Cash hade tagit oss till en strand med stora klippor. Till min förvåning hade hon bikini under och hade dragit av sig sin tröja och lagt det i bilen. Det skrämde mig att hon inte skämdes för vad hon än gjorde, eller rodnade, men det var en av sakerna jag gillade hos henne. Hon ledde mig till en stor klippa och hon satte sig där och andades in. Jag gjorde samma sak och satte mig bredvid henne på kanten av klippan. Utsikten var vacker; havet var stilla, det var inte lång tid kvar tills det skulle bli solnedgång och det var bara..Tyst. Allt som hördes var vattnets stilla vågor. Cash satt stilla och var väldigt lugn. Hon hade verkligen rätt; på det här stället är hon verkligen den lugnaste personen. Men vad vet jag? Tills hon eller jag börjar prata kanske det ändras.

"So, what do you mean by 'get to know you' thing?" frågade hon lugnt efter en lång tystnad. 

"I want to know your story. Why you became a boxer, or your family. You know, your story." Jag ville inte låta för exhalterad eller för 'olugn', så därför försökte jag att ställa den frågan sakta och lugnt. 

"Well.." började hon och jag kunde nästan höra att hon svalde. Var hon nervös över att berätta sin historia? ".. When I was a little kid dad took me to boxing game because mom couldn't take me to Spain where she worked so back in USA dad took me to the game. I don't know how, but I fell in love with the game and the passion. So dad took me to my first training and look at me now; I'm almost a world champion." skrattade hon till och tittade ut mot havet igen. 

"Wow" viskade jag och hon log. Det var första gången jag hade sett henne le på hela denna träff. Och det var inte ett hån leende, bitterleende - åh nej, det var ett riktigt leende. Med känslor. "What about your family? I know you have a brother though". 

"My parents are divorced, dad got a new girlfriend who's now his fiance. Mom is still single and yes, you have met my caring brother but not my other brother who doesn't care about us anymore right after he moved to his own." suckade hon och tittade ut ännu en gång på havet. 

"Is it hard?"

"What?" 

"To have a brother who doesn't care about you at all?" 

"Well yeah, but I can live with it. I've done that in 5 years so." Jag nickade och tittade nu också ut mot havet. "What about your story then?" frågade hon mig och tittade på mig med sina otroligt vackra gröna ögon.

"Well, I'm from Great Britain, as you maybe can hear.." sa jag och gjorde en gest som visade min dialekt. "..I'm born in Bradford, I have three sisters, parents are still married. Uhm, I'm in a boyband. Maybe you have heard of it?" Sa jag och tittade frågande på henne. Hon skakade och skrattade. "Oh, well that's probably better" skrattade jag till en aning och kliade mig i bakhuvudet. Cash tittade helt plötsligt på sin klocka som satt lindad runt hennes vänstra arm och hennes ögon blev nästan som golfbollar. 

"Shit" sa hon och reste sig upp igen. 

"What's wrong?" Jag reste nu också på mig och gick efter henne då hon gick väldigt snabbt ner från klippan.

"Come on! I'm late for my work-out!" utbrast hon och jag försökte att hinna med henne. Jag ville inte ställa några fler frågor då något otäckt skulle kunna hända medan vi sprang ner för klippan. Vi kom fram till hennes bil och vi satte oss i den fort. Hon startade motorn och vi satte på oss säkerhetsbälterna. 

"I thought you already worked-out?" frågade jag efter att hon kört ut på vägen. 

"How do you think I'll be a worldchampion, huh?" 

"Oh." 

"Yeah, at least three boxing passes a day and then I'm ready."

"Ready for?"

"This weekends big boxing game." Sa hon, nästan stolt och exhalterad. 

"Oh right" sa jag utan att ens ha någon aning om att det skulle vara en match om tre dagar. "You nervous?"

"Hell no, I'm really excited." 

"Wow". Sa jag förvånat och hon himlade med ögonen. 

"Where can I drop you?" sa hon när vi kommit in i stan. 

"You can drop me by the studio."

"Alright" sa hon och körde vägen mot studion. När vi var framme tackade jag för denna stund och klev ut ur bilen. Den vita Range Over:n försvann och jag log för mig själv för den stunden vi precis haft. Det kanske inte var något speciellt för henne, men det var det för mig. 

---

rätt så tråkigt kapitel, sorry!