Mobilen vibrerade våldsamt i fickan och jag fiskade upp den. 

-I'm almost there, säger jag i luren och jag hör ett suck i andra luren.

-The coffee is getting cold and I'm hungry, El. Hurry hurry, klagar Jack och nu var det min tur att sucka. 

-Fine, I'm there in ten minutes. Don't worry, bye. Säger jag och lägger på. Ända sen jag hade flyttat till London och träffat på Jack har jag själv förändrats. Jag hade färgat mitt hår till mörkbrunt för att jag hade tröttnat på mitt blonda och det påminnde mig om både olyckan och Harry. Jag hade inte träffat Harry på nästan två år och för att vara ärlig är jag osäker om han tänker eller saknar mig också. Han kanske har skaffat en ny, eller glömt bort mig helt. Vad vet jag? Vi har inte snackat på två år och jag vet inte varför. Jag kommer fram till Starbucks och kliver in i det stora cafeét. Jag tittar runt och kollar efter Jack, och honom ser jag. Han sitter med mobilen i handen, armbågen mot bordet samtidigt som han har handen i sitt bruna, slitna hår och med två kaffemuggar framför sig. Ett leende sprider sig på mina läppar och jag går fram till honom. Jag sitter mig på stolen mitt emot honom och han tittar på mig med äntligen-blicken. 

-What? flinar jag. 

-Finally, suckar han och lägger sig ifrån mobilen. 

-Sorry, fnissar jag och han himlar med ögonen. Jag älskade att irritera honom för att blev som värsta bitchen om man kom sent, men han blir alltid så lugn efteråt. 

-So, what's up? frågar han med den snälla blicken. 

-Well, school tomorrow and I'm going to Paris in two weeks next week. Svarar jag med ett stort leende efter den sista meningen. Han gör how-great-blicken och ler. Hans leende kunde verkligen få en flicka att bli knäsvag, men jag hade pojkvän - tror jag. Jack har inte haft en flickvän på ett och ett halvt år sen vi träffades och det enda han har sagt är att 'han inte hittat den rätta än' när jag frågar honom. 

-And you? frågar jag efteråt och han rycker till. 

-Same as you but I'm staying here in London, säger han med en gullig ledsam blick och jag skrattar. Jag tar mitt kaffe och tar en klunk. 

-What are you doing in Paris by the way? frågar han sedan och jag sväljer det svala kaffet och ställer ner muggen.

-I'm going to test-work as a teacher for teenagers, ler jag stolt och han gör en konstig blick. 

-But why in Paris?

-It's nice there and it's an english school there so no worrys. 

-Oh..

-Yeah, nickar jag. 

 

Efter en stund sittande och pratande bestämde vi oss för att gå. 

-You miss Harry? frågar Jack helt plötsligt när vi går på Londons gator. Jag stelnar till inom mig men jag forsätter att gå.

-Mhm, mumlar jag och tittade ner.

-I'm sorry that I asked, I shouldn't have done that. 

-It's okey. Hans arm lägger sig runt mina axlar ursäktande och jag lägger min arm runt hans rygg. Vi gick fram till busshållplatsen för att ta bussen till parken. Som tur var behövde vi bara vänta endast tre minuter så vi satte oss ner på bänken och väntade. Jag fiskade upp min mobil ur mina turkosa shorts fickan och kollade om jag hade fått sms, vilket jag hade. Från Kelly. 

Ett leende smög sig fram på mina lappar och jag knappade ett sms tillbaka.

Jag la ner mobilen igen och kollade efter bussen och sedan på Jack som också höll på med mobilen.

-What are you doing? frågar jag och kollar över hans axel för att titta på mobilen.

-Twitter.

-Oh, who's tweets are you reading? 

-Miley Cyrus, One Direction, Rock Mafia, yours and random people's. One Direction? Varför då? 

-Oh, får jag ur mig och lutade mig tillbaka och jag hörde hur motorljud närmade vår plats. Bussen rullade in på busshållplatsen och vi reste på oss för att sedan gå in. Den stora röda bussen påminnde mig om musikvideon 'One Thing' med One Direction och hur Louis sa 'I love big red busses' i någon annan video, vilket fick mig att fnittra till varje gång. Vi satte oss längst in i bussen och bussen körde iväg. Jag tittade ut genom fönstret och mimade för mig själv; Where are you?

---

OMG, kapitel 1! Vad tyckte ni? Är det värt att fortsätta? 

3+ kommentarer för nästa, I love you guyss ♥