag nickade och flinade. Han gav mig två tummar upp och ett skratt lämnade mina läppar. Trots Cash's utbrott var jag fortfarande oerhört intresserad i henne. 
"She's hot." Harry's väckte mina tankar och jag blängde på honom men skrattade senare.
"Dude, she's mine"
"Be careful" skämtade han. Vi fortsatte med vad vi gjorde innan Cash hade rusat in och skällt ut mig. Jag hoppas verkligen, faktiskt, på att få träffa henne igen. Men nu var jag väldigt osäker på om hon ville träffa mig. Jag tog upp mobilen och skrev snabbt ett sms. 
 
To: Cash
I want to get to know you. x
3+ kommentarer för nästa! :) 
Kommentarer (5)

eye of a fighter - chapter 5 { part 2 }

Publicerad 2013-07-19 20:34:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter: 
"Uhm, thanks for letting us in but this was suppose to be a girls night" ropade jag till Zayn över musiken. 
"Oh, can we at least buy you drinks?" Sade han högt för att jag skulle kunna höra, vilket jag gjorde. 
"Yes, thanks" sade jag högt tillbaka. Jag frågade vad tjejerna ville ha och sa det sedan till Zayn. 
Jag undrar hur denna kväll ska gå.. 
Musiken pumpades ut genom högtalarna medans folk stog och dansade. Jag tittade över där Cash och hennes vänner satt; flera glas stog på deras bord, de skrattade och Cash såg alltid ut att precis kommit hit. Det var någonting för henne jag föll för. Det enda jag kunde ana var hur hennes korta hår slängde sig över axlarna varje gång hon skrattade, eller hennes vita tänder när hennes vackra leende dök upp, hennes fylliga läppar som jag ville så gärna kyssa, hennes kropp jag ville hålla om och framför allt hennes gröna ögon. Var det för att hon var amerikanare, eller för att jag var äckligt mycket intresserad av henne som jag aldrig varit innan med en tjej? Jag insåg att jag satt och stirrade när Harry knuffade till mig. 
"Was I staring?" frågade jag högt genom musik.
"Yeah" ropade han och nickade. Jag suckade och bestämde mig för att gå över dit men jag stanna upp då jag såg henne gå med sina vänninor, ut till dansgolvet. Hon vinglade till då och då. Jag hade tillräckligt med mod att följa efter och bjuda upp henne. 
"Where you going?" hojtade Harry när han märkte att jag flyttade på mig efter att ha spanat in tjejer. Jag pekade åt dansgolvet och han nickade. Jag fortsatte ner och letade. Jag såg en skymt av henne ibland men tappade bort henne. Efter ett tag då jag började ge upp fann jag äntligen henne och som tur var, var det faktiskt hon. Jag gick upp mot henne och precis då jag kom till henne började hon snurra till musik och jag tog chansen och greppade tag om hennes midja. Trots det mörka rummet med blinkande discolampor såg jag hur hennes ögon spände sig. 
"Dance with me" ropade jag och hon ryckte på axlarna. Hon vände sig om och dansade mot min överkropp med sin rygg och armarna över hennes huvud som någon slags dansrörelse. Jag började dansa med och greppade tag om hennes midja igen. Vi hade båda en hel del sprit i blodet men om jag ska vara helt säker hade hon det mer än vad jag hade. Jag visste i alla fall att jag skulle minnas detta ögonblick. Mina händer gick över hennes starka mage som rörde på sig på grund av hennes rörelser och jag snurrade runt henne så att jag såg hennes vackra ansikte. Hon tjöt till lite och fnittrade sedan. Jag log nöjt och drog undan hennes hår från axeln och nacken för att sedan böja mig ner till hennes lilla kropp, sedan till hennes nacke då jag pressade mina läppar och började suga försiktigt, sedan sög jag hårdare. Efter bara några sekunder slutade jag suga och jag pussade på märket och jag tittade ner på henne efter jag gjort mitt "jobb". Hon flinade, fnittrade och dansade vidare till sina vänner och lämnade mig ensam på dansgolvet. Jag flinade för mig själv och lämnade sedan dansgolvet för att gå upp till Harry och meddela att jag skulle dra hem. Tja, detta skulle jag minnas i alla fall. Skulle hon?
Solen lös starkt genom gardinens tyg och jag kisade för att kunna se vart jag befann mig. Så som jag log i sängen, som jag uppfattat att jag låg i, fick mig att få värkar i kroppen. Jag grimaserade när det värkte mer i ryggen när jag tänkte gå upp och eftersom att jag inte orkade argumentera mot mig själv om det tog jag skiten och reste mig upp. Jag visste inte vart jag befann mig för tillfället, men det var otroligt rent. Jag mindes inget från vad som hände igår, eller inatt, förutom att Zayn fixade in oss i klubben vi var på. Det fick mig att tänka på en sak; jag kollade så att jag hade alla kläder på mig, vilket jag hade. Jag pustade ut. Huvudet värkte så att det kändes som om det snart skulle explodera och jag var tvungen att gå på toa. När jag kom in i badrummet var toalocket uppe vilket betydde att jag redan spytt så att det inte skulle komma upp igen. Jag hade en toffs runt handleden så jag gjorde en toffs med min korta tjocka hår. Mina ögon spändes och blev sedan som golfbollar när jag såg det röd-lila-aktiga märket strax nere vid mitt öra på min nacke. Jag kände på det och grimaserade; sugmärke. 
"Fuck no" mumlade jag och försökte sedan tvätta bort det, vilket det inte gick. Jag visste inte vem som gjorde det, men det enda jag kommer ihåg var att han var lång och hade mörkt hår. Stylat var det, tror jag. Han hade ett otroligt sexigt leende i alla fall. Jag skakade bort minnet och tvättade bort att smuts, som var mitt smink, från ansiktet. 
"No, no no no no. Fuck no!" utbrast jag för mig själv då jag faktiskt kom ihåg vem det var som gjorde sugmärket. Vattnet droppade från mitt nytvättade ansikte och jag tittade på mig själv i spegeln. "Zayn fucking Malik". 
Waaah, förlåt förlåt förlåt förlåt! Nu är jag tillbaka och har fått lite mer inspiration.. hehe..
3+ kommentarer för nästa? ♥
Kommentarer (4)

Eye of a Fighter - Chapter 5 { part 1 }

Publicerad 2013-07-02 23:15:25 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter:
"Please, a girl like me; guys don't want to know me. That's just it and to be honest, I don't mind it at all". Jag steg upp ur poolen och satte mig i solstolen. Jason fortsatte han titta på mig men sedan gav han upp; han fortsatte att simma runt, stod på händer och jag läste i en bok jag hade tagit med ut. För att vara helt ärlig; jag ville faktiskt inte träffa Zayn något mer. Jag vet inte varför, men jag vill bara inte det. Jag klarar inte av att killar tycker om mig eller bara är ute efter mitt utseende. Det var förmodligen han, Zayn. 
Veckor och dagar hade gått, min skada var felfri och jag kunde börja träna igen - vilket jag kunnat göra för ett tag sedan men eftersom att mamma och brodern min tvingade mig att vara hemma hade jag inget val. Idag skulle mina gamla gymnasie-vänner hälsa på och då hade vi tänkt oss en tjejkväll. Eftersom att alla var över 21 fick vi gå på klubbar bland annat. Vi hade snackat om denna kväll i evigheter, hade det känt som, och ikväll skulle det då äntligen hända. Vi tre satt i min lägenhet i vardagsrummet och diskuterade både minnen och om framtiden. 
"So, Cash. Met anyone yet?" Frågade Zarah mig. Zarah var den vilda tjejen; hon älskade att göra något man inte fick göra, inte allt dock, hon älskade livet just nu (som hon beskrivit det), hon har alltid vågat att ta chanser i livet. Hon är den typiska tjejen som har en lista på vad hon ska göra innan hon dör. Zarah och blont, ljust och långt hår. Hennes kristallblåa ögon matchar hennes personlighet; hon lyser alltid upp som en kristall och finns alltid där för en. Den andra, Mandy, är den rödhåriga tjejen. Mandy är typen som alltid tänker efter innan hon gör eller säger något, nästan tvärtom mot vad Zarah gör. Mandy är också omtänksam, men ibland är hon för omtänksam att man börjar tröttna lite på henne. Även hon gillar att ta risker och chanser i livet, men hon är väldigt försiktig också. 
"Nope." Svarade jag på hennes fråga. Hon tittade allvarligt på mig med ett leende. 
"Seriously? Are you still on that routine?" 
"What routine?" 
"Boxing first, boys; never?" 
"Oh that." sa jag sarkastiskt och hon himlade med ögonen. "What? I just don't have time for guys and maybe I don't believe in relationships?"
"And why, may I ask you?" 
"Because it's..silly. People fall in love, gett married and get divorced. That's what love is. According to me." Förklarade jag mig själv och hon blängde på mig. "What? How is relationship or love, whatever, for you then?" Jag tittade på Zarah och hon log. Hon visste exakt vad hon skulle fråga. "Oboy.." hann jag mumla till.
"According to me; relationships are something we need in life.."
"Nope, we don't" hann jag avbryta henne och hon blängde surt på mig. "Go on.." 
"..and we also need love, which is in relationships. Sometimes, you don't even have to get in a relationships as long as the guy don't want. The only thing you can do is daiting, or don't even make it exclusive. But still; love is what we all need in life and also relationships, maybe." 
"Okay." Sa jag och slog ihop händerna. "The time is 7.30, shall we get ready for tonight?" Tjejerna svarade med ett enkelt 'yes' snabbt och sedan försvann vi åt samma håll; mitt rum och badrummet. 
 
Vi hade inte ansträngt oss så mycket med outfiten; jag hade en enkel top på mig som inte hade några axelband och ett par midjehöga jeansshorts och bara ett par svarta converse. Mandy hade en orangefärgad tunika, ett slags accesoar till tunikan och ett par jeansshorts med snygga pumps och Zarah; ett vitt simpelt linne med en midjehög turkos kjol. Vi hade sminkat oss väl, inte för mycket eller för lite, och vi hade fixat vårat hår. Vi var redo att gå ut.
Eftersom att Zarah hade kommit med sin bil till mig så tog vi hennes bil och åkte till en populär pubb/klubb där de flesta ungdomar, runt 20 årsåldern, brukade festa. När vi rullade på gatan framför pubben stod det redan folk i en lång kö i väntan på att få komma in. Jag suckade och tittade på Zarah som satt bakom ratten. 
"What? We'll get in, don't worry!" Vi gick ut ur bilen och ställde oss i kön. 
10 minuter hade passerats och när jag plötsligt såg vakten le mot mitt håll gav jag honom en konstig blick och såg sedan att han inte kollade på mig. Jag tittade på högra sidan bakom mig och såg ett främmande ansikte gå mot vaktens håll med någon annan som hade lockar. Han såg mig snabbt och jag vände mig om så snabbt som jag kunde. 
"No, no, no , no , no. Hell no." Sa jag tyst för mig själv och hoppades på att ett stort hål skulle skapas i marken och ta mig när jag hörde den raspiga, brittiska rösten säga mitt namn.
"Cash?" Han var förvånad. Det skulle jag förstå. Jag himlade med ögonen och vände min blick på honom. 
"Hi." 
"What are you doing here?" Jag kollade irriterat på honom. Vad trodde han att jag gjorde?
"What the hell do you think I'm doing?" Han tittade på mig från topp till tå och flinade. Helt plötsligt kände jag mig obekväm. 
"How long have you been standing here?"
"Ten, fifteen minutes." Erkände jag och korsade armarna framför bröstet på mig. 
"Come on, I'll get you in. Are you with the other two?" Sa han och pekade på de rätta tjejerna som var mina vänner. Jag hummade och han räckte fram en hand. Jag blängde på honom igen och han la huvudet åt sidan. 
"Come on, Cash! We want to party!" Zarah's gnälliga röst fick mig att ge mig. 
"Fine." Jag tog tag i hans hand, klättrade över repet och ryckte snabbt bort min hand från hans och väntade på mina vänninor. När vi kom fram till vakten förklarade Zayn att vi var med dom och han lät oss komma in. Vi kom in till klubben och tittade runt oss när vi såg hur stort det var. Det kändes som åratal sedan jag festade med mina vänner, eller när jag festade i alla fall. Killarna tog oss en våning upp så att vi kunde se över hela klubben. Vi satte oss vid en soffa med ett runt bord i mitten. 
"Uhm, thanks for letting us in but this was suppose to be a girls night" ropade jag till Zayn över musiken. 
"Oh, can we at least buy you drinks?" Sade han högt för att jag skulle kunna höra, vilket jag gjorde. 
"Yes, thanks" sade jag högt tillbaka. Jag frågade vad tjejerna ville ha och sa det sedan till Zayn. 
Jag undrar hur denna kväll ska gå.. 
5+ kommentarer för nästa? ♥
 
Hur tjejernas outfits såg ut:
 
Kommentarer (5)

