Stuck In The Middle - Kapitel 07
Tidigare ur Stuck In The Middle:
-Hello, hälsar jag tillbaka. "Can I help you?"
-Oh, no. I just wanted to say hi and check if it was really you because I'm new here as you, informerar han mig med ett leende och går sedan. Han vinkar ett hejdå och jag ger honom ett snett leende. När dörren stängs andas jag ut och drar mig tillbaka till verkligheten. Vem var det där? Verkligen good looking i alla fall.
-Harry bro, how are you? frågar Niall. Jag tittar upp på honom och möter hans ögon. Jag tittar ner igen på det stora bordet med alla knappar på och frixar med dom som om det vore det roligaste.
-Im.. Fine.
-Really? You've been very quiet these few hours and having your face down on your phone. So, what's up with you?
-I can't tell you, mumlar jag. Jag ville egentigen inte berätta, men om jag någon ska veta så är det Niall för att han har alltid funnit sig vid min sida och stöttat mig som mest. Det har de andra killarna också gjort, men Niall var nästan 'bäst' på det.
-Fine, I'll tell you. Suckar jag och Niall flyttar sig närmre mig. "I can't stop thinking about her. I've tried to send her a text but it never happen and I don't know why. I don't know what to do. She probably have a new or maybe a flirt. What should I do? Call her? Text her?" Min röst var förvirrad, mitt hjärta brast och mina ögon var redo att fälla ut tårar när jag fick ut orden.
-Ow mate, I don't know. Maybe you should text her, it've been two years. Hans röst är skakig men jag ignonerar det. Jag kanske ska sms:a henne?
-But what if she've changed number? Dum fråga. Klart hon har.
Vad tusan ska jag säga? Att jag träffade henne på planet, hon har kvar sitt nummer och att jag aldrig berättade det? Vad ska jag ta mig till? Jag måste komma på något snabbt och enkelt, men vad?
-I'm sure she haven't, säger jag klart och säkert och klappar honom stöttande på ryggen. När jag ser honom ta upp mobilen ville jag nästa skrika ut att han skulle sms:a henne genast, men icke. Jag mumlade ett 'alright' och gick därifrån. Vad skulle jag ha gjort? Varför löd jag Ellie och inte berättade för Harry på en gång? You're so stupid, Niall. Stupid, stupid. När jag kommer ut ur studion kommer killarna snabbt fram till mig och grillar med frågor om Harry.
-He's fine, he's just missing Ellie. Säger jag och höjer på vänstra handen för att lugna ner de och låta mig andas. De suckar, säkert lättat, och går sedan ifrån. Jag hoppas att Harry tar itu med detta nu.
Med den varma kaffekoppen i händerna och mina ögon på Zac när han berättade om sitt liv kunde inte bli bättre. Han hade berättat om sin mist om hans mamma och att han var tvungen att bo hos sina morföräldrar eftersom att hans pappa var tvungen att vara utomlands nästan för många gånger när han bara var fyra år. Jag tyckte att det var tragiskt, men jag kunde inte sluta titta på hans perfekta ansikte. Hans perfekta, söta kinder, hans underbara gyllene bruna ögon och hans tunna men fyllda läppar. Jag lyssnade på honom men jag kunde inte koncentrera mig. Jag visste inte om detta var rätt att göra när jag väl har Harry - eller hade jag? Han hade ju inte ens hört av sig till mig och jag undrade när han skulle göra det. Mobilen plingade till i handväskan och jag suckade. Ljudet hade avbrytit Zac och han tittade på mig.
-Aren't you gonna pick it up?
-Oh, sorry! Utbrast jag och slog mig själv löst på pannan om hur dum jag var. ''Damn it''. Jag tar upp väskan och plockar sedan upp mobilen. Jag kollar vem jag fått sms från och mina ögon blev som fotbollar när jag såg namnet. Aldrig i livet. Är det verkligen dags nu? Vad fan? Och varför nu? Fan..
From "Harry", 12.04
Hi. x
'Hi'? Är det allt han har att skriva efter två år? När jag tittar upp och ser Zac med ögonen på mig bestämmer jag mig för att inte svara. Inte nu. Jag lägger i mobilen igen i väskan och hänger den på stolen.
-Sorry about that. Ursäktar jag och han ler.
-It's fifteen minutes left. Maybe we should go back? Föreslår han och jag suckar tyst men ler ändå.
-Oh, already? Uhm, alright. Skrattar jag nervöst och tar min väska och sedan går vi. Att han hade skrivit nu efter två år gjorde mig irriterad, men ändå på något sätt..Glad. Glad att han tog modet att skicka ett sms, men det kunde ha varit jag också som kunde ha skickat sms:et. Han hade alltså kvar mitt nummer, men kunde inte skicka ett enda sms först nu? Nu är det jag som måste ta itu med detta.
Spännande..
Spännande..
5+ kommentarer för nästa, YOU ROCK! ♥
Dagens läsar kommentar: