Jag greppade tag om min mobil som låg på köksbordet och läste sms:et. Jag suckade men fick ändå fram ett leende när jag såg vem det var ifrån.

Jag skippade att svara och åt upp det sista av mackan. Jag gick upp till mitt rum och slängde mig på sängen. 

Jag orkar verkligen inte gå till stranden.. Jag blundade och försökte minnas vem den blonda killen var. Jag kommer bara ihåg att han var blond och hade en irländsk dialekt. Vilket måste betyda att han är från Irland. Wow, någon från andra sidan jorden, coolt. Jag flinade men mina tanka avbröts av mobilen. Jag suckade och tog upp den.

Ellie som fortfarande vill att jag ska komma ner till stranden. Jag suckade ännu en gång och öppnade mina ögon och reste mig upp. Jag tog mina solglasögon som låg på skrivbordet och joggade ner till hallen för att ta på mig mina sandaler. Huvudvärken hade tyvärr inte gått bort riktigt men jag fick göra mitt bästa för att inte visa det. 

Jag gick ut, låste efter mig och gick sedan iväg till stranden. 

När jag kommer fram till stranden står Ellie lutad med armbågarna mot en trägrind, som var rätt så stor. Jag gick fram till henne och jag möts av ett leende och blåa vackra ögon. 

"You have no idea who I just saw!" utbrast hon och viftade med händerna.

"Woah girl, take it easy" skrattade jag och försökte få bort hennes händer från mitt ansikte. 

"You know that I'm not a fan of One Direction, but I just saw them down there" sa hon och pekade bort mot en plats som nu var tom. Jag fnissade åt hennes fangirling. Eller, jag visste ju redan att hon inte var något fan av killarna men man måste ju erkänna, de var snygga & de är grymma på att sjunga! Jag himlade med ögonen och vi började gå mot en glasskiosk. 

"Two strawberrys, thanks" sa Ellie till kvinnan bakom kassan. Ellie fiskade upp plånboken och betalade för glassarna. Typiskt henne att alltid vara så snäll och betala varenda liten grej. Eller ja, hennes föräldrar är ju stenrika och vad för vet jag inte, men de är det i alla fall. Vi tog emot glassarna och börja gå till den stora, berömda bron där man brukar spela in filmer. Till exempel som "Dear John" när hon tappar sin väska. 

När vi kommer upp på bron ser vi 5 eller 6 killar längst bort. Men det är en kille jag känner igen, med frisyren alltså. Nej, nu börjar de gå hit.. Äsch Kelly, även om det vore han skulle han inte känna igen dig. Var inte dum, tänkte jag för mig själv och sänkte ner min blick på bron och sedan upp igen när jag hör skratt som kommer närmre och närmre. En av killarna pratade högt och jag kände igen rösten och dialekten. Irländskt.

---

Kapitel 03! Förlåt för kort kapitel, men det för att jag bara fick 2 kommentarer.. :c 

Haha, okey, men vad tyckte ni? Är det värt att fortsätta? Kommentera!