Eye of a Fighter - Chapter 4

Publicerad 2013-07-01 19:45:05 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter:
"Shit" mumlade jag och reste mig upp. "Uhm Cash, Cassandra, sorry. I gotta go, the guys won't be happy with me when I'm there, so I hope you get better and please don't be mad of me because I didn't ask you about yourself. I really hope we can-" 
"Just go" avbröt hon mig och flinade. Jag gjorde som hon sa och rusade ut ur rummet. 
"...meet again" avslutade jag min mening tyst för mig själv när jag kom ut ur sjukhuset. 
Ungefär en vecka hade gått efter olyckan och för att vara ärlig, mådde jag fortfarande skit. Men jag ville så gärna ut ur huset, särskilt mammas stora hus eftersom att jag ville hem till mitt egna. Pappa hade tagit hand om mina räkningar och allt annat jag hade behövt betala trots mina protester om att jag kunde göra det själv - men icke. 
Mammas hus var stort, eller egentligen var det pappas från allra första början men när de skiljde sig gav han faktiskt huset till mamma eftersom att han redan hittat ett hus att bo i med sin nya - anledningen till att de skiljde sig; pappa var otrogen, men det varade inte länge i alla fall. Jag tittade ut genom fönstret i mitt gamla sovrum och såg poolen. Bara så där blev jag sugen på att bada så jag gick in till badrummet som fanns precis bredvid och rotade genom badkläds-lådan och letade efter en bikini som jag vet att jag inte tog med mig till min egna lägenhet. Jag såg det bekanta vita tyget på bikinitoppen och drog upp den, sedan hittade jag underdelen. Som tur var hade jag inget bandage runt huvudet längre och hade istället bara ett tjockt men endå litet plåster på pannan och på bakhuvudet hade de redan sytt. Jag stängde dörren till badrummet och drog av mig mina vanliga kläder och drog snabbt på mig bikinin. Jag tittade på min spegelbild och blev en aning förvånad över att den fortfarande passade. Jag kollade in tatueringarna på min kropp och själv tyckte jag att det såg helt okej ut. Mamma gillade inte en del av mina tatueringar, men det fick hon deala med. Jag tog mina kläder, slängde dem på sängen och tog tag i en handduk i badrummet innan jag gick ner. 
"And where do you think going, young lady?" Mammas stränga röst hördes från vardagsrummet och jag stannade. 
"Just go for a swim, in the pool" försäkrade jag men hon skakade på huvudet. 
"Mom, it have been a week, soon two!" Mamma skakade fortfarande på huvudet. 
"Mom, let her go. It just outside" Jasons snälla, omtänksamma röst hördes bakom mig och jag vände mig om och log. Han stöttade mig alltid. 
"No! The wounds must be healed!" 
"Mom, they are. Than why do you think I have a freaking patch on my forhead?" Hon suckade och gav sig till slut.
"Fine" suckade hon. "But don't you dare to hit your head!" Jag skrattade till och kollade på Jason igen. 
"Oh, you have your swimboxers on. You coming?" Han nickade och sedan gick vi ut ur bakdörren som tog oss till baksidan och - poolen. Jag gick direkt till en solstol, la undan handduken samt solkrämen och gick försiktigt i poolen. Vattnet var ljummet och jag doppade hela mig på en gång. Vattnet var inte stilla länge när Jason helt plötsligt hoppade i poolen och kom upp framför mig. 
"So, this Zayn.." började han. Jag himlade med ögonen så fort jag hördes han ton då han sa killens namn och jag skvätte på honom. 
"It's nothing going on between that guy and me! He's just a complete stranger and I don't even know him. He even typed my name on Google and boom, he found the perfectly information about me". Jason skrattade till.
"I may have told him your name and my lastname, which is your too" erkände han och jag blängde på honom.
"Thank you so much, my dearest brother" sa jag ironiskt och han skrattade. 
"He was wondering! I had to answer". Jag skakade på huvudet och simmade till kanten av poolen. 
Jason dök sedan upp på min sida och jag placerade mina armar på plattan. 
"Well, I'm sure that I don't want to meet him again. All though, I will see him on the television, but not in person. Not anymore". 
"Why not?"
"Because he thinks he can do whatever he want, get what he want. He's such a..brat. Or something, I just don't like him." 
"You don't even know him?" 
"I don't want to know him. Enough with guys for me, I need to focusing on my boxing." Jason nickade och tittade oförstående på mig. 
"But it doesn't make any sense." sa han förtvivlat och jag suckade.
"Never mind, I don't want to get to know this guy. Really, I don't even care about him". Jag gjorde runda cirklar på plattan och Jason skakade på huvudet. 
"I think you should." sa han till slut och jag stirrade på honom surt.
"And why?" 
"I think he wants to know you?"
"Please, a girl like me; guys don't want to know me. That's just it and to be honest, I don't mind it at all". Jag steg upp ur poolen och satte mig i solstolen. Jason fortsatte han titta på mig men sedan gav han upp; han fortsatte att simma runt, stod på händer och jag läste i en bok jag hade tagit med ut. För att vara helt ärlig; jag ville faktiskt inte träffa Zayn något mer. Jag vet inte varför, men jag vill bara inte det. Jag klarar inte av att killar tycker om mig eller bara är ute efter mitt utseende. Det var förmodligen han, Zayn. 
Ojoj, två kapitel på en dag! Är inte jag snäll som uppdaterar mer ofta?
4+ kommentarer för nästa! ♥
 
