Yesyes! Håller en frågestund nu medans jag åker till Örebro imorn över helgen och svarar när jag kommer tillbaka! Ställ vilka frågor ni vill, hur galna som helst & I'll be honest! Ställ många, MÅNGA frågor! ♥ 

Exakt en vecka hade gått sen jag träffade killarna och hade filmkvällen hos mig. Ärligt talat så har jag missat dom, en aning. Deras galna humor, de får mig alltid att le, skratta och framför allt deras närkontakt. Killarna var nästan som bröder för mig, fast snarare som bästa vänner - ungefär. Jag och Zayn hade fortsatt att hålla kontakten och överraskat så hade vi blivit riktigt bra vänner och kommit närmre varandra. För några dagar sedan, kanske 4, fick jag reda på att min morbror, som har uppfostrat mig sedan jag var 8, hade en svår cancer som inte gick att få bort och just nu oroade jag mig för att han skulle försvinna - men inte ur mitt liv. Under veckan hade jag färgat mitt hår till min naturliga färg - blont. Jag hade tröttnat på mitt blåa hår så jag bestämde mig för att göra det. Killarna hade inte sett det så det skulle bli kul att få se deras ansiktsuttryck när de ser mig i mitt "nya" hår. 

Just nu befann jag mig på soffan och hade mobilen nervöst i handen. En helt tråkig torsdag eftermiddag. Mobilen började helt plötsligt låta och vibrera vildt i mina händer. Ett okänt nummer. Jag svarade snabbt och la luren för örat.

-Hello? svarar jag.

-Is this Kim Jones? hör jag en röst fråga på andra sidan av luren.

-Yeah, who is this?

-This is Carey from Saint Thomas' Hospital.

-Oh God.. How is he? frågar jag nervöst och biter på mina naglar tyst som möjligt.

-I'm sorry to say this, but we couldn't fine a way to remove the cancer and I'm really sorry for saying this too, he couldn't make it. I'm sorry. 

Jag tittar rakt fram mot ingenting och kunde inte tro vad hon precis sa.

-Okey, thanks. Säger jag snabbt och lägger på. Jag för sakta bort mobilen från örat och tårarna bränner under ögonlocken. Utan att tänka mig för tar jag upp mobilen igen och börjar att skriva ett sms. 

 

15 minuter hade gått och en dörr knacking hördes. Hårt. 

-Welcome in, ropar jag och dörren öppnas. 

-Kim, where are you? ropar Zayn från hallen med sin brittiska accent. Jag svarar inte utan låter han finna mig. Jag hör fotsteg komma närmare och närmare och när de hörs snabba steg så hade Zayn hittat mig, tydligen. Soffan sjunker ihop bredvid mig och en arm lägger sig runt min rygg.

-Kim.. How are you? Kim? Come here.. säger Zayn och han drar ner mig i hans famn. Hans armar var lindade runt min rygg och mina axlar och mitt huvud vilade på hans bröstkorg. 

-Have something happend? frågar han sedan och pussar mig på hjässan. Jag nickar sakta och när han tydligen märkt det så tar han upp mig ur hans famn och kollar på mig. Mina tårar hade runnit medans jag legat mot hans bröstkorg och hans blick visade hur både nyfiken och ledsen han blev när han såg mig.

-My uncle.. My uncle.. My.. Unc-le. Stammar jag och kollar på Zayn med gråtröda ögon. "Is dead" slutar jag meningen och brister ut i gråt. Jag för händerna framför mitt ansikte och gråter ut. Jag känner hur Zayn drar mig in igen och lägger sig ner på soffan. Just nu låg vi i en konstig position; med mitt ansikte gömt i mina händer låg jag på Zayns bröstkorg, hans armar lindade om mig och jag låg helt enkelt på honom. Hans bröstkorg for upp och ner när han andas och det fick mig, på ett konstigt sätt, att bli lugnare. Med ögonen stängda, händerna bort dragna från mitt ansikte, legandes på Zayn somnade jag i en djup, trygg sömn..

---

Kapitel 07, hehe lite grått här då. Ska försöka att skärpa mig nu, särskilt när jag åker till Örebro på fredag och kommer tyvärr inte att kunna uppdatera.. Så ska försöka slänga in 1-2 kapitel imorn och så får vi se hur det blir.Sorry för ett sånt kort kapitel!!! Btw; Zayn märkte att Kim har färgat håret, men väljer att inte nämna det. Glömde skriva det, höh.

 

Jag satt med mobilen i handen med en tom blick. Vad hade jag skrivit? Skrev jag verkligen att de skulle komma över - om de ville? Åh Kim, vad har du gjort? hör jag en röst inom mig säga. Jag sitter och väntar på att han ska svara. Vad kommer han att svara? Hur kommer han att reagera? Mina tankar avbröts av en vibration i min hand. 

Mitt hjärta slog dubbelt. Mina ivriga, nervösa fingrar svepte över touchscreenen och skrev ett svar.

15 minuter. 15 minuter?! Jag började få panik och kollade runt mig. Lägenheten såg ut som en svinstia och jag kände att jag var tvungen att städa undan. Jag la kakan snabbt på fatet och började genast att plocka undan skräpet som låg i soffan, ställde mina skor ordentligt och plockade sedan undan allt i köket som jag hade använt till att baka kakor. Jag dammtorkade köksön samt diskbänken och dammsög snabbt runt lägenheten. När jag var klar ställde jag tillbaka dammsugaren i städskrubben och när jag stängde dörren suckade jag lättat. Jag sneglade på klockan som satt uppe på väggen, 5 minuter kvar. Tänka sig att man kan städa på bara 10 minuter? Eller så är det för att killarna skulle komma och det såg ut som en svinstia - så var det. Jag gick med tunga steg mot soffan och slängde mig på soffan. Helt plötsligt ringer det på dörren och jag kliver hastigt upp ur soffan. Jag går med snabba steg till dörren och öppnar. Fem leenden siktar sig på mig och 10 vackra ögon stirrar på mig. 

-Hi guys, säger jag och ler. "Come in", säger jag sedan och gestar med hela armen som visar att de får kliva in. De ger mig en varsinn liten kram och när Zayn klev in, sist, tittade han på mig nästan.. kärleksfullt.

-Hey, viskar han nästan och jag ler ett 'hey'. Han böjer sig ner och omfamnar mig snabbt med en kram och sedan går han in. Jag stänger dörren och hoppar till av att någon nästan ropar. 

-Your place is amazing! Utbrister Louis och jag kollar på honom med ett leende. 

-Thanks, säger jag och går in till killarna. Niall och Harry hade tagit en kaka som de knaprade på och suttit sig i soffan. Liam och Louis stod fortfarande upp och kollade runt och Zayn hade suttit sig ner i fåtöljen som stod närmast mig där jag stod nu. Det var nästan en pinsam tystnad.. 

 

Ett par minuter hade gått, kanske 10, och just nu befann jag mig i köket för att fixa i ordning snax och läsk, men jag kom på att vi inte hade någon läsk så jag blev tvungen att köra till affären. Jag gick ut till vardagsrummet för att informera killarna om det.

-Uhm, guys. I need to go to the store and buy som more soda so I'll be back in 10 or less. Säger jag och killarna nickar. När jag börjar att gå till hallen hör jag fotsteg gå mot mig men jag fortsätter att gå mot hallen. 

-I'll go with you, säger en hes röst och jag tittar upp. Zayn. 

-You don't have to, skrockar jag och tar på mig skorna samt jackan. Jag känner i fickorna om mina bilnycklar låg i fickorna, men det gjorde de inte. 

-I don't have to, but I want to. Säger han och jag tittar på honom. 

-Fine, but help me with finding the keys. Suckar jag och kollar runt i hallen om hopp att de skulle ligga i lådorna eller någon annan stans. 

-Damn it, mumlar jag när jag inte hittar dom. "Same shit, we can walk" säger jag och öppnar dörren och går sedan ut. Zayn följer med och stänger dörren efter sig. Det var soligt ute, men snart gick solen ner och det skulle bli svagt mörkt. Det var en pinsam, irriterande tystnad mellan mig och Zayn men som tur var bröt Zayn isen. 

-So.. Why haven't you texted me back until now? frågar han och jag suckar.

-I've told you, säger jag och kollar upp på honom. 

-Oh.. Säger han och nickar långsamt. Vi fortsatte att gå och ännu en pinsam tystnad. Fan.

 

När vi kom fram till butiken gick vi in och sedan direkt till läsken. Jag tog tag i två liter cola medans Zayn gick till energidryckorna och tog fram ett helt "paket" med redbull. Jag kollade på honom med en allvarlig blick om att det inte skulle bli någon fest, men han log bara och sedan gick vi mot kassorna. 

När vi hade kommit tillbaka ställde vi ner läsken på vardagsrumsbordet, gick till köket för att hämta glas och sedan satte vi oss ner.

-So, which movie? frågar jag och kollar på killarna. Det var inte direkt glada miner..

-Toy Story 3! säger Liam glatt och håller upp dvd fodralet. Jag ler åt hans gullighet och tar sedan emot.

-Next time, it's my turn to choose move. Säger Harry och pekar på sig själv. Jag skrattar, böjer mig ner till dvd spelaren, sätter in skivan och sedan sätter jag mig i soffan mellan Liam och Niall. 

-Let's watch Toy Story 3 then! Säger Liam med ett stort leende. Wow, killen gillar verkligen Disney filmer..

 

Ellie gick runt på Londons gator. Det var höst, sommaren var över och det var två år sedan hon och Harry tog farväl. Ellie tänkte fortfarande på honom men hon var orolig över att han inte tänkte på henne. Ellies rygg hade aldrig blivit bättre, hon skulle aldrig mer få surfa. Hon hade börjat på ett college i London då hon var tvungen att flytta ifrån Kelly, vilket båda två var väldigt ledsna över men Ellie var tvungen. 

Ellie befann sig just nu på gatorna i London och var på väg till skolan. Hon gick sakta eftersom att hon inte började förrän 12 och klockan var 11.15, men vad skulle hon annars göra? Den kalla höstvinden blåste och hennes hår följde med vinden ett tag. Hon höll hårdare om sin skinnjacka för att försöka att inte bli sjuk och gick med hårdare steg mot vinden. Hösten var som värst, det var då det kalla hade slagit över hela England och det hade hon bara varit med om enda sen hon började skolan - 1 år sedan. Vinden försvann och hon slappnade av. Hon försökte finna sitt halsband med ringen som hon hade runt halsen och kollade på den. 'Forever' stog det på den och kommer ihåg hur Harrys ögon glittrade när han gav henne det. Hon stannade en stund och satte sig på en bänk i parken. Hon tog av sig halsbandet, kollade på ringen ännu en gång och blundade. Tårarna brände sig bakom ögonlocken och hon öppnade ögonen då tårarna rann försiktigt ner för hennes kinder. Hon torkar snabbt de, sätter på sig halsbandet igen och reser sig upp för att fortsätta gå sin väg till skolan. 

 

Skoldagen var lång, men den var snabbt slut. Ellie tar sina böcker och lägger ner allt i sin väska innan hon går ut ur skolan. Hon tar upp sin mobil, skickar snabbt ett sms till Kelly. 

Kelly hade inte heller träffat Niall men enligt Ellie så misstänkte hon att hon hade träffat honom ändå bakom hennes rygg. Men hon valde sig att bry sig om sitt eget liv, inte en annans. Ellie stoppar in hörlurarna i öronen, sätter på "Thank you for the broken heart" av J Rice och började gå hemåt. Ellie kände sig kaffesugen så när hon väl kommit in i stan gick hon in på Starbucks och beställde en kaffe och gick sedan ut ur caféet. Hon började dricka ur den tills hon känner när någon råkar krocka med henne så att hon får hela kaffet på sig. Hon ställer sig upp, tar mobilen som hon sedan lägger i fickan och tittar upp. Hon möter ett par grönbruna ögon som hon genast känner igen. Hon kunde knappt tro det. Efter två år. Hon försökte hitta sig själv igen och försöka prata, men det gick inte. Hon känner hur hon dras upp från marken med en hand och tittar fortfarande på honom. 

-H-Harry? stammar hon fram och hans uttrycksansikte blir genast som hennes.

-Ellie? säger Harry och Ellie håller för munnen och hennes tårar faller ner. Hon nickar och snyftar hårt. Harry skakar och drar Ellie i en hård, efterlängtad kram. Ellie skakar lika mycket hon. Hon tar bort handen och kramar om Harry hårt. Harry doftar in hennes lukt och andas djupt.

-I've missed you so so much, viskar han och håller om henne hårdare. 

-I've missed you too, viskar Ellie tillbaka och kramar honom. Efter den långa kramen kollar de varandra djupt i ögonen. Harry ler försiktigt och böjer sig ner för att kyssa henne, vilket han gör. Harry hoppas på ett svar och det får han. De kysser varandra hungrigt som om det inte vore något kvar i morgon. 

Efter några minuter avslutar de kyssen och när Ellie ser Harrys svullna läppar försöker hon att bita sig tillbaka ett leende på underläppen. 

-Two years.. Viskar nästan Harry och kollar på Ellie. Ellie nickar instämande och lägger sina armar runt hans hals. 

-Come visit the lads, säger han och gör en gest som visar att hon ska följa med honom, vilket hon gör. Hon tar upp kaffemuggen, slänger den i papperskorgen och tar tag i Harrys hand och sedan går de. Ellie kunde knappast tro att hon nyss träffat Harry, efter två år. 

 

Harry kliver in i det stora hotell rummet och Ellie hänger sakta efter. Harry hade bett henne att stanna i hallen och försöka gömma sig för killarna så att hon skulle bli en "överraskning" och det gick hon självklart med på. Harry kysser henne en sista gång innan han går in i hotellrummet. Hon hör hur killarna hälsar på honom och så som hon hade saknat de. Hon började bli tårögd över att få höra deras röster igen men försökte att låta bli. Hon andas och hör hur Harry säger en sak.

-I have a surprise for you.. Just wait here, hör hon Harry säga och efter någon sekund ser hon hur Harry kommer in med ett brett leende på läpparna och tar tag i hans hand. De går mot vardagsrummet och när hon väl kliver in har hon åtta ögon som stirrar på henne. 

-Ellie! utbrast dom och får en stor gruppkram av dom. Nu var det rätt tillfälle att gråta. Hon får extra långa kramar av en och en. 

-Hi.. I've missed you guys so much! säger hon och torkar bort tårarna med ett litet skratt. 

 

Senare på kvällen låg Harry och Ellie i Harrys säng och bara tittade på varandra. Harry strök Ellies rygg med fingret och Ellie lekte med Harrys lockar. 

-Why did it took so long for us to just see each other? frågar Ellie med ett litet leende. 

-I don't know, but we said forever, didn't we? Svarar Harry och kysser Ellie passionerat. "I love you" säger Harry mellan kyssarna och Ellie ler. Hon var lycklig igen. 

---

Thihih, surpriiiise! Tänkte att ni förtjänade den och eftersom att Summer Paradise var en "hit", för mig, så ville jag lägga in en liten special :) Så, kommentera gärna vad ni tycker! xxx

Killarna började prata med oss och vad vi gjorde och så vidare. Jag började få mycket ögonkontakt med Zayn, förmodligen undrade han varför jag aldrig svarat på hans sms eller så är det något annat. 

-So Kim, börjar Harry att säga. "How's it going with the show?"

-I think it's going great, I just took a break from it and leaved it to William. Svarar jag med ett leende. 

-Why haven't you text me? frågar Zayn helt plötsligt och min blick fastnade på honom när jag försökte att svara.

-Uhm.. I don't have any money on the phone, ljuger jag och lyckligtvist nickar han och tittar sedan ner. Av någon känsla hade jag fått ångest och kände skuld. Fan.. 

-Well, we should get going. Säger Harry och killarna ställer sig upp. De säger farväl och går sedan.

-Why did Zayn asked why you haven't texted them? frågar Jenna förvånat och kollar på mig. "You know them?".

-I don't know, I just haven't texted him back. Säger jag och stoppar skeden i munnen med glass på. "And yes, I know them of course. They were on my show last week and now they're texting me, calling me everyday" suckar jag och tittar ner på min glass. För dom hade jag tydligen blivit en vän och för mig är dom... Bara ett par pojkar som sjunger och leker runt. Jenna nickar ett okej och jag suckar lättat. 

 

När vi hade blivit klara med allt prat och hade ätit upp våra glassar gick vi för att shoppa. Vi hade gått in på olika mode affärer och eftersom Jenna var en modell kunde hon mycket om vad som var mode eller inte, och det gjorde inte jag. Vi hade kommit till den sista affären då jag hade bestämt att det skulle vara den sista eftersom att jag var tvungen att gå strax efter fyra. Just nu stod jag och Jenna i varsinna provrum och provade kläder. Jag hade dragit på mig en midjekjol som var mörkblå och en tunn skjorta med uppdragna ärmar. Jag stod framför kroppspegeln och kollade in mig själv, eller hur man nu ska säga. Jag vinklade och snurrade för att kolla hur allting satt. Självklart var det perfekt, typiskt mode. Men jag hade inget intresse för mode så just då brydde jag mig inte så mycket och när ska man ens ha det här? Jag drog av mig alla kläderna och satte på mig mina egna. Jag tog upp provkläderna och hängde de över armvecket och steg ut ur provrummet. 

-Oh, you're already done? frågar Jenna när hon såg mig utanför provrummen. Jag nickar och sedan går jag och lämnar tillbaka kläderna. Jenna köper de kläderna hon prövat och sedan går vi ut ur affären. Jag tar upp min mobil för att kolla på klockan men min uppmärksamhet hade alla sms:en från Zayn och Harry fått. Jag suckade och kollade återigen på klockan, 16.08. 

-Well, I gotta go. Säger jag och Jenna nickar ett okej och vi kramar varandra hejdå. Jag börjar gå mot min bil tills jag känner hur mobilen vibrerar vildt i min ficka. Jag stannar upp vid min bil och drar upp mobilen. Det var ett sms, ännu ett från Zayn. 

Jag himlade med ögonen och bestämde mig för att äntligen ta chansen och svara på hans sms.

Jag andas ut och sätter mig i bilen och kör sedan hem. När jag väl hade kommit hem kollade jag min mobil och jag hade inte fått något sms från Zayn än, så jag bestämde mig för att baka för att vänta och även för att jag var uttråkad. Jag slänger av mig allt i soffan och hänger upp jackan och tar av mig skorna. Jag går in i köket, tvättar händerna och börjar ta fram ingredienserna. 

När kakorna blev klara tog jag en, satte mig i soffan och slog på TV:n då det kom upp skvaller om olika kändisar. Jag var även med på TV, om att jag hade umgåtts med killarna från One Direction och hur de såg oss kramas. Jag suckar över när de säger "Are one of the boys dating the huge radiohost Kim Jones?" och tar en tugga av min kaka. Jag bläddrar bland kanalerna och helt plötsligt vibrerar min mobil på bordet och jag tar upp den. Ett litet leende sprider sig på mina läppar när jag ser vem det är som har sms:at.

Vad frågade jag nyss?

---

Kapitel 5, förlåt för att det tog sån tid!!! 

En hel vecka hade gått ända sen det stora pojkbandet hade besökt mig och jag hade fått Zayns nummer, men jag ville inte ta det första steget och sms:a honom för att jag visste att det skulle gå för fort fram och efter mitt misslyckade förhållande med John ville jag mest inte tänka på förhållande nu utan bara på att träffa mina vänner eller några andra - ingen pojkvän. Med tanke på att träffa vänner skulle jag träffa min gamla vän från gymnasiet, Jenna, som jag inte har träffat på flera månader, men jag och Jenna hade höllt kontakten och sms:at och ringt varandra massa med gånger. Hon hade berättat i telefon för mig att hon hade blivit Englands top modell och hon jobbar dag & natt, men just idag skulle hon inte jobba för att hon hade självklart tagit ledigt. Och det hade jag med, från radion. Jag hade tagit ledigt från jobbet i 2-5 veckor för att samla mig efter allt som har hänt och det försökte jag att göra också, så William och de andra fick ta över så länge och intervjua coola kändisar. 

Jag stog just nu i badrummet och drog några drag med mascaraborsten över mina ögonfransar och gjorde mig i ordning med min "vän-dejt". Ett ljud hördes från min mobil och jag kollade vem eller vad det var. Det var till och med två sms, ett från Jenna och ett från Harry - ja, jag hade fått hans nummer när de var gäster hos mig på radion.

Jag suckade djupt och skrev ett svar till Jenna, sen Harry.

Jag skickar iväg sms:et till Harry och det tar inte lång tid innan jag får ett nytt. Jag drog de sista dragen med mascaraborsten, la tillbaka den i den lilla mascara packningen och la tillbaka mascaran i sminkväskan. Jag tar tag i mobilen och går ut ur badrummet samtidigt som jag klickar på hans sms.

Jag struntar just nu i att svara för nu var jag tvungen att ta bilen till köpcentrumet och möta upp Jenna. 

Jag tar alla nycklar, tar på mig skorna, min systemkamera som ligger i en liten väska och sedan plånboken. Jag går ut ur lägenheten och sedan vidare till bilen. Jag startar bilen och på några sekunder är jag ute på vägarna.

 

Jag kliver in i köpcentrumet, går till Ben&Jerry's lilla glassbar och ser direkt en glad, vacker och smal Jenna. Jag springer fram till henne och hon springer till mig. Vi öppnar armarna och springer in i varandra med armarna om varandra. 

-Oh my God! It was so long time ago! Tjuter Jenna i nacken på mig och vi nästan hoppar av glädje. Vi släpper varandra och kollar på varandra.

-Wow, a model huh? säger jag och granskar hennes modellkropp. 

-Yeahyeah, a radiohost huh? säger hon och skrattar. Jag nickar och ler stort. 

-Ahh, I've missed you sooo much. Säger hon och vi kramas ännu en gång. Vi sätter oss inne på Ben&Jerry's baren och köper två glassar. Vi pratar om allt möjligt - hur killarna alltid hängde efter en tjej, Brooklyn, hur vi var när vi gick på gymnasiet och massa annat. Jag ser att hennes ögon blir som blixtstilla och tittar inte på mig, utan på något helt annat som finns bakom mig.

-Oh..My..God. Säger hon och lägger handen för munnen sakta. 

-What?- säger jag och vänder mig om. Fan. Harry. Och Zayn.

-Crap.. säger jag och vänder min blick på min glass igen och suckar. 

-Oh my God, they're coming this way! Säger hon hysteriskt och försöker vända blicken på glassen men hennes ögon är fast på killarna. Ända sen One Direction blev kända kunde hon inte sluta snacka om Harrys utseende, lockar och allt. Jag hade tröttnat på hennes snack och jag trodde att hon hade tröttnat på honom, men icke.. 

-Kim! Hör jag Harrys röst ropa på mig och jag blev nästan ilsken. Varför nu? När jag sitter med min bästa kompis? Jag vänder mig om och har snart Harrys ena arm om mig som en "sne-kram". 

-Hi Harry.. säger jag med ett fejkleende. Killarna tar två stolar från ett annat bord och sätter sig med oss. Jahapp, hur ska det här gå?

---

Sorry för den långa väntan, men här har ni! 

Vi hade precis kommit in i radiostudion och vi kunde höra fansen skrika ända upp. Killarna snackade på och jag gick raka vägen till min plats och satte mig på stolen och tog på mig hörlurarna, samma gjorde killarna. Jag log åt killarna som var redo att börja. Jag hade ärligt talat ingen aning om att de skulle vara så här tidiga och humöret var nog inte på bästa nivån direkt. 

-And we're back with One Direction, welcome guys! Säger jag glatt som möjligt och de hälsar. Det var en kille, Zayn, som hade fångat min uppmärksamhet mest. Hans vackra, bruna ögon fångade mig på direkten, hans leende. Ja, hela han. 

-So, what's going on right now? Is a worldtour coming up or something? frågar jag och placerar armbågarna på bordet och lutar mig och kollar på killarna.

-Maybe a worldtour, maybe not. Säger Harry och rycker på axlarna. Jag biter mig i underläppen lätt och nickar på huvudet.

-Do you wanna answer your fans questions? frågar jag och böjer mig tillbaka för att kolla efter frågorna på datorn.

-Yeah, sure. Säger killarna nästan i kör och jag skrattar för mig själv. Jag kollar mejlen till kanalen och hundratals frågor hade kommit in och det var även några som hade frågat efter killarnas nummer.

-So, here's the first question to... säger jag medans jag letar fram frågan. "All the boys", säger jag sedan och ler mot de. De nickar och är beredda på frågan.

-"Who's single and not" asks Miranda, from Liverpool? säger jag frågan och kollar på killarna. Först var det fyra killar som räckte upp handen på frågan vem som var singel och det var bara Louis som räckte upp handen på frågan vem som inte var singel. Jag kollade på de andra som hade ett flin på läpparna. 

-Okey... säger jag och vänder min blick på datorn igen. 

-"Would you date a fan?", läser jag upp frågan och de tittar på varandra. De nickar och mumlar "yeah". Jag fortsatte att läsa upp frågor och de svarade klokt, eller vad man nu kan säga. 

 

1 timme hade gått och killarna var fortfarande inne i min studio. Just nu var det Troublemaker av Olly Murs som spelades på radion under pausen. Jag tittade ut genom fönstret och sedan ner på fansen. Det var kryllat med folk och jag var bara tvungen att visa killarna.

-Hey guys, look at this! säger jag och på bara några få sekunder har jag killarna runt mig. Zayn hade sin axel mot min axel och tittade ut med ett leende. 

-It's awesome, utbrast Liam och sedan var vi tvungna att sätta oss igen innan fansen skulle bli tokiga och anfalla stationen. Jag hann inte att sätta mig förrän jag såg Zayn sitta på min stol och tittade upp på mig med sina otroligt fina bruna ögon med mobilen i handen. 

-Before you take this seat, can I have your number? Säger han med ett leende. 

-Uhm.. S-sure, stammar jag fram och ett litet skratt for ur mig. Jag tar emot hans mobil och knappar in mitt nummer. Jag ger mobilen till Zayn igen och han flyttar på sig och jag sätter mig ner. Jag tittar mot Zayns håll som lägger ner sin mobil i bakfickan och tittar bak mot mig och ler. Gick det verkligen så snabbt? Bara så där? Ja, allt går tydligen väldigt snabbt.. 

---

Part 2 av kapitel 3, höhö. 

 

 

Jo, rubrik rubrik. Nu är det så att jag har gjort en Facebook sida för mina 1D-noveller, så om ni vore supersuper gulliga och klicka på länken → http://www.facebook.com/OneDirectionNovellerAvFelicia - och gilla? Jag skulle bli superduper glad ifall om ni gjorde det och det skulle vara grymt ifall om ni sprider - om ni nu gillar mina noveller? :) 

Tack i förhand, men snälla klicka och gilla! Ni får dubbel kapitel imorn eller idag! ♥ 

 

Dagen efter mitt utbrott på John mådde jag fortfarande skit, men det kunde jag inte låta gå över på jobbet. Jag tog upp min mobil och kollade om jag hade fått några fler sms, men det hade jag inte. Klockan var 9.30 och jag började om 30 minuter. För att vara helt ärligt var sovmorgon väldigt efterlängtat och jag hade nästan tröttnat på att få gå upp tidigt varje morgon, men jobb är jobb. Jag gick sakta upp ur sängen och gick in i badrummet för att ta en snabb dusch. Jag valde att inte äta frukost hemma utan på stationen på cafét så jag klev ur duschen när jag var klar och drog på mig kläderna jag hade lagt fram på stolen strax bredvid duschen, men först torkade jag mig - självklart. Så fort jag var klar borstade jag tänderna samtidigt som jag drog några drag med hårborsten genom mitt ljusblåa hår.

Jag borstade klart tänderna och drog sedan några drag med mascaran på ögonfransarna och blev klar. Jag gick ut ur badrummet och gjorde min väg till sovrummet där jag bäddade min säng ordentligt och gick sedan ut till hallen då klockan hade slagit 9.45 så jag började skynda mig med att plocka ihop det jag behövde - axelväskan, mobilen, bilnycklarna samt de andra nycklarna till hemmet och till radiorummet. Jag drog på mig jackan och tog på mig skorna och gick sedan ut för att åka till radiostationen. Jag vred om nyckeln i nyckelhålet och drog sedan ut nyckeln för att röra mig till bilen. Jag satte mig i bilen, la väskan på vänstra sättet och körde iväg till jobbet.

 

När jag väl kom fram till stationen stog det massa ivriga fans som stod och väntade - förmodligen på One Direction. Jag försökte gå in men kom inte fram.

-Please girls! Ropade jag och alla vände sig om med hastiga blickar på mig. "They're not here until 13, so get out of here". De gör plats åt mig och jag går med irriterande steg mot porten, slår in koden och kliver in. Kvinnan bakom mottagningen himlade med ögonen mot mig när hon såg hur jag kom in med ett suck. Jag tittar på henne och ler. Jag går sedan mot hissen som tar mig tre våningar upp där personalrummen låg. Jag går ur hissen när jag kommit upp och ler mot arbetskamraterna när dom hälsar på mig. 

Jag kliver in i 'Jones Radio' personalrum och det var kanske bara sex personer som antingen satt vid datorerna, pratade i telefonerna eller så snackade några med varandra, så jag gick bort till mitt bord där jag hängde upp jackan på stolen och la sedan ner väskan på skrivbordet. Klockan var 10.02 och jag suckade lättat. 

-One Direction is coming earlier, säger Carol helt plötsligt och jag kollar på henne.

-You gotta be kidding with me? Suckar jag. "Gash, crazy fans attacking". 

Carol skrattade över min reaktion och jag satte mig på min stol.

-When are they coming? frågar jag och Carol svarar snabbt.

-In one hour. Jag suckar och kollar på schemat när jag skulle börja, när jag skulle få rast och lunch. Idag började jag 10.30 och rast skulle jag ha en kvart efter. Jag börjar knappa in på datorn och kollar våran hemsida. Det stog mest om att One Direction skulle komma hit, att man kunde vinna skivor som var signerade och om man vann skivan skulle det vara två biljetter och VIP biljetter till killarnas nästa konsert i New York och då skulle man få träffa de efter konserten. Jag skakade sakta på huvudet och såg hur många det var som hade anmält sig. vad är det så speciellt med bandet som får alla tjejer i hela världen att gå på deras konserter eller känna på dom? Jag förstår mig inte på sånt. 

 

Klockan hade slagit 10.29 och det var dags att börja prata med micken som vanligt och killarna skulle snart komma. Jag åkte upp till våning fyra och klev in i radiorummet. Jag satte mig på stolen och satte på allt tekniskt och började att prata.

-Good morning UK! Kim Jones here at Jones Radio and in 30 minutes, we have very special guests here in the room, stay tune after the break! We're going to start with the news and then I'll playing the first song for you, säger jag glatt som möjligt. Nyheterna tog över och jag suckade. 

10 minuter gick och det var 5 mintuer kvar tills jag skulle sätta på en låt, vilket skulle vara skönt för att jag skulle få ta en liten rast innan vi fortsatte. 

-You never get tired of the news, skämtar jag och de andra i studion skrattar åt skämtet jag sa. "We're gonna play two songs in five minutes and then William will take over while I'm break, haha" säger jag med ett leende. 

Jag satte igång What Makes You Beautiful av One Direction och efter skulle Princess of China av Coldplay med Rihanna spelas. Jag stängde av min mikrofon och tog av mig hörlurarna och William tog över min plats i 15 minuter till. Jag gick ut ur rummet, tog hissen ner till andra våningen där cafét och nöjes-vilo-rummet skulle finnas. Jag gick och gjorde i ordning te och en brownie och satte mig i soffan. Jag tog upp mobilen ur fickan och hade min blick på den medans jag åt min brownie långsamt. Jag loggade in på Twitter och jag hade fått cirka 500 tusen nya följare. Haha, är jag så populär? Jag kollade bland följare och många av följarna vad kändisar - Olly Murs, Robyn, Rita Ora, alla killarna från One Direction, Rock Mafia och även andra kända radiokanaler. Klockan slog 10.56 och det var dags att möta upp killarna på första våningen. Jag hann inte dricka upp mitt te och brownie så jag ställde in det i kylskåpet och tog sedan hissen ner till första våningen. När jag kom ut ur hissen stog det skrikande fans utanför och ett killgäng, som jag anar att de var One Direction, stog och vinkade till fansen. Jag ser hur en av de mycket äldre männen böjde sig lite ner och sa någonting till killarna som fick de att vända sig om och när de såg mig sprack alla upp i väldigt fina leenden. Jag gick fram till de och hälsade på de med en handskakning.

-Hello, I'm Kim Jones-, hinner jag säga innan jag blev avbruten.

-Yeah, we've heard a lot of you! Säger en blond kille, förmodligen Niall, med ett leende så att hans tandställningen syntes. 

-Oh.. Good things? frågar jag och han nickar. Hans isblåa ögon glittrar och jag tittar på de andra killarna. 

-Well, we should head up to the studio. Follow me, säger jag och börjar gå mot hissen. Vi alla ställer oss i den och jag trycker på knappen som tog oss till fjärde våningen. 

---

5+ kommentarer för nästa del! xx

Tre dagar hade gått sen jag träffade John och nu satt jag på stolen igen med mikrofonen nästan rörd vid min mun. Klockan hade slagit 13.46 och jag ville avsluta dagen, men samtidigt inte. Vi skulle få en väldigt känd gäst vid namnet Robyn som kom från Sverige. 

-After the break we're back with a special guest from Sweden! Säger jag mot mikrofonen och sätter på "One More Night" av Maroon 5. Samma gamla vana skedde; Jaxon kom in i rummet och sa att Robyn hade anlänt och jag gick ner och hälsade på henne. Låten tog slut och jag började att prata på som vanligt och samma gjorde Robyn.

-So Robyn, you're from Sweden? Frågar jag och hon nickar stolt. "How is it there? I've never been there".

-I haven't been in Sweden for a long time now but it's beautiful as I remember Sweden, säger hon med ett leende. Jag nickar ett 'okey' och vi körde på. Vi hade tagit in några fans som hade fått träffa henne, några hade ringt till radion för att få prata med henne och ibland körde vi lekar under pausen. 

 

Dagen tog snabbt slut och jag, vi, hade faktiskt förvånatsvärt haft rätt så kul med Robyn. Jag hade ingen aning om att svenskar kunde vara så roliga, eller hon i alla fall. 

Just nu stog jag i personalrummet och satt vid mitt bord för att ta det lugnt en stund innan jag rörde mig hemåt. 

-Honey, you better check this... Säger Carol, arbetskamrat, till mig lugnt och gav mig hennes mobil. Jag tittade på bilden som var på skärmen och kunde inte tro mig ögon. Jag såg John med en annan tjej som han hade armarna runt och kysste. 

-What the hell..? sa jag med gråten i halsen. Hur kunde han? Vad har jag gjort för fel? 

-I'm sorry, Ki.. Säger Carol tröstande och smeker min rygg upp och ner. Jag gav henne mobilen och begravde mitt ansikte i mina händer. 

-He's a jerk, I've told you that thousand of times.. fortsätter Carol.

-I know, I've should've listened to you. Snyftar jag och drog sedan bort händerna från ansiktet och torkade snabbt bort mina tårar innan jag tog upp min mobil ur jackfickan och började skriva ett sms till John.

 

Jag la argt ner mobilen i jackfickan igen och gjorde mig i ordning för att åka hem. 

-See you tomorrow Carol, säger jag snabbt och går ut ur rummet med snabba steg. Det regnade ute men som tur var hade jag tagit min bil till jobbet. Jag sprang till parkeringen och satte mig snabbt inne i bilen och satte igång den. Med arga tankar körde jag hemåt och jag satte på radion då "Va Va Voom" av Nicki Minaj spelades. 

När jag kom fram till lägenheten sprang jag fram till dörren - med tanke på att det spöregnade - och låste upp dörren. Jag klev in och hängde av jackan och tog av mig skorna. Ett irriterande ljud pep till i fickan och jag tog upp mobilen för att läsa. 

 

One Direction are coming tomorrow on your channel, be ready for screaming fans outside the station and so many will be calling.. Good luck! -Jones Radiostation

---

Kort kapitel, sorry! 

 

-And after the break we got Olly Murs here! Stay tune, säger jag i den stora mikrofonen som hänger ner framför min mun och sätter igång en låt. Jag tar av mig hörlurarna och kopplar bort min mikrofon under pausen. Det var en eftermiddag på fredag, en vacker sommardag och idag skulle jag äntligen få träffa John. Min pojkvän jag har varit tillsammans med i ett år om två veckor. 

-Kim, Olly is here. Ett huvud tittar in i rummet och det var Jaxon - min käraste arbetskamrat jag jobbat med i två år. Jag nickade ett 'okey' och reste mig upp från stolen för att hälsa Olly välkommen. Jag följde med Jaxon och när vi väl kommit ner till hallen där vi brukar möta upp kändisar såg jag hur Olly stog med mobilen i handen med två livvakter och galna fans stog utanför porten och ropade Ollys namn. Jag gick fram och räckte fram handen.

-Hello, I'm Kim Jones. You must be Olly! Hälsar jag och han lyfter upp blicken snabbt och ett vackert leende spreder sig på hans läppar. Han tar tag i min hand ordentligt och vi skakade händer. Vi släppte varandras händer och nästan skyndade oss till radiorummet igen för att snart var låten slut och vi skulle vara klara innan då. 

Vi sätter oss vid bordet, sätter på oss hörlurar och mikrofonerna kopplas igen och låten var slut - vilken tajming!

-That was Rita Ora with "How we do" and I'm back with Olly Murs! säger jag och alla i rummet klappar. Det blev tyst och intervjun drog igång. 

 

-Well, it was nice to have you here and you're welcome back if you wanna! Säger jag i mikrofonen till Olly och han tackar sedan över att fått vara här. 

-Good luck with your channel, love. Säger han hjärtligt och jag ler mot honom.

-Thank you, Olly! Well the time is over for the channel and the other radiostations are taking over. Thank you for being with us all day and thanks to Olly who could make it today! We'll be back tomorrow, goodnight! Säger jag och en sista låt spelas innan vi avslutade för idag. Vi tog av oss all utrustning och gick ut ur rummet. Jaxon släckte och låste rummet innan vi alla gick hem. Medans jag stog i personalrummet kollade jag min mobil för att kolla om jag hade fått sms - och det hade jag. 

 

Jag log och började att skriva ett svar till honom.

 

Min nervositet hade börjat att grubblat med mig och jag kunde knappt vänta på att få känna Johns läppar igen och krama hans manliga överkropp. Det pirrade till i magen när jag insåg att jag var klar att gå och det var det jag gjorde - jag började gå. Jag hade mobilen i högra handen medans jag hade plånboken i andra. När jag gick ut ur själva radiostationen mötte jag på ett par fans med hopp i att jag skulle ta ett foto med dom. Jag ställde mig snabbt bredvid de en och en och någon tog ett foto. 

-I'm sorry girls, I gotta go! Säger jag som ursäkt och går ifrån de med ursäktande steg mot Starbucks.

När jag väl kommer in i Starbucks ser kollar jag diskret efter John och ser honom på direkten sittandes med mobilen i handen. Jag gick fram till bordet där han satt och han tittade upp med världens största leende.

-Hi babe, säger han och ställer sig upp. Han kysser mig och sedan sätter vi oss ner.

---

Sådääärja! Vad tyckte ni? Är det värt att fortsätta? Förlåt för att det blev så kooort!

Kim Jones är 20 år gammal och lever sitt enkla liv i London. Hur man ska beskriva hennes utseende; hon har ljustblått hår och har blågröna ögon. Kim är väldigt vågad, vilket betyder att hon inte bryr sig om vad andra säger om henne och hon är som en "YOLO" tjej som vågar sig på saker, som till exempel att hoppa fallskärm eller något annat sånt som andra människor kanske inte vågar att göra. Kim har en även egen radiokanal sedan två år tillbaka då hon var tvungen att hoppa av andra ring på gymnasiet. Radiokanalen var en utav Londons mest lyssnade radio och tjänade mycket tack vare så många som lyssnar. Radiokanalen heter "Jones Radio" och är oerhört populär för ungdomar. Många kändisar från världen har varit med i Jones Radio och det har gjort så att kanalen har fått många lyssnare från vida världen. När Kim inte jobbar och pratar på sin radio hänger hon ofta med sina kompisar - festar eller shoppar. Många tror att Kim är en typiskt tjej som gillar att festa nätterna långa och vara stans coolaste tjej, men dom har fel. Kim är en omtänksam tjej och även en bra vän eller flickvän till hennes nära och kära. Hennes båda föräldrar är döda efter en bilolycka ända sen hon var 8 år och i 12 år har Kim uppfostrats hos sin morbror, Phil Jones, som bor inne i stan (London). 

Idag lever Kim i sin egna, stora lägenhet som ligger bara några tiondels meter från jobbet. Kim har även en pojkvän som hon har varit tillsammans snart i 1 år och hon är lycklig med honom, men Kim bor inte med John (pojkvännen) för att han går på college utanför London och de hinner nästan aldrig att träffas, förutom på helger och lov. Kim lever ett bra liv just nu och är redo för världen..

Det var presentationen det! :D Vad tyckte ni? Tror ni att ni kommer att läsa denna fanfiction?

Hey, jo det är så att jag vill bara be så mycket om ursäkt för den dååååliga uppdateringen, men nu är det så att jag är sjuk och har ingen lust alls att skriva, men jag ska kämpa på. Jag älskar er till hundra och är så glad att ni fortfarande faktiskt kommenterar och besöker, men nu är det jag som ska skärpa mig! 

Inom kort kommer kapitel 11, då får ni ett långt kapitel! 

 

Ayooo, nu är det så att jag gör ett länkbyte med en bra skrivare, Evelina, och jag tycker att ni ska kika in och läsa hennes senaste fanfiction "Break of Dawn", men hon har andra fanfictions som hon har skrivit, read them!