Niall's isblåa ögon stirrade rakt in i mina. Jag vände snabbt ner blicken och rodnade. Fan. Jag började sakta gå ner för backen och han stog fortfarande på brädan, nervös. Han tittade koncentrerande på sina fötter men såg samtidigt ut att vara rädd. Så söt.. Jag log för mig själv och fnissade till. 

"What's so funny?" frågar han och tittar upp mig och ler sitt underbara, vackra leende. Jag slutade fnissa och kollade ut på vägen igen. 

"Nothing" mumlade jag och bet mig i läppen för att dölja leendet. Jag tittade ner på våra händer som höll varandra. Jag höll i Niall's varma, mysiga & manliga händer. Jag rodnade ännu en gång och det som fångar min uppmärksamhet när vi stannade plötsligt till. Jag kollade upp på Niall som tittade på mig, igen. För att vara ärlig drunknade jag i hans ögon, som glittrade så vackert. 

"Why did you stop?" frågar jag och tittar ner på våra händer. Jag kollade upp igen och Niall's ansikte var inte mer än 5 centimeter ifrån mitt. Jag kände hur han andades mot mina läppar och jag kunde inte låta bli att bita mig i underläppen. Jag hörde ett par små fnissande och tjutande tjejer. Niall blundar hårt och suckar. Jag tittar bort mot det hållet ljudet kom ifrån och möttes på 3-5 tjejer som hade papper och pennor i handen. Jag och Niall släppte varandras händer och tog emot skateboarden när han gav mig den. 

"Oh my God, can I have your autograph?" tjuter tjejerna i min på varann till Niall. Jag backade undan så att jag inte stog i vägen och log för mig själv. När han hade skrivit autografer och tagit bilder med tjejerna sprang de fnissande förbi mig och försvann in till Starbucks.

"Sorry about that" suckade Niall och kollade ursäktande på mig. 

"Don't worry" log jag och vi började gå mot nånstans jag faktiskt inte visste vart vi skulle. 

Vi gick mitt på en väg och den färgglada himlen lös. Det såg nästan ut som om allt var rosa och lila.. 

Helt plötsligt känner jag hur en hand snuddar min, men greppar inte tag. Jag kollar snabbt ner på handen och sedan upp på Niall som små ler mot mig. Jag gav tillbaka ett leende och tittade sedan ut på vägen. Wow, så vackert..

Konstigt nog började vi närma oss till - mitt hus? Eller Ellie's och mitt.. Jag suckade och anade att kvällen var slut.

"So, this is my house" sa jag och vände mig om till Niall när vi kommit fram.

"That's not a small house you've got there" sa han och tittade på huset. Huset var väldigt stort, även om det bara var jag och Ellie som bodde där. 

"Well, I'm gonna go inside and-" hann jag säga innan ett par muskulösa armar var slingrade runt min kropp. Förvånad var jag men jag kramade tillbaka. Egentligen ville jag inte släppa taget om honom men jag var tvungen. 

"Bye" log han och vände sig om och gick.

"Bye.." mumlade jag för mig själv och började rulla mot huset som låg på andra sidan gatan. 

När jag kom in i lägenheten stängde jag dörren, sprang upp till mitt rum och sjönk ner på golvet med ett leende på läpparna. Jag har aldrig känt så här förut, men hur kommer det sig att jag känner mig så här - nu?

---

Kapitel 17, koooort! Ber om ursäkt för att ni fick vänta, men har haft en tuff vecka med läxor osv osv. Men tyckte ni om kapitlet? Är det värt att fortsääätta eller sluta? 

8+ kommentarer för nästa! x