 
 
Kommentarer (6)

Eye of a Fighter - Chapter 3

Publicerad 2013-07-01 16:02:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter:
"Cassandra" Han höll om sin systers hand och log. Han brydde sig verkligen om henne. Jag nickade två gånger och tittade ner på min fötter som om de var de mest intressanta för mig. 
"Jason Tyler" sa han helt plötsligt och jag tittade upp. Han tittade allvarligt på mig men hans ögon log. 
"Zayn Malik". 
Det var tyst. Djupa, lugna andetag var det enda som hördes i rummet. Ljudet av maskinen bredvid henne. Jag trodde inte att det skulle vara någon allvarlig skada, men eftersom att hon föll ner rätt så hårt med huvudet före kunde jag inse varför hon låg på sjukhus. Jag visste inte vem hon var, det enda jag kunde var namnet. Jag satt med mobilen framför mig på en av stolarna bredvid sängen och sökte på hennes namn; Cassandra 'Cash' Tyler. Det var så Jason hade förklarat hennes ''artistnamn'' och jag fattade inte varför. Jag klickade på en utav länkarna med hennes namn på en sportsida. En bild på henne dök upp samt en text under. Jag bläddrade ner och läste några styck. Min sammanfattning var att hon var en kvinnlig boxare som snart skulle bli världsmästare, enligt texten. Jag tittade upp på Cassandra som låg i sängen med bandage runt hennes panna som skulle täcka skadan. En tjej som henne såg ut att vara hård, men samtidigt visste jag att innerst inne var hon en mjukis. Jag låste min mobil när jag hörde en dörr öppnas och jag tittade bak. Jason kom in med två koppar kaffe från Starbucks och en tidning till sig själv. Han gav mig koppen och jag tackade. 
"Any news?" Frågade Jason när han satte sig ner på stolen bredvid mig. 
"No, sorry." Jason gav ifrån sig ett hum och drack av sitt kaffe. 
"I didn't know that Cassandra was a boxer" sa jag plötsligt och han stirrade rakt fram på tomma intet. 
"You've done some research" sa han bara och tittade sedan på mig med ett leende som inte ens räckte upp till ögonen. Jag nickade sakta och tittade bort. Blev han .. sur? "That's okay, she's almost a world champion". Hans leende sträckte sig ända upp till sina ögon när han tittade på sin kära syster. Jag gjorde samma sak, utan att le som en dåre, och nickade. Helt plötsligt började Cassandra att röra på sin huvud och hennes ögon gick upp sakta men inte helt. Hennes blick gick över till oss och Jason var snabb med att finnas där. 
"Cash? How are you feeling?" Hans hand strök hennes panna försiktigt och gav henne en puss på panna likaså. Allt hon kunde göra var att nicka och blinka. "Oh god" mumlade han lättat och tittade sedan över axeln och kollade på mig. Han nickade åt hans håll, vilket visade att jag skulle komma närmare. Jag tvekade ett tag men ställde mig sedan upp. Cash's blick for upp på mig. 
"Who are you?" Hennes hesa röst, som en morgonröst, talade till mig och jag log smått och tittade ner på mina skor. 
"This is Zayn, he saw the accident and I brought him here" sa Jason innan jag lät tala. Jag nickade och kollade på Cash. 
"Hm.." var det hon fick fram. Jag satte mig igen på stolen för att låta Jason och Cash ha sin stund. 
"I'm just gonna go and get a doctor so he or she can check on yoo, okay? I'll be right back" talade han till sin syster och hon nickade. När Jason försvann tittade hon svagt på mig. Jag tittade tillbaka och mötte hennes gröna ögon. 
"What?" Sa jag tyst och ryckte på axlarna. Allt hon gjorde var att skaka sakta på huvudet; "Thanks for the attention, but next time you want to know something about me, don't do a fucking research" viskade hennes raspiga röst och jag tittade ner på golvet. 
"Sorry." 
"And why do I always bump into you?" Hennes låga skratt fick mig på lite bättre humör och jag tittade upp och ryckte på axlarna. 
"I guess it's fate" svarade jag och log.
"Pft, please." Sa hon kaxigt och flinade. "I don't believe in fate. Shit just happens and that's it."
"Shit?"
"Yup. Life's a bitch sometimes." 
"Okay, if you say so" jag nickade sakta och hon vände på sig så att hon tittade rakt upp i taket. Jag kollade ner på min mobils klocka och såg att jag skulle varit på ett möte med killarna och management för femton minuter sedan. "Shit" mumlade jag och reste mig upp. "Uhm Cash, Cassandra, sorry. I gotta go, the guys won't be happy with me when I'm there, so I hope you get better and please don't be mad of me because I didn't ask you about yourself. I really hope we can-" 
"Just go" avbröt hon mig och flinade. Jag gjorde som hon sa och rusade ut ur rummet. 
"...meet again" avslutade jag min mening tyst för mig själv när jag kom ut ur sjukhuset. 
Woopwoop, sorry för det korta. 
4+ kommentarer för nästa? make me happii. ♥
Kommentarer (4)

Eye of a Fighter - Chapter 2

Publicerad 2013-06-30 19:19:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter:
"Oh sorry. No, it's fine. I get to spend some time with mom and my brothers anyway. Always fun" sa jag i luren och koncentrerade mig på att inte spilla mat på mig själv. 
"Well that's a good point" skrattade han i luren. "But baby girl, I gotta go now. I love you." var det sista pappa sa innan det blev tyst i luren. 
"Love you too.." mumlade jag för mig själv och la ifrån mig telefonen. "Great". 
"Come on, Cash. Just get on the freaking board and just.. Push". Min brors övertygande röst fick mig att ställa mig upp på den lagom långa brädan och sedan stog jag bara stilla och tittade på Jason. 
"Aren't you gonna help me or what?" Jason ryckte till och kom snabbt fram till min sida och greppade tag om mina händer för att jag inte skulle ramla av. 
"What the fuck am I gonna do now? Just stand here?" 
"No, just push with your left leg" Jason visade mig hur jag skulle så medan han försökte att inte tappa greppet om mina händer. Jag ställde mig i den position han sa åt mig att ställa i och jag puttade med mitt vänstra ben.
"You can let go off" sa jag och tittade på honom. Han flinade generat och hämtade sin egen skateboard för att komma ikapp mig. Jag fortsatte att knuffa på med benet och jag hade Jason rullande på sin bredvid mig. Han tittade åt mitt håll och flinade stort.
"Rase?" 
"Sure" svarade jag och jag gav allt jag kunde.
"Don't forget to swing and stop!" utbrast han och jag visade med handen som ett tecken för att jag hade hört vad han sagt. Den stora, breda gatan var tom och det var bara våra hjul som kunde höras - samt skratt. 
Jason var min äldre bror som jag såg upp till, det var han som alltid funnits för mig och stöttat mig i alla fall. Min andra bror, Maze, var inte likadan. Han var äldst och ville göra egna grejer för sig själv, han brydde sig inte så mycket sin familj, längre i alla fall. Ingen hade kontakt med honom, inte så mycket i alla fall. Maze är en militär, men han är väldigt mycket hemma för att vara en militär. Men han var fortfarande ingen familjekille. 
 
Jag knuffade på ännu mer tills jag fick panik när jag såg en främmande kille komma mot oss. Jag tappade kontrollen och kunde inte styra mina ben för att kunna svänga. Han såg oss och steg snabbt undan, jag kände igen honom. Jag hade kraschat in i honom förut. Men vad jag inte märkte var att det var en slags sten som låg mitt på vägen, en medelstor, och rätt var det är ligger jag på marken. Allt blev svart, men sedan blev det lite ljusare efter. Jasons röst hördes men inte tydligt, jag kunde känna hur hans händer greppade tag om min nacke och försökte få mina ögon att öppna helt. Allt jag kunde ser var ett vitt streck med svart runt om. Vad skulle hända nu? Jag hörde hur Jasons röst var orolig, men samtidigt pratade han med någon annan.
"Oh jesus, what happend?" Sa den hesa, mörka rösten. Det lät nästan...brittiskt?
"What the fuck you think just happend?!" 
"Sorry, bro"
"Don't call me that. Call 911. Now!" Jason var irriterad, men samtidigt väldigt orolig. Vilket jag förstod. "Please hold on, the ambulance will be here in a minute! Cash? Cassa- No! Stay with me!" Allt ljud dämpades och jag kunde inte längre se något. 
 
