Eye of a Fighter - Chapter 3

Publicerad 2013-07-01 16:02:00 i Eye of a Fighter

Previously on Eye of a Fighter:
"Cassandra" Han höll om sin systers hand och log. Han brydde sig verkligen om henne. Jag nickade två gånger och tittade ner på min fötter som om de var de mest intressanta för mig. 
"Jason Tyler" sa han helt plötsligt och jag tittade upp. Han tittade allvarligt på mig men hans ögon log. 
"Zayn Malik". 
Det var tyst. Djupa, lugna andetag var det enda som hördes i rummet. Ljudet av maskinen bredvid henne. Jag trodde inte att det skulle vara någon allvarlig skada, men eftersom att hon föll ner rätt så hårt med huvudet före kunde jag inse varför hon låg på sjukhus. Jag visste inte vem hon var, det enda jag kunde var namnet. Jag satt med mobilen framför mig på en av stolarna bredvid sängen och sökte på hennes namn; Cassandra 'Cash' Tyler. Det var så Jason hade förklarat hennes ''artistnamn'' och jag fattade inte varför. Jag klickade på en utav länkarna med hennes namn på en sportsida. En bild på henne dök upp samt en text under. Jag bläddrade ner och läste några styck. Min sammanfattning var att hon var en kvinnlig boxare som snart skulle bli världsmästare, enligt texten. Jag tittade upp på Cassandra som låg i sängen med bandage runt hennes panna som skulle täcka skadan. En tjej som henne såg ut att vara hård, men samtidigt visste jag att innerst inne var hon en mjukis. Jag låste min mobil när jag hörde en dörr öppnas och jag tittade bak. Jason kom in med två koppar kaffe från Starbucks och en tidning till sig själv. Han gav mig koppen och jag tackade. 
"Any news?" Frågade Jason när han satte sig ner på stolen bredvid mig. 
"No, sorry." Jason gav ifrån sig ett hum och drack av sitt kaffe. 
"I didn't know that Cassandra was a boxer" sa jag plötsligt och han stirrade rakt fram på tomma intet. 
"You've done some research" sa han bara och tittade sedan på mig med ett leende som inte ens räckte upp till ögonen. Jag nickade sakta och tittade bort. Blev han .. sur? "That's okay, she's almost a world champion". Hans leende sträckte sig ända upp till sina ögon när han tittade på sin kära syster. Jag gjorde samma sak, utan att le som en dåre, och nickade. Helt plötsligt började Cassandra att röra på sin huvud och hennes ögon gick upp sakta men inte helt. Hennes blick gick över till oss och Jason var snabb med att finnas där. 
"Cash? How are you feeling?" Hans hand strök hennes panna försiktigt och gav henne en puss på panna likaså. Allt hon kunde göra var att nicka och blinka. "Oh god" mumlade han lättat och tittade sedan över axeln och kollade på mig. Han nickade åt hans håll, vilket visade att jag skulle komma närmare. Jag tvekade ett tag men ställde mig sedan upp. Cash's blick for upp på mig. 
"Who are you?" Hennes hesa röst, som en morgonröst, talade till mig och jag log smått och tittade ner på mina skor. 
"This is Zayn, he saw the accident and I brought him here" sa Jason innan jag lät tala. Jag nickade och kollade på Cash. 
"Hm.." var det hon fick fram. Jag satte mig igen på stolen för att låta Jason och Cash ha sin stund. 
"I'm just gonna go and get a doctor so he or she can check on yoo, okay? I'll be right back" talade han till sin syster och hon nickade. När Jason försvann tittade hon svagt på mig. Jag tittade tillbaka och mötte hennes gröna ögon. 
"What?" Sa jag tyst och ryckte på axlarna. Allt hon gjorde var att skaka sakta på huvudet; "Thanks for the attention, but next time you want to know something about me, don't do a fucking research" viskade hennes raspiga röst och jag tittade ner på golvet. 
"Sorry." 
"And why do I always bump into you?" Hennes låga skratt fick mig på lite bättre humör och jag tittade upp och ryckte på axlarna. 
"I guess it's fate" svarade jag och log.
"Pft, please." Sa hon kaxigt och flinade. "I don't believe in fate. Shit just happens and that's it."
"Shit?"
"Yup. Life's a bitch sometimes." 
"Okay, if you say so" jag nickade sakta och hon vände på sig så att hon tittade rakt upp i taket. Jag kollade ner på min mobils klocka och såg att jag skulle varit på ett möte med killarna och management för femton minuter sedan. "Shit" mumlade jag och reste mig upp. "Uhm Cash, Cassandra, sorry. I gotta go, the guys won't be happy with me when I'm there, so I hope you get better and please don't be mad of me because I didn't ask you about yourself. I really hope we can-" 
"Just go" avbröt hon mig och flinade. Jag gjorde som hon sa och rusade ut ur rummet. 
"...meet again" avslutade jag min mening tyst för mig själv när jag kom ut ur sjukhuset. 
Woopwoop, sorry för det korta. 
4+ kommentarer för nästa? make me happii.

Kommentarer

Postat av: Johanna

Publicerad 2013-07-01 16:29:48

As grymt!!

Postat av: Agnes xx

Publicerad 2013-07-01 16:58:35

Jätte bra! As grymt kapitel! Nu måste dom träffas igen!

Postat av: Amanda

Publicerad 2013-07-01 17:37:07

Mer, OMG! :D

Postat av: Zoé - Hold Me Fanfic

Publicerad 2013-07-01 18:59:12

måste ha ett till kapitel nuuuuuu!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela