Stuck In The Middle - Kapitel 11
Tidigare ur Stuck In The MIddle:
From "Harry" 13.18
Ellie? Are u mad at me or something?
Nu måste jag svara. Nu var det jag som var löjlig som aldrig svarade.
To "Harry" 13.19
No. But yes. Why did it took u two fucking years to just send me a 'hi'?
Det var ungefär två timmar kvar tills planet skulle landa och jag kände hur jag blev mer nervös för varje 10:onde minut som vi närmade oss. Jag lutade tillbaka på stolen och blundade och det tog inte lång tid innan jag föll i en djup sömn..
Om ungefär 1 timma och 45 minuter skulle jag åka till flygplatsen för att möta upp min bästa vän. Ellie. Två veckor utan henne skulle jag nog inte kunna klara av. Jag hade lyssnat på Nadia plus hennes irriterande vänner som snackade om fester, sex, killar - när jag satt med de och lyssnade trots min motvilja. Äntligen skulle jag få se Ellie's leende igen, hennes vackra ögon som lös av utstrålning - hela hon gjorde det. Jag vet inte varför jag inte hade berättat för henne hur jag kände för henne men jag är antagligen för rädd för att vad hon ska tycka om mig efter eller om jag blir nekad. Vad skulle jag göra då?
2 timmar senare...
Planet hade kommit men jag hade inte sett Ellie ännu. Jag stog och väntade vid porten där alla passagerare skulle anlända för att möta upp nära eller någon annan, vad vet jag? Många brunetter kom in som liknade Ellie på långt håll, men jag såg fel varje gång. Jag tänkte ringa upp henne när jag hör mitt namn ropas. Jag tittar upp och ser de underbara ögonen igen. Jag lägger ner mobilen snabbt och springer fram till henne. Hon går med resväskan mot mig och när jag når henne kramar jag om henne för att ta igen de två veckorna hon varit borta.
-O-okey, please let me go. Jack..Jack! Utbrast hon och jag släppte henne och kollade på henne med ett leende. Hennes leende lös upp hela flygplatsen och hennes ögon utstrålade trots hennes trötta ögon.
-How have you been? How was Paris? Jag grillar henne med flera frågor som hon inte orkar svara på.
-Yeah yeah, it was fine. I just wanna get home, säger hon snabbt samtidigt som hennes gnälliga ton kommer in i rösten. Ett pling ljöd runt oss och det var Ellie som fick ta upp sin mobil. Hennes ansiktsuttryck gick från glad samt trött till en besviken och nästan..Arg. Vad var på gång?
-What's wrong? frågar jag och hon tittar upp på mig. Hon skakar på huvudet förtvivlat och tittar ner igen.
-Nothing.
-Ellie, say it. I'm your friend, you can tell everything for me.
-Not this one. Mumlar hon och skakar på huvudet ännu en gång. Jag gav upp men jag ska få reda på vad som var på gång. Vi gick till min bil, la in resväskan i bakluckan och satte oss i bilen. Utan att säga ett ord startade jag bilen och körde in till London.
Heeeeeeeeey! Tack för erat otroligt fina & gulliga kommentarer, älskar er till månen och tillbaks!
Hon hade inte svarat ännu. Det kanske inte var så klokt att skicka just de två meningarna. Vad skulle jag göra nu? Jag hade redan skickat flera sms till henne om förlåtelse men inget svar. Ska jag ringa henne? Inget farligt kan ju hända direkt, men kommer hon att svara även då? Jag ringer henne. Jag gör det.
Jag letar efter hennes namn på kontaktlistan och ringer upp henne. Det pepe fem gånger innan jag fick höra hennes röst, men det var inte de orden jag ville höra.
-Hi, this is Ellie. You know what to do after the sound. Peeeeep.. Bra jobbat, Harry. Du fick din egen flickvän att inte svara dig.
-Mate, we gotta go to the meet and greet. Säger Liam lugnt och lägger en hand på min vänstra axel. Jag nickar, lägger min mobil i framfickan på byxorna och går med Liam till parkeringen där den stora minibussen som skulle ta oss till arenan. Jag plockade upp min mobil en sista gång och skickade iväg ett sms till Ellie.
To "Ellie" 12.50
Please E, answer me. I still love you.
Heeeeeeeeey! Tack för erat otroligt fina & gulliga kommentarer, älskar er till månen och tillbaks!
Ska vi köra på 5+ kommentarer? x