Morgonen därpå var jag tvungen att prata med Zayn om detta. Även ifall om jag inte ville, så måste jag. Jag hasade upp min mobil och skrev på ett sms till Zayn. 

Jag väntade ivrigt på ett svar och det tog inte lång tid innan det plingade till.

Hur kunde han kalla mig för 'babe' när han själv visste vad som pågick? Jag borde aldrig fallit för honom. Killarna skulle inte ens kommit på en intervju till min radio. Fan. Han skulle vara här om tio minuter och jag låg fortfarande kvar i sängen som en sophög. Jag reste mig snabbt ur sängen och drog på mig ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Jag släppte ut håret, drog några drag med hårborsten och satte sedan upp håret i en fräsch toffs. Jag tog med mig mobilen och satte mig ute i vardagsrummet på soffan och väntade på att dörrklockan skulle ringa. 

Minutrarna gick och dörrklockan ekade högt i lägenheten. Jag gick till hallen för att öppna och där stog Zayn med sitt stylade hår med en smått orolig blick. Jag började nästan gråta när jag såg honom stå där som en idiot - en idiot som egentligen visste vad jag ville snacka om, men låtsades som om han inte visste. Han närmade mig för att ge mig en kram, men jag backade undan och tittade ner.

-Okey.. säger han förvånat och stiger in. Jag slår igen dörren och går fram till honom. 

-Could you explain this? frågar jag med gråten i halsen och håller upp mobilen där bilden på honom och Perrie visades. Hans ansiktsuttryck ändrar sig från oro till ännu mer oro. 

-Could you? frågar jag ännu en gång och snart kom tårarna fram.

-Babe, I'm so sorr-

-Don't call me babe. Jag tar ner mobilen och lägger den i fickan. 

-How could you? All I've done for you? I almost quit my job, that I'm the owner myself, just to be with you! How could you, Zayn? You said you were over her and now I see a picture of you two and the photo is three or four days old! Säger jag med både gråt och ilska i magen. Jag vill fråga honom allt, men jag kunde inte pressa honom så mycket. 

-Uhmm.. Stammade Zayn och jag såg på honom att han hade panik.

-It's over between you and me. I don't want you to explain, I've already seen it and I know why you were cheating. Please, get out. Säger jag nästan försiktigt till Zayn och han kollade upp på mig men säger ingenting. Han reser sig upp utan att kolla på mig och när han väl går ut till hallen vänder han sig om och öppnar munnen.

-I loved you, I really did. But I couldn't choose. Han vänder sig om igen och går ut ur lägenheten. När dörren smälls till kommer tårarna fram och jag glider ner för dörren. 

-How could I be so stupid? Mumlar jag för mig själv och slår mig på pannan med handen. Medan jag satt där gled ett brev nerför postöppningen. Jag tog upp det och kollade på det. 

-Louis Vuitton celebration party, läste jag tyst för mig själv och öppnade. Varför har de bjudit just mig? Jag är ju ingen modefan? Jag tog upp det prydliga brevet och läste texten som löd; "Kim Jones, you are welcome to the celebration party of Louis Vuitton! It's tonight, 21st september 2012, at eight o'clock. You're very welcome and we hope you're having a great time! Ps: You don't have to bring a gift if you don't want to, but wear something nice. Welcome!". Mina tårar hade torkar på mina kinder och ett leende hade spridit sig på mina läppar. Det var tydligen en inbjudning.. Jag reste mig upp i en hastig rörelse och kollade mig i spegeln som hängde i hallen. 

-Oh God.. suckade jag och försökte att torka bort det svarta runt mina ögon. Jag skrattade nästan för mig själv över hur jag såg ut och kollade sedan ner på inbjudningen. Att jag..? Jag skakade lättat på huvudet och kollade sedan upp på min spegelbild igen. 

-I gotta buy a dress! Utbrast jag och sprang in till sovrummet för att sedan ta på mig finare kläder för att sedan kunna gå och slippa skämmas på stan. När jag var kvar tog jag mobilen, nycklarna och plånboken och traskade iväg till hallen för att kunna ta på mig ytterkläder och skor. Jag tog mig ut ur lägenheten, låste dörren och gick iväg till bilen. Jag körde igång den och på bara några minuter var jag ute på vägarna till köpcentrumet. Några få paparazzi's följde efter mig och jag skrattade över hur dumma de var som nästan sprang efter bilen, men vad gör man inte för att få en eller flera bilder på en kändis? Det där fattar jag inte ens..

 

Jag befann mig i köpcentrumet och som tur var hade jag fått min lön idag så jag hade råd med en dyr klänning. Jag menar, man måste ju liksom se bra ut för ett mode-party, eller hur? Jag befann mig i Victoria Secrets och det första jag såg var klänningar. Både långa och korta i alla möjliga färger. Jag tittade lite omkring och tillslut såg jag den perfekta klänningen. Den var ljusblå, hade ett litet släp och några små diamanter här och där. Jag blev kär i den, tog rätt storlek, gick och testade den och bestämde mig för att köpa den. Jag köpte även ett par vita klackskor som var väldigt öppna och ett par örhängen. Wow, detta ser jag faktiskt fram emot..

---

Kapitel 15, sorry om det var tråkigt :( Men nu dååå, kan man kanske få 5+ kommentarer för nästa? x 

btw, för er som undrar så kommer jag att skriva något kapitel där det bara är Kim, just so u knooow. Särskilt det med det där partyt men sedan kommer killarna efter kapitel 15 :)