Jag kände igen de blå-och röda- blinkade sirenerna och en stor bil rullade fram till oss. Jag kollade på Cash, som jag uppfattat hennes namn, och såg hur hon medvetslöst blev uppburen av två starka ambulans män som sedan la henne på en slags säng som förde henne in i bilen. Hennes vän, eller bror, följde med in och tittade på mig. 
"You coming?" Förvånat pekade jag på mig och han nickade. "Yes, you were here when you saw the accident" suckade han och jag höjde på ögonbrynen. 
"Okey.." mumlade jag och klev in i bilen. Det var trångt, men det var det kanske värt. 
"Is her real name Cash?" frågade jag efter en lång tystnad. Han skakade på huvudet och tittade ner på sin kära syster, som han tidigare förklarat att hon var. 
"Cassandra" Han höll om sin systers hand och log. Han brydde sig verkligen om henne. Jag nickade två gånger och tittade ner på min fötter som om de var de mest intressanta för mig. 
"Jason Tyler" sa han helt plötsligt och jag tittade upp. Han tittade allvarligt på mig men hans ögon log. 
"Zayn Malik". 
Hm, kanske inte det bästa. 
3+ kommentarer för nästa? ♥ make me happy ∞
Kommentarer (4)

Eye of a fighter - Chapter 1

Publicerad 2013-06-27 14:13:52 i Eye of a Fighter

 
"Zayn, wake up!" Hör jag en bekant röst säga till mig och det nästa jag vet är att jag ligger i sängen i endast kalsonger och utan täcke. Jag stönade tröttsamt och Louis petade mig med sin fot på ryggen på mig. 
"Fine fine. Just stop doing that". Louis flinade och gick därifrån. Jag började att dra på mig kläder snabbt, fixa mitt hår, drog på mig en keps på huvudet och borsta tänderna. Jag gick ut till hotellrummets vardagsrum och satte mig i soffan. "What'sup today?" frågade jag och Paul kom in precis. 
"Interview today with 'Bert Show'" förklarade han och höll i något papper som var förmodligen vårat schema för dagen eller veckan. Vi alla visade en rörelse med handen i luften som ett tecken på att vi hört. 
"Be ready in 10, guys" sa han sedan och försvann ut ur hotellrummet. Jag fiskade upp min mobil som låg i byxfickan på mina mjukisbrallor och kollade Twitter. Allt var som vanligt; fans ville att man skulle följa en, nyheter om oss och andra kändisar, fans som ville att vi skulle ha en twitcam och allt det där. Jag log för mig själv en aning och började kika på andra kändisars tweets. 
"Zayn, time to go" säger Niall till mig och jag tittar upp. Hans händer var nergrävda i en utav hans byxfickor och hans röda keps var på plats. Jag nickade och reste mig upp. Jag följde med killarna ut och stängde dörren efter mig. 
 
"It was great having you here, guys! But I'm afraid that we ran out of time" meddelade intervjuaren och vi nickade förstående. De avslutade showen och vi la oss ifrån våra mikrofoner. Vi tackade för att ha bjudit in oss och för intervjun och traskade sedan vidare till våran studio. Fans var utanför, några bilder togs med dem men sedan var vi tvungna att åka därifrån. Vi kom fram fort och smidigt och vi gick in till vår studio. När vi kom in till vårt 'vilo-rum' började Niall och Harry att spela FIFA medans de andra två pratade med sin familj eller flickvänner. 
"I'm heading to Starbucks, you want something?" Frågade jag killarna och de skakade på huvuden. "Alright.." mumlade jag och gick ut ur studion. Gatorna var inte så folkfulla och solen lös starkt mot ansiktet. Jag gick med händerna i fickorna och huvudet ner, i hopp om att ingen skulle känna igen mig. Jag gick fort, lika fort som tjejen framför mig som kom emot mig med fullfart. Vi båda blev tacklade och tjejen låg där med väskan under sig. 
"Watch it, jerk!" Utbrast hon och tittade upp på mig med inte världens snällaste ögon. 
"Sorr-"
"Whatever" mumlade hon och ignonerade min erbjudan om hjälp med min hand. Hon gick där ifrån med bestämda steg och ännu snabbare. Jag kollade efter henne och skakade på huvudet. Mina fötter traskade vidare till Starbucks. 
Med snabba steg kom jag hem på nolltid. Jag la ner mina tunga väska på golvet i mitt sovrum och valde sedan ut rena kläder att ha på mig senare idag. Jag stampade iväg till badrummet, drog av mig alla smutsiga kläder, la dem i tvättkorgen och klev in i duschen. Jag drog av toffsen som hade omfamnat mitt hår i en toffs och drog den runt handen. Sedan satte jag på duschen och ljummet vatten dränkte min kropp i strålar. 
Efter den sköna duschen drog jag på min mina kläder; jeansshorts och en vanlig tröja med leopardtryck på. Jag gick ut till köket och gjorde i ordning mat till mig själv. Helt plötsligt började hemtelefonen att ringa och jag sänkte värmen på spisplattan.
"Cassandra" svarade jag och en bekant röst gjorde mitt hjärta glatt.
"Hi baby girl. It's your dad" 
"Hi dad!" 
"How are you? Is it going well with the boxing?" 
"Yeah, sure"
"Great. About dinner at your moms place tonight; I can't come. I'm sorry dear. I know you wanted me and mom to be with each other again, but it doesn't work. We've already told you that. I can't come anyway, work to do." Mitt hjärta brast i små bitar och jag hade helt glömt bort middagen hos mamma och tittade bort på min spis. Jag slog av spisen och hällde upp nudlarna i en matlåda.
"Cassandra?" Pappas röst fick mig att komma tillbaka till verkligheten.
"Oh sorry. No, it's fine. I get to spend some time with mom and my brothers anyway. Always fun" sa jag i luren och koncentrerade mig på att inte spilla mat på mig själv. 
"Well that's a good point" skrattade han i luren. "But baby girl, I gotta go now. I love you." var det sista pappa sa innan det blev tyst i luren. 
"Love you too.." mumlade jag för mig själv och la ifrån mig telefonen. "Great". 
Hehehe, första kapiitlet! Vad tyckte ni? ♥ 
3+ kommentarer för nästa? 
Kommentarer (4)

Eye of a Fighter - Prologue

Publicerad 2013-06-25 14:12:59 i Eye of a Fighter

Hårda slag mot den stora tyngden framför mig. Svettet rann. Handskarna blev allt varmare. Kroppen byggde fler muskler. Jag brann för det här. Jag brann för boxningen. Varje gång jag berättade för någon ny vän eller person om vad mitt intresse var, kunde de inte tro sina öron, särskilt ögon när jag väl gör det. Ingen trodde att jag var en sådan tjej på grund av min personlighet och utseende, enligt dem. Men jag har älskat boxning sedan jag gick på den där matchen med pappa när jag var 10 år. Folk tyckte att jag var galen, men jag brydde mig aldrig och bryr mig fortfarande inte. Den enda åsikten som jag vill höra är från scouter och min pappa, min mamma avskyr att jag boxas men hon gör inget åt det. En del av mina vänner tycker att jag fånar mig när jag säger att jag inte har tid för killar och förhållanden, vilket jag inte har och inte vill heller. Jag har ingen tid att slösa tiden jag behöver, särskilt inte slösa på killar som mina vänner tycker att jag ska göra. De känner mig inte tillräckligt. Jag är den tjejen som är tävlingsinriktad. Mina föräldrar är skilda, jag bor i en lägenhet utanför London. Allt jag gör, det är boxning och lever livet. 
 
Jag slog till ett hårdare slag då jag försökte öka mitt tempo, vilket min tränare tyckte att jag skulle göra. Pressen anföll när jag visste att han stod bakom mig och iaktog mina slag, jag ville göra honom stolt. 
"Okay, you can rest now" beordrade han mig och jag slutade och hämtade andan. Han klappade stöttande på axeln och gick sedan ifrån mig för att förmodligen hämta något att dricka. Jag drog av mig handskarna och gick fram till bänken som fanns bakom den stora boxningskudden och satte mig ner. Jack, min tränare, kom fram till mig och gav mig en sportdryck. Jag tog emot den tacksamt och tog en klunk. Han satte sig bredvid mig och drack av sin dryck. Vi satt helst tysta ett tag så att jag kunde återhämta mig, sedan började han alltid konversationen. 
"So, it's a game next week in Manchester. You going?" Frågade han och tittade på mig. 
"Of course" flinade jag och han log stort. "But I gotta go now, mom invited me for dinner" sa jag och reste mig upp. Jack höjde sin arm, visade mig knognäven och jag gjorde samma sak med min hand och stötte den mot hans knogar. Jag packade ner mina handskar i min sportväska och traskade iväg till omklädningsrummet. 
 
Gatan jag gick på var inte alls folkrik och solen lös starkt mot min rygg. Håret var i en hästsvans och väskan hade jag hängande på vänstra axeln. Jag gick snabbt för att hinna hem och duscha och utan att tänka mig för kollade jag snabbt ner bara några sekunder och när jag väl tittade upp låg jag på marken med väskan, lyckligtvis, under mig. Killen ovanför mig hade redan rest sig upp och kollade oroligt på mig. Hans bruna ögon visade oskyldighet och omtanke. 
"Watch it, jerk!" Utbrast jag irriterat och reste mig upp utan att ta tag i hans hand som han erbjöd som hjälp.
"Sorr-"
"Whatever". Min kaxiga attityd fick honom att gå därifrån och jag stampade iväg snabbt och önskade att tiden inte runnit iväg. 
 Hihi, and I'm back on track! Så, vad tyckte ni? ^^ Är det värt att fortsätta och läsa? 
Kommentera gäääärna, vill ha lite respons! ♥
Kommentarer (5)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela