"Come on, Cash. Just get on the freaking board and just.. Push". Min brors övertygande röst fick mig att ställa mig upp på den lagom långa brädan och sedan stog jag bara stilla och tittade på Jason. 

"Aren't you gonna help me or what?" Jason ryckte till och kom snabbt fram till min sida och greppade tag om mina händer för att jag inte skulle ramla av. 

"What the fuck am I gonna do now? Just stand here?" 

"No, just push with your left leg" Jason visade mig hur jag skulle så medan han försökte att inte tappa greppet om mina händer. Jag ställde mig i den position han sa åt mig att ställa i och jag puttade med mitt vänstra ben.

"You can let go off" sa jag och tittade på honom. Han flinade generat och hämtade sin egen skateboard för att komma ikapp mig. Jag fortsatte att knuffa på med benet och jag hade Jason rullande på sin bredvid mig. Han tittade åt mitt håll och flinade stort.

"Rase?" 

"Sure" svarade jag och jag gav allt jag kunde.

"Don't forget to swing and stop!" utbrast han och jag visade med handen som ett tecken för att jag hade hört vad han sagt. Den stora, breda gatan var tom och det var bara våra hjul som kunde höras - samt skratt. 

Jason var min äldre bror som jag såg upp till, det var han som alltid funnits för mig och stöttat mig i alla fall. Min andra bror, Maze, var inte likadan. Han var äldst och ville göra egna grejer för sig själv, han brydde sig inte så mycket sin familj, längre i alla fall. Ingen hade kontakt med honom, inte så mycket i alla fall. Maze är en militär, men han är väldigt mycket hemma för att vara en militär. Men han var fortfarande ingen familjekille. 

 

Jag knuffade på ännu mer tills jag fick panik när jag såg en främmande kille komma mot oss. Jag tappade kontrollen och kunde inte styra mina ben för att kunna svänga. Han såg oss och steg snabbt undan, jag kände igen honom. Jag hade kraschat in i honom förut. Men vad jag inte märkte var att det var en slags sten som låg mitt på vägen, en medelstor, och rätt var det är ligger jag på marken. Allt blev svart, men sedan blev det lite ljusare efter. Jasons röst hördes men inte tydligt, jag kunde känna hur hans händer greppade tag om min nacke och försökte få mina ögon att öppna helt. Allt jag kunde ser var ett vitt streck med svart runt om. Vad skulle hända nu? Jag hörde hur Jasons röst var orolig, men samtidigt pratade han med någon annan.

"Oh jesus, what happend?" Sa den hesa, mörka rösten. Det lät nästan...brittiskt?

"What the fuck you think just happend?!" 

"Sorry, bro"

"Don't call me that. Call 911. Now!" Jason var irriterad, men samtidigt väldigt orolig. Vilket jag förstod. "Please hold on, the ambulance will be here in a minute! Cash? Cassa- No! Stay with me!" Allt ljud dämpades och jag kunde inte längre se något. 

 

"Is her real name Cash?" frågade jag efter en lång tystnad. Han skakade på huvudet och tittade ner på sin kära syster, som han tidigare förklarat att hon var. 

"Cassandra" Han höll om sin systers hand och log. Han brydde sig verkligen om henne. Jag nickade två gånger och tittade ner på min fötter som om de var de mest intressanta för mig. 

"Jason Tyler" sa han helt plötsligt och jag tittade upp. Han tittade allvarligt på mig men hans ögon log. 

"Zayn Malik". 

---

Hm, kanske inte det bästa. 

3+ kommentarer för nästa? ♥ make me happy ∞