Planet hade landat i vackra, varma Paris och jag ville av snart som möjligt. Kaptenen informerade om att man kunde ta sina grejer och gå ut ur planet vilket fick alla passagerare vara uppe på sina fötter och dra ner sina handbagage ur de stora hyllorna. Jag drog ner min och som smidig och snabb jag var tog jag mig ut utan att ge någon av flygvärdinnorna eller killarna en blick. Frankrikes varma luft slog mig när jag klev ut och jag andades in luften och fortsatte in till flygplatsen och sedan vidare till väskbandet där alla våra resväskor skulle komma rullandes ut. Min resväska kom ut efter tre eller fyra andra och jag tog den, ut från flyplatsen fort som möjligt för att undvika träffa på killarna och ut till där man kunde ta taxin. Jag hittar en gul, typiskt Paris-taxi och går till bilen. Jag sätter mig i bilen och säger till honom vart jag ska. 

-Il sera, mademoisell, säger han med sitt vackra språk och jag ler mot honom i backspegeln när han tittar på mig med vänliga ögon och kör sedan. Resväskan hade jag lagt i bakluckan och handbagaget hade jag med mig. 

När vi hade kommit fram betalar jag, tackar för resan och kliver ut och tar mina grejor. Det stora hotellet står rakt framför mig och det såg ut som ett ställe där alla världens kändisar bodde. Jag går in genom de stora glasdörrarna och en lustig doft träffar mig - hotell, fancy. Jag går till receptionen och säger vem jag är samt hur länge jag ska stanna här. Hon knappar in något på datorn och säger priset för två veckor. Jag betalar, tar emot kortet som går till rummet och tar hissen upp. När jag kommer upp till den näst sista våningen går jag till rum nummer 2018, drar kortet i kortdragningen och kliver in. Rummet var stort och när jag kom in kunde jag se Eiffeltornet på direkten. Jag stängde igen dörren efter mig, slängde av mig skorna, släpade med väskorna in till sovrummet och slängde mig i sängen.

-Finally here, säger jag för mig själv och suckar lättat. I morgon var alltså första dagen på jobbet. Eller; ''test-jobbet''. 

Jag ville inte att Ellie skulle åka, men det var för hennes egna och hon ville så gärna åka för att både lära och för att det var Paris. Vad skulle jag göra utan henne nu? Jag hade ingen annan att vara med här i London och allt jag kunde göra var och plugga. Jag kände ingen på skolan heller förutom lärarna och Ellie, såklart. Jag hade sett då och då att några tjejer hade gett mig flirt-blickar men jag hade ignonerat det vilket var bra - jag faller inte för sånna tjejer. Bara sånna tjejer som Ellie. Borde jag ringa henne och säga vad jag tycker om henne? Eller ska jag låta bli och vänta tills hon kommer hem? Jag väntar.. Mina tankar avbröts när Nadia sa mitt namn ett tusen gånger för att jag antagligen inte lyssnade.

-What? fräser jag och blänger på henne. 

-Did you even listen to me? frågar hon med den bitchiga attityden som jag inte klarade av. 

-Nope, sorry. I'm allergic to bullshit, skojar jag till men hon blir rena bitchen och klagar på mig att jag inte borde säga så för att 'tjejer har faktiskt känslor'. Pft. Vi killar då? Har inte vi också känslor? 

-Uuugh, suckar jag och lägger armarna runt mitt huvud och lägger huvudet på bordet. Please come home soon, Ellie. 

Kvällen svepte över Paris och eiffeltornet lös starkt. Klockan hade slagit åtta bara och jag vad dödstrött så jag bestämde mig för att lägga mig, äntligen. Jag gjorde i ordning mig för sängen och satte larmet på 8.00 eftersom att jag började 9.00 och det sägs att det tog ungefär 10 minuter att ta bilen dit så då skulle jag kunna hinna duscha och ta det lugnt. Jag bäddar ner mig själv i sängen och tar upp på mobilen för att kolla om jag hade fått några sms, vilket jag hade fått. Två. 

Jag la ner mobilen på nattduksbordet och suckade för mig själv. I morgon skulle det bli min första dag på jobbet.. Nervös. 

---

Ojoj, right after! Hur tror ni att det kommer gå till imorn då på hennes första dag? Kommer eleverna att gilla henne? Ska vi göra 5+ kommentarer för nästa? Klart vi gör, ni fixar allt! x